Under sommarmånaderna juni, juli och augusti är min tanke att vi ska ta och göra en liten inblick i min samling av El Gráfico-tidningar. I dagens artikel kommer nummer 3724 att behandlas. Detta nummer utgavs den 19 februari 1991.
Läs nummer 3103 här.
Läs nummer 1558 här.
Läs nummer 3221 här.
Läs nummer 2297 här.
Läs nummer 3843 här.
Läs nummer 3592 här.
Läs nummer 1599 här.
Läs nummer 2872 här.
Läs nummer 2102 här.
Läs nummer 3382 här.
***
På framsidan syntes Gabriel Batistuta, ihop med sina lagkamrater Morales, Navarro Montoya och Carlos Tapia lyftandes pokalen i försäsongsturneringen Copa Ciudad de Mar del Plata.
Under kom rubriken; ”Boca campeón” och här stod även; ”en verklighet i Mar del Plata” och ”en dröm för hela året”.
***
På sida tre syntes hur Gabriel Batistuta, Carlos Tapia och Diego Latorre firade ett av målen i segermatchen mot River Plate. Rubriken löd; ”De firar eftersom de tror” – en hänvisning till att Boca såg ut att verkligen tro på sig själva och sin spelidé.
Här stod bland annat också att; ”De är en symbol. Carlos Daniel Tapia, Diego Fernando Latorre och Gabriel Omar Batistuta. Tre figurer i Boca som återigen är publika sommarmästare.”
***
Därefter kom ett matchreferat ifrån mötet mellan Boca Juniors och River Plate i sommarturneringen Copa Ciudad de Mar del Plata. Skribenten tryckte väldigt mycket på det faktum att Bocas nye tränare, Washington Tabárez, hela tiden uppmuntrade sina spelare att pressa högt och kraftfullt mot sina motståndare.
”Och med tränarens handflata i luften fortsatte han att skrika; ’fortsätt att pressa högre upp’ till sina spelare.”
River Plate, med Daniel Passarella som huvudtränare, spelade betydligt mer avvaktande och föll in i Bocas fälla med den höga pressen. Flera gånger kunde Xeneize återerövra bollen högt upp i planen, men den energiske Tabárez låg, trots detta, ändå inte på latsidan.
Framför allt var han på Carlos Tapia att han inte skulle slappna av i sin press; ”Pressa ut på kanten, låt honom inte komma in centralt i planen’ hördes tränaren instruera mittfältaren Tapia ifrån sidlinjen.
På läktaren hördes en annorlunda ramsa när Bocas supportrar stämde upp i; ”Olé Olé Olé Olé, Saaaadaaam Husseiiiiiin”. Bakgrunden till nämnda ramsa är oklar, men den irakiske diktatorn var, som bekant, i ropen under den här tiden då han utförde stora massakrer i hemlandet. Med detta i åtanken var det kanske inte den mest smakfulla ramsan som man hört i sina dar.
När matchen blåstes av förkunnades det att Boca Juniors var mästare av Copa Ciudad de Mar del Plata och fick ta emot en glimrande pokal ifrån förbundets dåvarande president Julio Grondona. På en av bilderna syntes hur den karismatiska målvakten, i Boca, Navarro Montoya tog emot pokalen ifrån förbundspampen. Boca Juniors vann matchen med 2-0 efter att Batistuta gjort båda målen.
På dessa sidor fanns också en kortare notis om den lovande anfallaren och det faktum att det fanns ett stort intresse för honom ifrån främst Italien. Tydligen ville Fiorentina betala för honom genom att inkludera Diego Latorre i affären. Han hade nämligen inte alls funnit sig till rätta i Florens och hade redan vänt hem till Boca Juniors igen. Däremot var Boca fast övertygade kring att Batistuta var värd mer än bara en inkludera Latorre i affären. Här återfanns också en kortare intervju med Batistuta som, på bilden, höll i en rosa teddybjörn när han gick på planet hem ifrån Mar del Plata.
”Fysiskt är jag bättre än någonsin och nu kan jag verkligen explodera eftersom jag känner mig mer stillsam. Jag har förbättrat mig i alla hänseenden eftersom jag har återfått förtroendet. Samtidigt har Tabárez ingjutit en uppoffring i mig när det gäller att vinna tillbaka bollen högt, vilket är otroligt viktigt.”
Angående sina dubbla mål mot River sa anfallaren så här;
”Det är alltid speciellt att göra mål, men dessa mot River har en speciell smak eftersom nu förstår också supportrarna att jag är en supporter till klubben och att jag skulle kunna döda för det här emblemet.”
***
En artikel om basket följde, vilket vi bläddrade stadigt förbi. Därefter kom ett ämne som är brinnande än idag. Det handlade nämligen om våld i samband med fotbollsmatcher och vilka försiktighetsåtgärder de respektive klubbarna hade tagit för att undvika detta.
Nyligen hade nämligen ett tragiskt dödsfall skett när några San Lorenzo-supportrar hade kastat ett rör som träffade en Boca-supporter, tillika trebarnspappa, i huvudet, varpå han avled. Bocas Barra hade försökt komma fram till San Lorenzo motsvarighet och då hade de sistnämnda svarat genom att kasta i väg ett rör. Detta träffade Saturnino Cabrera i huvudet och han dog omgående.
En San Lorenzo-supporter dömdes för mordet och fick fem års fängelse för det inträffade. Saturnino var endast trettiosju år gammal. Presidenter – eller vicepresidenter till landets klubbar i högstadivisionen fick svara på frågor kring hur de arbetade för att sätta stopp för våldet runt matcherna. Här under kommer några av dessa citat;
”Boca har ingen specifik handlingsplan, utan vi hjälper polisen på att möjliga sätt och vis. Vår idé är att dessa saker måste handla om proaktiva handlingar och därför ser vi till att ha utstationerade poliser på hela arenan” – Carlos Heller, vicepresident i Boca Juniors.
”Under det senaste året hade vi absolut inget våld på Gimnasias läktare. Den totala seperationen mellan hemmasupportrarna – och gästerna, har såklart också underlättat” – Roberto Vicente, president i Gimnasia.
”Español tar hundraprocentigt ansvar för sina läktare och just p.g.a. detta släpps inga Barra Bravas in på vår hemmaplan” – Francisco Rios Seoane, president i Deportivo Español.
”Vi gör samma sak som de andra klubbarna. Från och med nu utgår vi ifrån att polisen gör det de ska göra, eftersom det är detta vi betalar dem för” – Fernando Miele, president i San Lorenzo.
Den dåvarande presidenten för landet, Carlos Menem, hade också infört ett nytt säkerhetsorgan som skulle arbeta tajt tillsammans med de respektive klubbarna i landet.
***
Härnäst kom en mini-guide inför den stundande säsongen, som var runt hörnet, i Argentina. Rubriken; ”Allt ni behöver veta inför säsongsstarten” gav en försmak av vad som komma skulle.
Därefter kom en genomgång av samtliga tjugo lag i det årets Primera Division. På den första bilden syntes flera av stjärnorna trixa med en fotboll – däribland Diego Latorre, Antonio Mohamed och Ramón Medina Bello.
Samtliga tränaren tillfrågades om sina lags förberedelser och deras syn på den kommande säsongen i Argentina. Några citat är intressantare än andra.
Ferros tränare Carlos Griguol sa bland annat att; ”vårt lag är ett ungt sådan som kommer att mogna i takt med att säsongen fortskrider. Spelarna vet att såväl deras – som lagets utveckling beror på de själva.”
Bocas Washington Tabárez var såklart helt uppslukad i presspelet; ”de här segrarna på försäsongen var viktiga, men vi får inte glömma varför de var det. De hjälpte nämligen oss att utveckla vårt presspel ännu mer och finslipa detsamma.”
Daniel Passarella ville absolut inte prata om någon kris i hans River; ”jag tycker att folk är lite för snabba att skrika på kris när det bara är några fåtal matcher som inte har gått vår väg.”
Vélez Roberto Rogel var fast besluten att hans lag skulle slåss om ligaguldet; ”om vi fortsätter på samma sätt som vi avslutade den föregående säsongen är vi definitivt en titelkandidat. Det som är problematiskt i Vélez är att vi inte har en särskilt bred trupp och således är vi sårbara för skador.”
Lanús låg närmast hopplöst sist i nedflyttningstabellen och deras tränare, Miguel Ángel Russo, hade klart för sig vad som gällde under den kommande säsongen; ”Vi vill ta så många poäng som är möjligt för att kunna undvika nedflyttningen. Vi måste bara ta poäng efter poäng. Det kommer att bli svårt, men vi är förberedda.”
Tränaren för Chaco For Ever, Rodolfo Domingo Motta, var optimistisk inför den nya säsongen; ”Vi har genomfört en fin försäsong i Necochea. Laget har kommit ihop bra och känslan är att detta är säsongen som Chaco For Ever kommer göra en riktigt bra insats. Jag är väldigt optimistisk.”
Marcelo Bielsa och hans Newell’s Old Boys gick in för att försvara sitt guld ifrån säsongen dessförinnan; ”Vi vill såklart upprepa fjolårssäsongen. Just därför måste vi fortsätta att arbeta hår framöver.”
Detta var den andra halvan av säsongen (Aperturan hade spelats först och nu var det dags för Clausuran). Samtliga lag skulle möta varandra en gång och ifall Newell’s vann även denna säsong, skulle de bli utsedda till mästarna för hela säsongen 1990/91.
***
Lite grann om schack följde – vilket vi såklart bläddrade förbi – innan vi anlände till ett intressant reportage om anfallaren Oscar Alberto Dertycia. Vid den här tidpunkten tillhörde han den spanska klubben Cádiz och hade sannerligen varit med om ett och annat under sin karriär.
I ett möte med Napoli – när han spelade för Fiorentina – ungefär ett år tidigare hade Dertycia dragit korsbandet och blev således borta ifrån fotbollsplanen under flera månader därefter. Dock räckte det inte med korsbandet, vad det gällde motgångar, för anfallarens vidkommande.
”Jag började att må dåligt efter skadan och blev väldigt nervös. För mig är fotbollen allting och att vara skadad gjorde mig galen. Jag kunde helt enkelt inte tolerera att vara borta i sex månader. Detta gjorde att jag blev enormt stressad – och nervös, vilket renderade i att jag tappade håret. Det var t.o.m. så att ögonfransarna ramlade av.”
Sakta men säkert kom Dertycia tillbaka till sitt forna jag. Skadan läkte, han gick vidare i karriären till Cádiz, men dessvärre ville aldrig håret komma tillbaka igen.
”Jag vill bara komma tillbaka till mitt forna jag och sakta men säkert lyckas jag också med det.”
Det gick också bra i den spanska klubben som, vid tidpunkten för artikeln, redan hade säkrat ett nytt kontrakt i landets högsta division.
”Vårt mål var att säkra ett nytt kontrakt och detta har vi redan lyckats med. Supportrarna är väldigt positiva och de har tagit emot mig på ett fantastiskt sätt.”
I Cádiz blev Dertycia lagkamrat med två andra argentinare i form av Fabián Alberto Vázquez och Armando Mario Husillo.
***
Nästa fotbollsrelaterade artikel handlade om Perfumo och dennes syn på det Racing som han nyligen hade tagit över. Fotbollslegendaren kände väl till sitt Racing och hade varit en vital del under 60-talet när klubben nådde sina största framgångar någonsin. Samtidigt kände han av pressen som fanns, på 90-talet, över att det hade gått närmare 25 år sedan storklubben senaste vann ligan.
”När jag kom hit sa alla till mig att det viktigaste var att vinna, men ganska snart insåg jag att det fanns något ännu större där bakom. Det var den frustration som supportrarna kände av att det hade gått tjugofem år sedan de senaste vann ligan.”
I sommarturneringen hade det inte gått särskilt bra och detta var något som Perfumo inte hymlade med.
”Det är sant att vi inte spelade bra i de här matcherna. Laget led bland annat av det dåliga självförtroende som fanns kvar efter den tuffa fjolårssäsongen. Samtidigt börjar vi precis lära känna varandra. Allt detta går inte att göra snabbt i en handvändning.”
Perfumo menade också på att fotbollen, rent allmänt, hade blivit ganska tråkig eftersom det mesta handlade om spel på mitten.
”Jag vill att vi ska pressa högt på mitten, ta oss därifrån snabbt och sedan anfalla med fart. Jag känner mig nöjd med detta. Det saknas visserligen en del, men vi kommer att bli bra.”
Vidare menade Perfumo också på att det fanns ingenting annat att sikta på än att Racing skulle bli mästare.
”Det finns inget annat. Jag vill återskapa den mystik som fanns kring klubben under 60-talet.”
***
I den sista fotbollsrelaterade artikeln tittade El Gráfico närmare på när ungdomslandslaget lyckades med bedriften att komma tvåa i det årets Copa América, för U20-landslag, och därmed kvalificera sig för det stundande världsmästerskapet.
I den inledande matchen besegrade Argentina Paraguay med 3-2, efter dubbla mål av Juan Eduardo Esnaider. Därutöver lyfte tidningen fram att domaren inte hade varit den bästa.
”Den här domaren (John Jairo Toro) förtjänar egentligen ett eget avsnitt. Sällan har det skådats en domare som gett hemmalaget sådana fördelar. Bland annat missade han två straffar som Esnaider skulle haft och en som var solklar för Distéfano. Men domaren skulle egentligen inte ha haft någon betydelse ifall Argentina hade gjort mål på alla sina chanser.”
Den argentinska målvakten Leonardo Díaz räddade också en straffspark.
”Vi blev tjocka på fotboll, eftersom detta landslag gav oss en lektion i hur man är en fotbollsorkester.”
Mot brassarna hade Argentina hamnat i underläge, men lyckats att ta sig tillbaka genom ett mål av Roberto Mogrovejo.
”Och sen kom miraklet. Kvitteringen. Hörnan ifrån Paz, skarven ifrån Pochettino och sedan Mogrovejo som kunde stöta in bollen i mål.”
Det blev sedan lite bråk mellan spelarna vilket renderade i flera utvisningar.
”Men vi vill minnas denna heroiska match där Argentina, med blod, svett och tårar, fick med sig en poäng och därmed kvalificeringen till världsmästerskapet. Varken mer eller mindre.”
Argentina avslutade därefter med att även spela 1–1 mot Uruguay. Matchen spelades i över trettigradig hetta, vilket renderade i en enorm kraftansträngning för spelarna.
”Vi lämnar turneringen med en vilja att skrika, men inte utan viljan att drömma. Framtiden är en provokativ blinkning med ögat. Fingret pekar nu på Portugal och det stundande världsmästerskapet. Dit ska vi och från och med nu är det dags att börja drömma.”
enkoppmate.com 