I El Gráfico-backspegeln: Menottis tid i Atlético Madrid

Dom spanska journalisterna fascinerades över den långa och slanka tränaren som alltid kedjerökte oavsett tidpunkten på dagen. Hans idéer kring fotbollen och hur laget skulle spela drog också till sig uppmärksamhet. Men det hela tog ändå priset när den f.d. världsmästaren beskrev Napoleon som ”tidernas bästa strateg”.

Luis Cesar Menotti har alltid varit en speciell personlighet. Det kan nog ingen människa som träffat på den gänglige tränaren förneka. Hans syn på hur fotbollen skulle – och ska spelas krockade allt som oftast med den tidpunktens fotbollsideologier. Menotti såg på fotbollen som något vackert snarare än något som bara skulle generera segrar.

”Defensiven får aldrig gå ut över viljan att vinna” var ett av hans ledord och hemma i Argentina krockade oftast hans egen ideologi med den som hans efterträdare, Carlos Bilardo, propagerade för. Menottis Argentina som vann VM 1978 på hemmaplan spelade en offensiv och sprundlande fotboll och lämnade det pragmatiska tänkandet åt sidan. Kempes Luque, Housemann och dom andra världsspelarna gavs en frihet att uttrycka sig som klingade väl med hur dom flesta i Argentina, i grund och botten, såg på fotbollen.

Efter ett dystert 60-tal där argentinsk fotboll i det närmaste hade blivit synonymt med en slugger-fotboll och brutala efterslängar, var 70-talet ett återbyggande årtionde som skulle krönas med ett sprudlande VM-guld. Efter världsmästerskapet var Menotti förbundskapten även under turneringen i Spanien, fyra år senare. Därefter lämnade han över stafettpinnen till tidigare nämnda Bilardo. Därefter prövade Menotti vingarna med en tur till FC Barcelona som, till tränarens stora besvikelse, enbart blev ettårig.

Efter tiden i Spanien vände tränaren hem till Argentina igen och Boca Juniors. Men den karismatiske Menotti uppskattade inte hur landets klubbfotboll hade utvecklats sedan han senast var verksam inom den. Föreningarna var oorganiserade, dom flesta var barskrapade ekonomiskt, andra hade inget hem och överlag tyckte Menotti att det saknades ambitioner.

Kontraktet med Boca bröt Menotti trots att han var otroligt uppskattad bland spelarna. Istället satte han sig på ett nytt plan till Spanien då Atlético Madrid visat ett intresse för hans tjänster. Tränaren hade inte ens känt sig halvfärdig efter uppdraget med Barcelona och kände ett sug efter att slutföra sina idéer kring den spanska fotbollen. Menotti kom till ett Atlético Madrid som nått hela vägen till finalen av Cupvinnarcupen, säsongen innan, och som nyligen bytt president. Den kontroversielle politikern – och affärsmannen Jesús Gil hade fattat tycke för argentinaren och Menotti kände också en optimism kring laget.

Kontraktet var tänkt att skrivas på tre år, men i slutändan blev det ett ettårskontrakt med option på ytterligare två år. Menotti fick en årslön på 40,000,000 pesetas och omgående började Jesús Gil att satsa stora pengar på nyförvärv. Den tekniske yttern, Paulo Futre – som precis vunnit Europacupen med Porto, värvades in. Nu skulle Menotti försöka implementera sina idéer på spelarna och se till att dom kunde utmana Real Madrid och Barcelona om ligatiteln.

Dom flesta idéerna som Menotti hade var en aning främmande för spelarna i Atlético. Tränaren vill bl.a. att en press skulle sättas in centralt i banan, att anfallarna aktivt skulle leta sig ut mot tomma ytor och att försvararna skulle markera i zonförsvar. Menotti trodde inte på man-man-markeringen, som var populär i Europa, utan tyckte det var mer effektivt att försvara sig genom ett zonförsvar. Han ville också att försvararna, som tidigare varit vana vid att enbart skicka iväg bollen, skulle börja behandla denna mer varsamt och spela sig ur svåra situationer.

Den gamle veteranmittbacken Andoni Goikoetxea studerade Menottis instruktioner med lika delar entusiasm som skeptism. På frågan om tyckte det var svårt att anpassa sig till Menottis idéer svarade mittbacken, med ett leende, ”mer eller mindre”. Anfallaren Roberto López Ufarte var mer optimistisk till sin nye tränare.

”Om vi inte kan spela bra, med den frihet på planen som han(Menotti) har gett oss, då förtjänar vi inte att vara kvar i klubben. Han har väldigt tydliga idéer som borde kunna revolutionera en fotboll som denna i Spanien, det bevisade han redan under tiden i Barcelona. Om vi spelare lyssnar och tar till oss det han säger borde vi kunna slåss om titeln. Att spela på det sätt som César vill spela, är väldigt lätt. Jag känner dubbel glädje över att ha kommit hit ifrån Real Sociedad. Dels eftersom Atlético är en storklubb och dels för att jag får ha Menotti som tränare. Han är en ledare, en krigare och en fantastisk tränare”.

Tränaren själv var på det klara att truppen behövde lära sig en hel del saker för att på allvar kunna slåss om ligatiteln.

”Det känns som att dom är väldigt statiska. Man märker under träningspassen att dom ofta tittar upp, efter att dom fått bollen, för att se vem som är närmast dom. Då har redan ögonblicket för att lyckas överraska motståndarna försvunnit. Det känns som att här finns mycket att förbättra. Men det är roligt, man ser att många av spelarna suger till sig informationen och är villiga att lära sig”.

Laget som besegrade Real Madrid på Santiago Bernabeú Stadion med 4-0.

Själva övergången för Menottis del ifrån Boca till Madrid blev kontroversiell av flera anledningar. Först och främst för att han valde att bryta kontraktet med Boca, detta samtidigt som han passade på att skicka en rejäl känga mot hela etablisemanget kring den argentinska fotbollen. Något som mottogs med blandade känslor i hemlandet.

”Jag orkade inte bli ifrågasatt hela tiden. I media hade dom målat upp mig som en kontroversiell tränare, men det är jag inte. Jag har bara mina principer och min spelidé som jag inte tänker göra avkall på”.

Det blev också en del ramaskri i hemlandet över att Menotti plötsligt ändrat uppfattning kring Goikoetxea, som blivit ökänd borta i Argentina efter en tackling på Maradona som ledde till att landsikonen blev skadaf. När den situationen skedde hade Menotti kritiserat backveteranen, nu föll orden annorlunda.

”Det är en spelare med stora kvalitéer, och samtidigt är han landslagsman”.

Men Menotti brydde sig inte nämnvärt om kritiken hemifrån. Hans fokus låg på att göra Atlético Madrid till ett storlag igen och njöt av det varma välkommnandet som han fick vid sin ankomst.

”Så klart blev jag glad. Men samtidigt var det väntat. Vi kommer ifrån ett land med en stor fotbollshistoria. En historia som jag blivit trött på att försvara på hemmaplan. Jag kommer ifrån ett land som producerat åtskilliga spelare till denna(spanska) ligan. Du har Sívori, Di Stéfano och nu senast Maradona. Vi har vunnit tre världsmästerskap(räknar förmodligen in U20 1979)… Det är inte så att jag kommer ifrån ett land utan någon som helst fotbollshistoria”.

Menotti menade också att det fanns stora skillnader mellan dom spanska och argentinska spelarna när det kom till hur man ”lurade” sina motståndare.

”Den spanske fotbollsspelaren är inte bra på att distrahera sin motståndare, att fejka en sak men sedan göra en annan. Det är något som är väldigt vanligt hos dom argentinska spelarna och något man är duktig på”.

Man kan tänka sig att Menotti inte riktigt såg någon René Houseman, som kunde göra det mest oväntade med en fotboll, bland sina nya spelare och att detta gjorde honom lite konfunderad. Menotti var van vid att alltid ha en sådan spelartyp i laget. Houseman hade varit med redan under tränarens succéfyllda tid med Huracán i början av 70-talet och sedan vidare in i landslaget. Kanske kunde nyförvärvet ifrån Porto, Paulo Futre, fylla denna roll någorlunda bra?

”Futre är en väldigt elegant spelare och snabb. Men han saknar idéer och fantasi”.

Menotti ihop med Paulo Futre .

Men trots alla förhoppningar och nya spelideologier blev Menottis tid i Atlético Madrid väldigt kortvarig. Lagets 4-0-kross över Real Madrid på Santiago Bernabeú gjorde honom visserligen omåttligt populär bland supportrarna, men i slutändan räckte det inte. Efter tjugonio spelade omgångar fick Menotti sparken av presidenten Jesús Gil, då han ansåg att laget inte hade presterat så pass bra som man kunde förvänta sig.

Bedrövad och en aningen nerstämd vände Menotti hem till Argentina igen. För andra gången i följd hade han inte lyckats behålla sitt jobb längre än under en säsong i den spanska högstadivisionen(i Atlético t.o.m. kortare än så). Nu blev istället River Plate nästa klubbadress för den gänglige tränaren.

Man kan säga att den knappa säsongen i Atlético blev misslyckad för Menottis del, men samtidigt lämnade han någonting efter sig. Supportrarna minns fortfarande segern mot ärkerivalen Real på Bernabeú, Menottis konstanta rökande på avbytarbänken och det faktum att han ansåg Napoleon var tidernas förnämsta strateg.

Menottis tränarstil har alltid ställts mot Bilardos. I Argentina kallas det för ”Menottismo vs Bilardismo” där den försnämnde står för att det vackra i fotbollen är minst lika viktigt som resultaten, medan den senare är helt resultatbaserat – till vilket pris som helst.

Dagens huvudtränare för Atlético Madrid är som bekant en annan argentinare i Diego Simeone. Han har ett flertalet gånger påtalat att Bilardo är hans främsta tränarreferens och någon han alltid sett upp till. Därför är det kanske inte särskilt oväntat att Menotti aldrig tyckt om att kolla på Simones Atlético.

”Jag blir uttråkad om jag ska vara ärlig av att kolla på dagens Atlético Madrid. Med dom spelarna borde laget kunnat spela 50 gånger bättre. Men det är vad jag anser. Jag utgår ifrån hur det var när jag själv spelade. Om jag inte fick röra bollen på tio minuter, ja då trodde jag att mina medspelare drev med mig. Men det är sån jag är”.

Menotti är – och har onekligen alltid varit en karaktär och personlighet utöver det vanliga. Tiden i Atlético Madrid blev kort, men samtidigt intressant ur flera aspekter. Det är svårt att lämnas oberörd där Menottis fotsteg en gång har etsat sig fast.