Under sommarmånaderna juni, juli och augusti är min tanke att vi ska ta och göra en liten inblick i min samling av El Gráfico-tidningar. I dagens artikel kommer nummer 3107 att behandlas. Detta nummer utgavs den 24 april 1979.
Läs nummer 3103 här.
Läs nummer 1558 här.
Läs nummer 3221 här.
Läs nummer 2297 här.
Läs nummer 3843 här.
Läs nummer 3592 här.
Läs nummer 1599 här.
Läs nummer 2872 här.
Läs nummer 2102 här.
Läs nummer 3382 här.
Läs nummer 3724 här.
***
På framsidan syntes hur Ernesto Mastrángelo firade ett mål för Boca Juniors. Bakom honom fanns Mario Zanabria och ”hjälpte honom att fira” som tidningen beskrev det som. Här fanns också rubriker som ”landslagets mot Bulgarien”och ”den fina triumfen för Argentinas basketlag.”
***
På sida nummer tre pratade tidningen litegrann om sitt 60-årsjubileum som var det här året och att man hade lämnat in ett önskemål till förbundet – och landslaget om att en träningslandskamp skulle spelas inför Europaturnén, på Estadio Monumental, för att delvis uppmärksamma jubileet.
Resultatet av detta blev att en träningslandskamp arrangerades mot Bulgarien. Det är bland annat denna match som det här numret har fokuserat lite extra på.
”Vi hade ett snack med Menotti, kring vad han ansåg om att arrangera en träningsmatch, i maj inför Europaturnén. Ett möte mot ett kraftfullt motstånd, av högsta europeisak standard, som genererar ett test för landslaget. Kring detta fick vi grönt ljus och ett okej.”
Motståndet blev, som sagt, Bulgarien och det går såklart att ifrågasätta ifall detta var ett motstånd ”av högsta kvalité”, men likväl blev det en match. El Gráfico skrev också att ”de ville göra något för landslaget” snarare än att landslaget skulle göra något för dem. Just därför tänkte de arrangera den här träningsmatchen. Mer om denna match kommer längre fram i tidningen.
***
Det första stora uppslaget om fotboll i tidningen handlade om Boca Juniors och det faktum att de hade lyckats besegra Atlanta med en man mindre på planen. Matchen hade slutat med en 2-1-seger för Boca Juniors i ett möte som präglades av mycket kamp.
Atlantas publik skanderade redan ifrån avsparken att; ”kosta vad det kosta vill. Idag måste vi vinna” och faktum är att detta var mer sant än vanligt. Atlanta låg nämligen kritiskt till i botten av tabellen och behövde varenda litet poäng som de kunde skramla ihop.
De tog också ledningen på straff genom Atondo redan under den första halvleken. Samme Atondo skulle senare vara inblandad i en situation som fick Bocas Rubén Suñé att, bokstavligt talat, se rött. Den hårdföre mittfältaren sänkte nämligen Atondo och blev för detta bryska tilltag utvisad.
”Domaren sprang bort till Atondo, som låg på marken groggy och med blod i ansiktet. Därefter konsulterade han sin assistent på linjen och visade sedan ut Suñé.”
Trots en man mindre lyckades ändå Boca komma tillbaka i matchen. Kvitteringen till 1–1 hade kommit strax dessförinnan genom Ernesto Mastrángelo och lagen gick till halvtidspausen med ett oavgjort resultat i bagaget, men med spel tio mot elva.
Till den andra halvleken fick Atondo kliva av och det var hans ersättare, Carrió, som ordnade ett nytt ledningsmål för Atlanta. Boca gav sig emellertid inte utan kämpade sig tillbaka i matchen. Carlos Squeo slog en perfekt hörna som hittade huvudet på Mastrángelo, varpå anfallaren gjorde sitt andra mål för matchen. 2-2 på resultattavlan och känslan var att båda lagen gick för segern.
Atlanta hade inte koll på Bocas vänsterkant där de kom i anfall efter anfall. Till sist skulle också segermålet komma ifrån den här positionen. Rocha drog på ett distansskott ifrån trettio meters håll och detta letade sig förbi Atlantas målvakt Reggi som inte hade någon som helst chans att rädda den. Med endast tio man på planen hade Boca gjort det, till synes, omöjliga och vunnit matchen.
”Bilden av de tio svettiga spelarna som, euforiskt, lämnade planen är omöjligt att inte minnas tillbaka på. In i duschen efter att ha gjort det som supportrarna ville se – att de gav allt för Boca.”
***
Ett reportage om basket, där Argentina besegrade Brasilien i de sydamerikanska mästerskapens final, följde. Det argentinska landslaget hade nämligen besegrat sina antagonister med 90-85 och fick därmed lyfta den skimrande pokalen i luften.
***
Nästa reportage handlade om San Lorenzo som hade lyckats att knipa en poäng borta mot serieledarna Rosario Central. Carlos Bilardo tränade gästerna vid den här tidpunkten och hans målsättning var, genom hela matchen, att försöka försvara den poängen som laget hade ifrån början.
Mancinelli gav San Lorenzo, något överraskande, ledningen och det mesta verkade gå Bilardos manskaps väg. Det passade nämligen den framtida förbundskaptenen som hand i handsken att låta sitt lag ligga och slå vakt om poängen samtidigt som de satsade på snabba omställningar.
Central försökte förgäves att ta sig igenom central i planen, men där var det stängt, låst och nyckeln var bortkastad. I stället för att försöka att ta sig runt på kanterna stångade sig i stället Rosarioklubben blodiga mot San Lorenzos försvarsmur, vilken inte tänkte ge vika särskilt enkelt. Till sist kom emellertid kvitteringen genom Orte, men trots detta fortsatte gästerna med sin matchplan. San Lorenzo backade hem med sina tio man och lät Central ha mycket av bollinnehavet.
Matchen slutade 1–1 och nöjdast var, konstaterade El Gráfico, Carlos Bilardo och de några hundra bortasupportrarna som tagit sig till Rosario.
***
Vi bläddrar förbi ett reportage om boxning innan vi kommer till ett par sidors nörderi kring Independientes samtliga pokaler de senaste sexton åren. Rubriken var ganska tydlig; ”sexton titlar på sexton år” – ”djävulens legend”. Men eftersom detta inte fokuserade på en händelse som hade skett här och nu, väljer vi att bläddra vidare.
***
Ett längre uppslag om boxaren Vítctor Galíndez följde innan vi hittar nästa fotbollsrelaterade arikel som var det stående inslaget i El Gráfico mellan 70 – och 90-talet – nämligen ”el ABC del chimento”.
Här togs bland annat upp att Alejandro Sabella inte hade några som helst planer på att flytta hem igen, utan ville fortsätta sin karriär i Sheffield United där han, vid artikelns utgivning, befann sig.
”Förundrad. Alejandro Sabella, som numera spelar för Sheffield United, kunde inte dölja sin förvåning när han pratade med sin familj, via telefon, under den föregående veckan. Tydligen har det stått i flera engelska tidningar att Sabella är på väg hem till Argentina igen, när sanningen är den att han trivs bra och vill fortsätta sin karriär på de brittiska öarna och kanske t.o.m. i landets högsta division.”
Här fanns också en notis om att Bocas dåvarande tränare, Juan Carlos Lorenzo, hade uttalat sig angående att Héctor Scotta var på väg till den argentinska storklubben.
”Jag vet inte hur förhandlingarna går eftersom (Alberto J) Armando har hand om dessa, men vi får se vad som händer. Var han spelar som bäst? Det kan jag inte säga.”
Det fanns också information om att Alberto Tarantini skulle återvända hem till Argentina igen och den här gången till Talleres i Córdoba. Tydligen skulle Talleres betala 400,000 dollar och ge ytterbacken ett kontrakt som var i paritet med det som Luis Galván och José Daniel Valencia hade.
***
Nästa artikel belyste Argentinas träningsmatch mot Bulgarien. Matchen hade inte spelats ännu, utan detta var mer information inför densamma och vad publiken kunde tänkas förvänta sig nere på planen. Detta var landslagets första officiella landskamp efter VM-guldet 78.
Några dagar dessförinnan hade Menottis manskap besegrat ett kombinerat Mendozalag med hela 5-2 och redan där hade landslaget fått några svar. Nu skulle det emellertid bli mot ett ”riktigt” landslag i form av Bulgarien och detta såg såklart de flesta fram emot.
Rubriken löd; ”Argentina-Bulgarien. Vad kommer vi att få se?”
Artikeln pratade väldigt mycket om hur laget skulle formera sig, att ett antal förändringar var i antågande och då främst i backlinjen. En ung Juan Simón hade fått chansen i mötet med det kombinerade Mendozalaget och det hade synts att han och Passarella inte riktigt förstod varandra ännu till hundra procent. Dock poängterade artikeln att Simón besatt fina – och spännande egenskaper som landslaget säkerligen skulle få nytta av framöver.
Givetvis var det många som var spända på att se den 18-årige Diego Maradona och Menotti var klar över vad han förväntade sig av den blivande storstjärnan.
”Han har alla egenskaper som krävs för att bli bland de bästa spelarna i världen. Vi söker efter en Maradona som har dessa kvalitéer av yppersta världsklass.”
Samtidigt saknade landslaget några av sina viktigaste spelare till den här samlingen. Varken Osvaldo Ardiles, Mario Kempes, Daniel Bertoni eller Alberto Tarantini fanns med i truppen. Däremot skulle publiken få se en René Houseman som började att hitta formen igen efter sina senaste skadeskavanker.
Menotti var också lite förgrymmad på FIFA eftersom de hade pratat om att det stundande mötet, mellan Argentina och Nederländerna, var ”en revansch” på VM-finalen.
”Det förvånar mig att FIFA säger att det är en revansch på finalen. Så ser inte jag på den och jag vill tydligt deklarera att för oss argentinare är detta enbart en match i mängden.”
I slutändan besegrade Argentina Bulgarien med 2-1 efter att René Houseman gett laget ledningen och Daniel Passarella fastställt slutresultatet, med dryga halvtimmen kvar på matchklockan, ifrån elvameterspunkten.
***
Det sista fotbollsrelaterade reportage handlade om Ubaldo Fillols återkomst, till River Plate efter bråket med klubbledningen, och hans första match mot Platense. Målvakten gjorde en fin insats och supportrarna som hade kommit för att kolla på matchen ångrade sig verkligen inte.
”Alla supportrar som hade tagit sig till matchen för att se Fillol – fick se Fillol. Och de kände garanterat att de inte hade tagit ett felbeslut.”
Däremot genomförde inte River en särskilt stabil match utan, trots att motståndet var magert i form av Platense, var det verkligen ingen sprudlande insats ifrån los Millonarios. Visserligen saknade dem några stjärnspelare i form av Leopoldo Luque och Norberto Alonso, men de som var med kom inte upp i sin normala standard.
”Jota Jota López är långt ifrån den form han hade under säsongen 1977/78. Han gör en bra aktion, sedan två dåliga. Två bra och sedan en dålig igen. Oscar Ortiz visade upp hur viktig han är på kanten, men om ingen serverar honom med perfekta passningar försvinner han snabbt ur matchen.”
När Ortiz väl tog sig runt på kanten fanns det däremot ingen att pricka hjässan på inne i straffområdet. Den unge Ramón Díaz hade visserligen visat upp några fina kvalitéer, men enligt skribenten var den unge anfallaren ingen renodlad central anfallare.
Avslutningsvis konstaterade skribenten att River Plate bara hade tagit två av de åtta senaste poängen i ligaspelet (på den tiden fick man bara två poäng för seger). Detta var inte i närheten av de höga förväntningarna som fanns på storklubben. Kanske kunde några nyförvärv vända på trenden?
enkoppmate.com 