Ricardo Infante – En kung utan krona

Ricardo Infante var anfallaren som uppfann Rabonasparken och gjorde detta när han tryckte dit ett mål mot Rosario Central för 42 år sedan. 

Det argentinska landslaget på 50-talet kändes på många sätt och vis väldigt bortkastat. Valet att inte ställa upp i varken VM 1950 eller – 1954 gjorde att man gick miste om att få ut maximalt av den potential som fanns inom den blomstrande fotbollen i hemlandet. Istället blev kraschlandningen i Sverige-VM 1958 en smärtsam upplevelse för alla inblandade. 

Under hela 40- och – även inledningen på 50-talet var den argentinska ligan proppfull med talang och kvalité. Det var årtiondena som symboliserade en annan verklighet för människorna i Sydamerika jämfört med övriga världen. Samtidigt som ett världskrig exploderade på andra sidan Atlanten dribblade sig spelare som Ángel Labruna och Juan Manuel Moreno runt på gräsplanerna i Buenos Aires. 

Ricardo Infante föddes i La Plata och började spela fotboll för Estudiantes i unga år. Klubben som redan då fått smeknamnet ”Pincharrata” var fast beslutna om att konkurrera med landets allra största klubbar. 

Infante fick glädjen att spela med flera av den rödvita föreningens främsta spelaren någonsin – dock utan att någonsin bli varken mästare eller skytteligavinnare i Primera Division. Hans eftermäle handlade istället om en helt annan typ av bedrift. I Estudiantes bildade han ett anfall tillsammans med den otroligt skicklige Manuel Pelegrina – som fortfarande är klubbens främst målgörare någonsin – och ofta landade ett inlägg ifrån den förstnämnde på Infantes hjässa. Ett framgångsrecept som, trots sin upprepning, ändå lyckades överraska motståndarna. 

Under 40-talets glimrande år var Estudiantes ofta med i toppen av tabellen, men utan att nå hela vägen fram till ligatiteln. 1944 kom man trea i Primera Division och fick också glädjen att lyfta den betydligt mindre prestigefyllda cuppokalen, Copa Escobar. Infante var ofta med i toppen av skytteligan, men vann den aldrig. Istället var han en lojal lagspelare som bidrog på dom platserna som det behövdes och var därför en uppskattad spelare av lagets tränare. 

Året var 1948 när Infante gjorde målet som kom att bli hans eftermäle till fotbollsvärlden. I ett alldagligt möte med Rosario Central var situationen plötsligt framme. Han hade då etablerat sig som en självklar pjäs i Estudiantes lagbygge och hade förmodligen ingen aning om att han denna söndag skulle skriva in sig i sportens historieböcker för all framtid.

Dom rödvita besegrade Central med 3–0, men resultatet i sig var inte det som hamnade mest i fokus. Det var istället Infantes magiska mål ifrån 35 meter som stal samtliga rubriker denna eftermiddag. Julio Gagliardo hade först skjutit ett kraftfullt avslut som Centrals målvakt styrt ut till Infante. Anfallaren plockade upp bollen ungefär 35 meter ifrån målet och eftersom han ganska snabbt insåg att möjligheterna att träffa målet därifrån, inte var särskilt stora, var han tvungen att ta ett snabbt beslut. 

Med sin högra fot slog han till bollen bakom sin vänstra – där och då föddes Rabonasparken. ”Att göra en rabona” var tidigare synonymt i Argentina med att vara frånvarande ifrån skolan utan föräldrarnas tillåtelse – skolka helt enkelt. Nu blev det istället en beskrivning på ett avslut som kom att leva kvar inom fotbollsvärlden, enda till dagens datum. och förmodligen för långt tid framöver. Målet av Infante var tidernas allra första rabonamål inom fotbollen och det gav såklart eko i hela världen. 

I tidningen El Gráfico kunde man läsa följande rubrik: ”El infante que se hizo la rabona” – rakt översatt betydde detta ”Barnet som skolkade”, men givetvis refererade man inte till detta, utan till att Infante hade gjort ett väldigt sevärt mål.

Det som dock gör att målet fallit lite i glömska är att det inte finns någon rörlig film på målet. I Argentina började man nämligen inte filma fotbollsmatcher förrän på 50-talet. Särskilt många bilder finns det inte heller på målet, detta eftersom endast en fotograf var stationerad på denna drabbning. I 40-talets Argentina fick sporttidningarna prioritera vilka matcher som skulle bevakas, detta eftersom samtliga matcher spelades samtidigt. Denna dag var dom flesta reportrarna på La Bombonera för att skriva om stormötet mellan Boca Juniors och Independiente.

Men trots det finns det ändå ett foto bevarat ifrån detta historiska mål av Ricardo Infante. På detta kan man se hur bollen är på väg mot Centrals mål och om man använder lite fantasi kan man också visualisera hur den kommer att överlista målvakten.  

Efter tio år i Estudiantes valde Infante att lämna klubben under en turbulent epok. Den dåvarande regimen i landet, styrd av Juan Perón, tog över styret i klubben och detta ledde till att flertalet spelare valde att lämna föreningen. 

Anledningen till att regimen gick in och tog över Estudiantes råder det fortfarande delade meningar om. En förklaring ska ha varit att klubben vägrade dela ut boken ”La razon de mi vida” till sina elever – en bok skriven av presidentens fru Eva Perón. Andra menar att anledningen till regimens intåg i klubben helt enkelt berodde på att den tidigare ledningen i Estudiantes hade varit kritiska mot Peróns regering och tillhörde, ideologiskt sett, den raka motsatsen. 

Ricardo Infante ihop med Manuel Pelegrina och Gabriel Ogando i Huracán.

Oavsett vilket ledde det hela till att Infante lämnade klubben och skrev på för Huracán istället. Detta trots att han mer eller mindre var klar för colombianska Millonarios. Dock hörde Pelegrino av sig till honom, som precis skrivit på för just Huracán, och övertalade Infante om att ansluta sig till El Globo. Här spelade anfallaren i tre år mellan 1953 och 1956. Totalt blev det 94 matcher och 31 gjorda mål i Huracán för anfallarens del.

Ricardo Infante var en del av det argentinska landslaget som fick åka hem ifrån VM i Sverige, 1958, med svansen mellan benen. Han deltog dock inte i någon av matcherna, men fick ändå vara med om den oangenäma upplevelsen. Vid hemkomsten, till Buenos Aires, möttes spelarna upp av ett gäng irriterade människor som kastade mynt på hela delegationen. Själv minns Infante att laget bestod av många duktiga spelare, men att dom flesta passerat sin topp och började bli, en aning, till åren komna. 

”I detta VM hade vi ett fantastiskt lag, men vi var en aning för gamla. Det var ett lag fyllt med spelare som hade en hög ålder och som varit med ett tag, men som samtidigt inte mätt sig mot europeiska länder på många år. Vi trodde att med det laget som vi hade, att vi skulle göra väldigt bra ifrån oss och gå långt i turneringen. Just därför blev fallet så pass tungt som det i slutändan blev. Efter detta mästerskapet började saker och ting att förändras inom den argentinska fotbollen”.

Saker och ting förändrades även för Infante på ett personligt plan. Efter världsmästerskapet började hans karriär, sakta men säkert, att dala. Flera förödande skador ledde till att han, i slutändan, bestämde sig för att lägga skorna på hyllan. Infante var då först tillbaka i Estudiantes innan han, i början av 60-talet, gjorde sina sista insatser på fotbollsplanen hos ärkerivalen Gimnasia.

Infantes karriär pågick i nästan två hela decennier. I varje hörn av La Plata finns det än idag människor som pratar stolt om att detta är staden där Rabonasparken föddes för över 70 år sedan. Kanske var det tråkigt att Infante aldrig fick glädjen att vinna någon stor pokal – eller för den delen skytteligan i Argentina. Men trots detta är anfallaren ändå den nionde bästa målgöraren i den argentinska ligafotbollens historia. 

Detta ihop med att han gjorde tidernas allra första Rabonamål, gör att man gärna minns tillbaka på Ricardo Infantes fina – och långa karriär. ”En kung utan krona” kallas han för i Argentina – nog tycker jag ändå att hans rabonamål gör honom berättigad till en.