Drömmarnars lag mot århundradets dito – Pelé mot Menottis Huracán

1973 var ett intressant år inom den argentinska fotbollen. Huracán blev mästare för första gången på 45 år och en viss Pelé spelade en av sina sista matcher med Santos på en av landets arenor.

”Jag är 32 år nu, gammal i fotbollsperspektiv men ung i livet. Jag vill se mina barn växa upp. Kelly Cristina ska fylla sju år snart och Edson har redan blivit tre. Jag skulle kunna spela ytterligare ett år, men jag tror att det är viktigt att veta när det är dags att lägga skorna på hyllan”.

Pelé landade i början av december i ett välkommnande Argentina. Här skulle han ta sig an Menottis Huracán i en uppvisningsmatch – och nog blev det allt en uppvisning som hette duga. Huracán var ett sensationellt bra lag i början av 70-talet. Man spelade en fotboll som kittlade argentinarnas fotbollssmaklökar på rätt sätt. Med tekniska spelare som Carlos Babington, Miguel Ángel Brindisi och René Houseman charmade man alla fotbollsälskare i landet. Den sistnämnde var något utöver det vanliga med sina gambetas, snabba vändningar och knivskarpa inlägg.

1973 var Huracán så pass bra att man inte bara vann ligan, man spelade en sådan fantastisk fotboll att motståndarnas supportrar applåderade dom. Och även fast jag personligen är mot sådana saker, vittnar det lite om hur pass bra Menottis lag spelade. Smeknamnet ”drömmarnas lag” adderar också en viss förnimmelse om storheten i denna årgång.

Efter att landat i Argentina checkade Pelé in på ett hotell i centrala Buenos Aires. Här delade han rum med Mezinho och tog en tupplur efter ankomsten.

René Houseman tillsammans med Pelé.

”Jag tog en siesta och lyssnade lite på musik. När det kommer till samba gillar jag Wilson Simonal – annars är Roberto Carlos en favorit. Om jag sjunger själv? Sällan – och ganska dåligt om jag ska vara ärlig. Men jag gör det när jag är hemma eftersom ingen kan höra mig då”.

Pelé hade vid denna tidpunkt spelat hela karriären i Santos och vunnit allt som gick att vinna med dom. Laget som han tillhörde under flera decennier fick namnet ”århundradets lag”. I början av 70-talet hade dock laget sakteligen börjat luckrats upp – något som Pelé själv hade märkt av.

”Santos har förändrats eftersom fotbollen är annorlunda. Vi spelar inte som vi gjorde förut. Tidigare hade vi en stark offensiv. Men Zito, Coutinho, Dorval och vår tränare Pepe slutade – nu är det bara jag kvar. Men jag är inte så extremt gammal trots det. Det som hände var att jag började som 15-åring och ett år senare debuterade jag i landslaget. Debuten kom faktiskt mot just Argentina och vi vann med 2-1. Jag minns att Pipo Rossi och Ángel Labruna spelade i Argentina”.

Matchen mot Huracán blev inte på något vis Pelés sista i Santos tröja. Faktum är att han spelade för klubben ytterligare ett år innan han gick till amerikanska New York Cosmos. Santos mosade Huracán med 4-0 inför 35,000 åskådare på Estadio Tomás Adolfo Ducó i Buenos Aires. Pelés 2-0-mål fick störst rubriker. Strax efter halvlek vände han runt i straffområdet och slog en perfekt chipp över Huracáns chanslösa målvakt. Ett praktfullt ”golazo” som t.o.m. fick argentinarna att lyfta på ögonbrynen.

Santos var förödande överlägsna, men trots det var ändå Pelé imponerad av det argentinska laget efteråt.

Francisco Russo, Pelé och Jorge Carrascosa.

”Jag tyckte matchen var bra och jag gillade det jag såg av Huracán. Dom spelade bra och flera av spelarna var väldigt snabba. Där fanns mycket kvalité i flera av dom unga, som t.ex. Babington och Brindisi. Dessutom har dom en mycket bra tränare i Menotti, som kan sin fotboll”.

Ungefär 48 timmar spenderade Pelé i Argentina under denna resa. Legendaren hann med att mosa Huracán och spana in Buenos Aires . Trots nederlaget var nog ändå Menottis lag mer än nöjda med året. Man hade blivit mästare i Argentina och i egenskap av att vara drömmarnas lag hade man fått äran att möta ett exemplariskt Santos, med världens bästa spelare i spetsen.