José Basualdo. Han gjorde en snabb resa ifrån den anspråkslösa och anonyma tillvaron i Villa Dálmine för att sedan bli utlandsproffs i Tyskland. José Basualdo hann med mycket under sin långa karriär och utmärkte sig på flera sätt och vis.
Debuten kom i en match mot El Porvenir i landets näst högsta division. Villa Dálmine var laget han spelade för och de slogs för sin överlevnad i ett dramatiskt kvalspel. Mötet gick till straffar och väl där fick hela tillställningen en dramatisk vändning.
”Vår målvakt räddade tre straffar och jag började att se hur deras supportrar gick hemåt. När vi sedan också missade tre stycken kom de tillbaka. Det var helt otroligt. I slutändan förlorade vi och detta var min debut för klubben. Således blev den väldigt dåligt. Efteråt grät alla i omklädningsrummet utom jag. För egen del var detta bara som en helt vanlig förlust.”
Några år senare spelade Basualdo ytterligare en kvalmatch mot El Porvenir och under kvällen före matchen dog tragiskt hans farfar. Strax efter att ha ordnat straffen, som innebar 1-0, började Basulado att gråta hysteriskt och kunde inte sluta. Mötena med El Porvenir var, med andra ord, ofta fyllda med känslor och dramatik.
José Basualdo växte upp i staden Campana utanför Buenos Aires. Just därför var det fullt logiskt att han började att spela för stadens stolthet – Villa Dálmine. Med den lila klubben kom han att spela ända fram till 1987 då flyttlasset gick vidare till Deportivo Mandiyú. När han anlände dit fick Basualdo tidigt veta att han inte hade värvats in av tränaren, utan klubbledningen. Han var, med andra ord, tvungen att bevisa sig nere på planen.
”Det slutade med att jag spelade i fyrtio matcher, vi nådde uppflyttning – och blev dessutom mästare. Därefter började jag att bli uttagen i det argentinska landslaget.”
Basualdo blev uttagen till Copa América 1989 och fick för första gången stifta bekantskap med Diego Maradona. Vid deras första möte sträckte Diego fram handen och berättade att hans mamma älskade Mandiyú och att hon hade Basualdo som sin största idol. Inget dåligt erkännande får man tillstå sig att erkänna.
Det var också det här mästerskapet som skulle komma att förändra karriären för Basualdos vidkommande. Under turneringens gång hade nämligen en viss Arie Haan begrundat den spelskicklige argentinska mittfältaren och bestämt sig för att plocka in honom till laget som nederländaren tränade.
”VfB Stuttgart hade sålt Srecko Katanec till Sampdoria och Arie Haan letade efter mittfältare med liknande kvalitéer. Han var på semester i Brasilien och hade kollat på Argentina mot Uruguay – en match som jag spelade bra i. När jag återvände hem informerade presidenten (för Mandiyú), Eduardo Seferian, att de hade sålt mig till en tysk klubb. Det fanns inte i min planering att jag skulle gå till Europa. Det var helt otänkbart.”
Inledningsvis var dock Basualdo fundersam kring klubbytet. Han var rädd att förbundskaptenen Carlos Bilardo skulle bli mindre angelägen att ta ut honom i landslaget framöver, men ganska snabbt kom han på andra tankar.
”Han sa till mig att han var positiv till övergången, att det skulle passa utmärkt för min spelstil och att det var ett perfekt steg i min karriär.”
När Basulado kom fram till Stuttgart skrev han indirekt historia som en av de första argentinaren att spela i den tyska ligan. Därutöver kom han till ett land som befann sig mitt i vintern och snön föll ymnigt utanför hotellfönstret.
”Dagen efter träffade jag Ariel Haan och skrev under ett treårskontrakt. Det var helt otroligt.”
På många sätt och vis blev det något av en kulturkrock. Basualdo förvånades över den enorma ordning som rådde i landet. En sak som han – och hans bror missade var att man inte fick använda för mycket vatten under söndagarna.
”Min bror höll på att tvätta bilen när polisen plötsligt kom. Vi fick berätta för dem att vi inte kände till detta förbud.”
Det blev också långa perioder som Basualdo spenderade ifrån sin familj och detta var såklart krävande för mittfältaren som inte var van vid att spela fotboll på den europeiska kontinenten. Samtidigt kände han sig väldigt välkommen i den tyska klubben och lagkamraterna gjorde allt de kunde för att han skulle känna sig hemma.
Basualdos epok i Stuttgart banade också väg för framtida argentinare i landet och spelare som Sergio Zárate och Marcelo Carracedo skulle snart följa i hans fotspår och spela i den tyska ligan.
”Jag debuterade mot FC Köln på bortaplan. Inledningsvis tog det lite tid för mig att komma in i deras rytm. Jag var van vid att spela på ett helt annat sätt, men snart började jag att hitta rätt.”
Med tiden skulle det visa sig att Basualdos kreativa spelstil passade alldeles utmärkt inom den tyska fotbollen.
”Att spela inom den tyska fotbollen gav mig flera olika saker. Bland annat lärde jag mig att spela på flera olika positioner och eftersom jag var tvåfotad var jag anpassningsbar. De lärde mig att spela med få tillslag och låta bollen göra jobbet. Bundesligan var väldigt viktig för mig – och min karriär.”
I världsmästerskapet 1990 spelade Basualdo i samtliga matcher för Argentinas vidkommande när landslaget tog sig hela vägen till finalen mot Västtyskland.
”När vi lämnade för världsmästerskapet minns jag att vi skojade lite med varandra, i omklädningsrummet i Stuttgart, om att vi skulle ses i finalen. Efteråt skrev tidningarna i landet väldigt mycket om Stuttgart eftersom där spelade såväl spelare ifrån världsmästarlaget, men också de som kom tvåa.”
Efter lite mer än ett år i den tyska klubben lämnade Basualdo och bestämde sig för att vända hemåt mot Argentina igen. Dock var det knappast hans beslut att lämna Stuttgart där han trivdes väldigt bra.
”Jag ville inte lämna, men det kom in en tränare som hette Christoph Daum och han gillade inte sydamerikanska spelare, utan ville bara spela med tyska. Först gick jag på lån till Racing och därefter köpte Vélez Sarsfield loss mig.”
Tillsammans med Vélez skulle Basualdo komma att vinna såväl Copa Libertadores – som Interkontinentalcupen. Det intressanta var att mittfältaren också skulle lyckas med samma bedrift tillsammans med Boca Juniors. Här spelade nämligen Basualdo under två separata sejourer och däremellan hann han med att representera Extremadura och Real Jaén i Spanien.
”Jag spelade i Extremadura i sex månader och det var helt fantastiskt. Jag minns att jag sa till min fru att det var som ett halvårsemester och det inte fanns någonting att oroa sig över.”
Sportsligt gick det emellertid inte jättebra. I slutändan blev Extremadura nedflyttade under slutskedet av Basualdos tid i klubben och han bestämde sig för att gå vidare i karriären. En kortare sejour med Real Jaén och därefter en återkomst till Argentina, i form Deportivo Español, blev därefter hans karriärsval. 1994 var Basualdo också med i den argentinska landslagstruppen som gick till åttondelsfinal i världsmästerskapet i USA. Året dessförinnan hade han varit med när Argentina vann Copa América i Ecuador.
Väl framme vid sin andra sejour tillsammans med Boca Juniors fick Basualdo veta, av klubbens president Mauricio Macri, att det bästa förmodligen skulle vara om mittfältaren lämnade klubben då han ändå inte skulle få särskilt mycket speltid. Basualdo ville emellertid slåss för sin plats och bad om att åtminstone få en chans att bevisa sig. Det fick han och givetvis levererade han också.
Basualdo var, som sagt, med om att vinna såväl Copa Libertadores, som Interkontinentalcupen, med Boca Juniors och i den sistnämnda besegrade den argentinska storklubben Real Madrid i en legendarisk match där Martín Palermo stod för två matchavgörande mål. Basualdo spelade hela matchen.
I slutskedet av sin karriär återvände han till Villa Dálmine och knöt därigenom ihop den berömda säcken. José Basualdos karriär hade emellertid varit framgångsrik och kantad av såväl titlar, som glädjen att ha fått spela jämte några av sportens mest fantastiska spelare.
enkoppmate.com 