Ernesto Mastrángelo: Dom viktiga matchernas målgörare

Det är en aning speciellt – och givetvis hedrande att vara ihågkommen för att nästan alltid göra viktiga mål under sin karriär. Ernesto Mastrángelo var en målskytt som med sina erkända, diagonala löpningar rev han upp sår i motståndarnas backlinje och var i allra högsta grad inblandad i Bocas första två Libertadores-titlar.

Mastrángelo skrattar till när han tänker på sin gamle tränare, Juan Carlos Lorenzo. Lorenzo var en karismatisk herre som blev legendarisk i Boca-kretsar eftersom han ledde föreningen till dess första två Copa Libertadores-titlar i slutet av 70-talet. Mastrángelos och Lorenzos gemensamma historia sträcker sig dock ännu längre tillbaks i tiden.

Lorenzo var själv en rätt hyfsad fotbollsspelare i sin ungdom. Hans talanger på planen ledde honom till spel i såväl Boca, hemma i Argentina, som Sampdoria, FC Nancy, Atlético Madrid och Mallorca i Europa. Tränarkarriären tog också sin början i det europeiska ö-laget. Influerad av den då väldigt succefyllda landsmannen, Helenio Herrera, fortsatte sedan Lorenzo sin karriär i såväl Argentina som i landslaget.

1975 kom han tillbaks till hemlandet igen efter att ha lett Atlético Madrid till Europacupfinalen 1974 mot Bayern München. Lorenzo tog över nyuppflyttade Unión de Santa Fe och det var här han stiftade bekantskap med flera spelare som sedermera följde med honom till Boca Juniors. Mastrángelo var en av dessa spelare och han minns med värme dom första minnena av sin tränare.

”Vi skulle möta Rosario Central under den kommande helgen och Lorenzo jobbade stenhårt med Alcides Merlo eftersom han skulle få uppdraget att punktmarkera Mario Kempes, som då spelade i Rosario-klubben. Lorenzo beskrivning till Merlo var ‘att Kempes ska inte få spela fotboll när vi möts, inte du heller för den delen. Han ska inte ens få röra bollen – då kommer det inte sluta bra. Om matchen avgörs 10 mot 10, då vinner vi”.

Merlo blev en aning nervös över det hela men upprepade instruktionerna som han fått. När väl matchen drog igång tog han sin uppgift på största allvar.

”Han följde med Kempes var han än gick. T.o.m. när Kempes blev skadad följde han med honom och stod vid sidan och väntade på honom. Kempes spelade inte mer i den matchen, men trots det stod Merlo och stirrade ner i spelartunneln en stund för att försäkra sig om att han inte skulle komma ut igen. Tillslut började Lorenzo att vråla på honom att han skulle markera den nye spelaren som kommit in istället”.

I Unión spelade Mastrángelo bara en säsong, dit han kommit ifrån River Plate och innan dess klubben han fostrats i, Club Atlético Atlanta. När han väl lämnade för Boca gjorde han det tillsammans med såväl tränaren Lorenzo, målvakten Hugo Gatti och mittfältaren Rubén Suñé.

En rolig detalj ifrån Ernestos liv är att han gick under smeknamnet ”Heber” vilket var namnet som hans mamma egentligen hade velat att han skulle ha, men som inte myndigheterna accepterade. Därför står det i passet ”Ernesto” även fast dom flesta alltid tilltalat honom med Heber. I ung ålder fick Mastrángelo polio och var sängliggande i ett år.

”Jag hade verkligen ingenting att göra. Vi hade ingen tv, inte ens en radio utan det enda jag kunde göra var att läsa tidningen om hur det gick för Boca och alla andra lag. Jag saknade att spela fotboll något enormt”.

Övergången till Boca Juniors blev officiell 1975. Med storlaget – och under ledning av Lorenzo var Mastrángelo med och vann Copa Libertadores 1977. Det årets final blev dock inte det mest minnesvärda för anfallarens personliga del. Istället var det i finalen, året efter mot Deportivo Cali, som hans namn blev historiskt i Boca-kretsar.

Det första mötet i colombia slutade mållöst och spänningen var, således, nära bristningsgränsen inför returen på ett fullsatt La Bombonera. Över 50,000 åskådare hadd tryckt in sig på den ikoniska arenan och redan vid inmarschen kändes Boca som ett mästarlag. Inte blev det sämre när Hugo Perotti gav argentinarna ledningen redan efter femton minuter.

Efter dryga timmen spelad skulle Mastrángelo kliva in i handlingarna. En djupledsboll hittade honom perfekt på högerkanten, han tog emot bollen, vek in ifrån kanten och tryckte dit ett avigt vänsterskott som letade sig upp i målvaktens högra kryss. Boca utökade sedan på sin ledning till såväl 3 – som 4-0 innan domaren blåste av matchen.

Mastrángelo hade också varit högst delaktig i Interkontinentalcupsegern mot Borussia Mönchengladbach, året innan. Egentligen skulle Liverpool ha deltagit men dom tackade nej och därför ställde Mönchengladbach upp istället. Det första mötet i Buenos Aires var bara sexton minuter gammalt när Mastrángelo hittade nätmäskorna bakom Wolfgang Kleff i tyskarnas mål.

Men motståndet vek knappast ner sig för det. Mönchengladbach hade hunnit med att såväl kvittera som tagit lednigen innan halvleken var till ända. Mål av Wilfried Hannes och Rainer Bonhof gjorde att Lorenzo, Mastrángelo och hela Boca fick tänka om under halvtidspausen. Argentinarna kom ut mycket mer offensiva till den andra halvleken och hade också fixat kvitteringen efter bara sex minuter genom Jorge Ribolzi.

Matchen i Buenos Aires hade varit jämn och oviss. Därför var det med stora förväntningar som publiken strömmade in till Wildparkstadion i Karlsruhe någon vecka senare. Finalen i Tyskland skulle dock bli en mycket mer ojämn tillställningen – åtminstone resultatmässigt. Boca var överlägsna sina motståndare när det kom till förvalta sina målchanser och när Darío Felman hittade målet redan i den andra spelminuten var det en indikation så god som någon på att detta skulle bli en minnesvärd match för den argentinska storklubben. Mönchengladbach hade ett stort spelövertag men lyckades inte förvalta sina målchanser.

Istället tryckte Mastrángelo dit 2-0, på passning av Felman, efter dryga halvtimmen och när sedan Salinas utökade till 3-0 med åtta minuter kvar av halvleken var saken, i princip, avgjord. Juan Carlos Lorenzo har själv berättat att förberdelserna inför finalen mot tyskarna var gedigna ifrån hans sida. Tränaren skickade en scout till tyskarnas träningar under försäsongen för att studera minsta lilla detalj – vilket uppenbarligen gav resultat. Själv mindes Lorenzo segerns sötma långt efter att finalen var färdigspelad.

”Ingen trodde på oss vilket gjorde segern än mer fanstastisk”.

Mastrángelo var en utpräglad målskytt och det var inte enbart kontinentala – och internationella titlar som han vann, även inhemska pokaler fanns staplade i troférummet. Ligan vanns såväl 1976 som 1981 och Mastrángelo stod som ligans skyttekung både 1977 samt 1979.

Totalt blev det 56 mål på 134 matcher i Bocas tröja. Men av alla dessa mål är det förmodligen dom som gjordes i Libertadores – samt Interkontinentalcupsfinalen som etsat sig fast mest på gemenemans näthinna.