Under sommarmånaderna juni, juli och augusti är min tanke att vi ska ta och göra en liten inblick i min samling av El Gráfico-tidningar. I dagens artikel kommer nummer 2872 att behandlas. Detta nummer utgavs den 23 oktober 1974.
Läs nummer 3103 här.
Läs nummer 1558 här.
Läs nummer 3221 här.
Läs nummer 2297 här.
Läs nummer 3843 här.
Läs nummer 3592 här.
Läs nummer 1599 här.
***
På framsidan syntes Independientes Ricardo Pavoni tillsammans med Copa Libertadores-pokalen i sin ena hand. Rubriken löd; ”Independiente campeón” och syftade såklart till att storklubben, återigen, hade vunnit Sydamerikas största titel. Där fanns också en mindre rubriken som löd; ”Pavoni och Copa-pokalen: två gamla vänner.”
Här återfanns också mindre rubriker som; ”Boca: utklassning och fin fotboll”.
***
På sida tre pratade man bland annat om att motorsporten hade fått en injektion som de, så desperat, behövde. Tidningen konstaterade att motorsporten i landet hade genomgått en kraftig nedgång i intresse, bland befolkningen, och det var sällan som loppen lockade till sig särskilt många åskådare.
Nu hade emellertid en kraftansträngning gjorts av flera förbund inom sporten och loppet, som nyligen hade ägt rum i Argentina, beskrevs som en publikfest och kanske var detta den injektionen som krävdes för att nå en ny storhetstid för landets motorsport.
På samma sida hann El Gráfico även med att uppmärksamma Independientes senaste triumf i Copa Libertadores (ännu mer om detta längre in i tidningen). Så här skrev man bland annat på sida tre kring storklubbens senaste titel i Sydamerikas största klubblagsturnering;
”Independiente är återigen mästare i Sydamerika. Ytterligare en bedrift som, trots att det är en upprepelse, inte tar bort den fina prestationen.”
El Gráfico konstaterade också att Independiente som lag hade hanterat förlusten, i den första finalmatchen mot São Paulo, på ett bra sätt. Framför allt hur spelarna – och tränarna hade stöttat målvakten Carlos Gay som ansågs ha varit syndabocken i den första finalen.
”Först och främst bekräftade tränare – och därefter spelarna själva att inte ens den minsta gest, eller negativ kommentar, sades till honom (Gay). I stället gjorde de allt som stod i sin makt för att stärka upp hans självförtroende.”
Avslutningsvis noterade El Gráfico att Independiente återigen hade cementerat sin plats som en av kontinentens främsta klubbar; ”På återseende”.
***
Första uppslaget handlade om Boca Juniors storseger över Desamparados med hela 7-0. Rubriken stoltserade med följande ord; ”Framåt Boca! Det är en fröjd att se er utklassa.”
Boca genomförde en fantastisk match och bjöd publiken, på La Bombonera, på en riktigt uppvisning. Fokus i artikeln låg just på att sättet som Boca hade spelat på, tilltalade åhörarna och de som älskade fin fotboll.
”Därför eftersom vi enas genom denna passion kring ett visst sätt att spela på. Som är enkelt, lugnt och jordnära och som lägger fokus på rytmen i spelet. Som också bjuder på en löpning eller en dribbling till publikens jubel.”
Boca ledde redan i halvtid, med 4-0, efter att Ferrero gjort det fjärde precis innan halvtidspausen.
”Ferrero stängde den första halvleken, med sitt mål, under en halvlek där Boca briljerade.”
Det bjöds på gambetas (dribblingar) och caños (tunnlar) i en aldrig sinande ström. Publiken jublade och det var sannerligen en optimal eftermiddag på La Bombonera.
Slutresultatet skrevs, som sagt, till 7-0 och Boca låg fortsatt bra till i Nacional-tuneringarna.
***
Härnäst kom ett reportage om racing med rubriken; ”bilsporten har återvänt och den här gången med entusiasm”.
En speciell tävling hade ägt rum i Argentina med sex lopp och mycket publik. Således verkade entusiasmen komma tillbaka, så smått, inom motorsporten. Precis det som El Gráfico antydde på sida nummer tre.
***
Ett derby i de nordliga delarna av Argentina hade spelats mellan Altos Hornos Zapla de Jujuy och Central Norte de Salta.
Matchen slutade 1-1 efter att båda lagen haft sina beskärda delar av målchanser.
***
Under rubriken ”Informe confidencial” (konfidentiell information) gick det att läsa en rad intressanta notiser.
Bland annat meddelades det att Juan Ramón Verón (pappa till Juan Sebastián) skulle värvas tillbaka till Estudiantes. Månadslönen låg på runt 1,5 miljoner pesos och dessutom skulle han få ett hus som en del av själva dealen.
Här stod också en intressant sak som belyste Carlos Grigoul – dåvarande tränare i Rosario Central. Han tyckte inte om att samla truppen på spelarhotellen, dagen för match, utan ville ge det ansvaret till spelarna själva att sköta sig. Dock hade fyra stycken misskött sig och därför meddelade Rosarioklubben nu att det skulle bli samlingar framöver.
José Varacka tog över som tränare för Atlanta. Här stod det; ”José Varacka har gett sitt medgivande och kommer att vara lagets tränare fr.o.m. 1975. Vi hade även Labruna och Sívori i våra tankar, men i slutändan blev det Varacka”.
Den dåvarande FIFA-presidenten Joao Havelange hade skickat spioner till Argentina för att ta reda på hur landet förberedde sig inför världsmästerskapet fyra år senare. Bland annat noterade El Gráfico att de ville se hur utvecklad kollektivtrafiken var i städerna Rosario och Córdoba.
***
Nästa uppslag handlade faktiskt om ingen mindre än den – något åldrande – Alfredo Di Stéfano. Vid den här tidpunkten var han tränare och hade dessutom anlagt en prydlig liten mustasch ovanför läppen. Han pratade bland annat om världsfotbollen i stort, vilka spelare han gillade, vad som hände i Sporting Lissabon, Johan Cruyff, Arsenio Erico och mycket mycket mer.
Texten inleddes med att Di Stéfano sa; ”när det gäller fotbollen lär man sig alltid något nytt. Jag har alltid trott att jag kan tillräckligt mycket om fotboll, men det som skedde med Sporting visade att jag fortfarande har många saker kvar att lära mig”.
Upplevelsen med Sporting Lissabon var allt annat än angenäm för Di Stéfanos vidkommande. Klubbens president var sannerligen en nyckfull och märklig filur. Bland annat köpte han spelare utan att ens konsultera Di Stéfano. Spelarna kom tillbaka ifrån semestern när de kände för det och kontrakten förnyades alltid för sent. Dessutom fick han själv inte betalt det som klubben hade förbundit sig till.
Di Stéfano pratade vidare om att han hade en fotbollsencyklopedia i huvudet – speciellt när det handlade om River Plate. Deras historia kunde han i detalj återgälda.
”Jag har en encyklopedia i huvudet, men framför allt vad det gäller River. Som liten var de min favoritklubb och jag missade inte en enda match. Jag kan minnas i detalj målen ifrån Rongo, Bernabé Ferreyra och dribblingarna ifrån Peucelle, Wergifker och Cesarini. Vilka spelare jag har fått bevittna genom åren.”
Di Stéfano passade också på att lista sina fyra främsta spelare som han hade sett genom åren. På första plats kom Adolfo Pedernera, därefter Félix Loustau, sedan Francisco Gento (lagkamrat i Real Madrid) och avslutningsvis Bobby Charlton på den sista platsen.
”På vänsterkanten har jag sett några riktigt fina spelare genom åren. Bland dessa återfinns Bobby Charlton som, trots att han startade ifrån mittfältet, ändå var briljant i den här positionen.”
Ibland hände det tydligen att folk frågade Di Stéfano ifall han hade lidit något i livet, varpå han svarade följande;
”Jag vet inte riktigt vad jag ska svara då. Detta eftersom jag alltid har gjort det som jag tycker är roligast att göra och jag har fått spela i sensationellt bra lag.”
Att Di Stéfano spelade för såväl La Máquina i River Plate – som Real Madrids makalösa lag på 50- och 60-talet – gjorde såklart att det var svårt att klaga på karriären. Vem hade inte drömt om att få spela för något av dessa lag?
Di Stéfano blev också frälst i Independientes Arsenio Erico som var en av den inhemska ligans främsta spelare på 30-talet.
”Paraguayanen (Erico) var kanske den mest fantastiska spelaren som jag har sett spela fotboll. Jag beundrade honom så pass mycket att jag började följa Independiente.”
Avslutningsvis betonade Di Stéfano att han gladeligen tagit jobbet som förbundskapten för Argentina. Han skulle t.o.m. gjort det även om han bara fick betalt i cement.
***
På nästa sidan återfanns en reklamannons för portabla radioapparater ifrån märket Philips.
”Om du väljer Philips radioapparat kommer den att vakta ditt ljud”. Det låter ju onekligen som ett erbjudande omöjligt att tacka nej till.
***
Vi bläddrar förbi ett reportage om längdhopp och ett annat om boxaren Rodrigo Valdez.
Här återfanns också en reklamannons för klädföretaget ”Perfecta Lew”. Som annonspelare användes den kände boxaren Carlos Monzón som senare i livet skulle hamna i fängelse efter att ha mördat sin dåvarande fru.
Lite Formel 1 med Reutemann avfärdades också på vår jakt efter nästa fotbollsrelaterade artikel. En rolig karikatyr följer, där en löpare kommer i mål och en person i publiken säger; ”det där är inte segraren. Det är en löpare ifrån förra årets maraton.”
***
Resultaten ifrån den senaste omgången av av Nacional ska vi såklart också gå igenom. Förutom Boca Juniors 7-0-seger över Desamparados fanns det ytterligare några resultat som stack ut ifrån mängden.
Bland annat spelade Puerto Comercial de Bahia Blanca en väldigt underhållande match, mot All Boys, som slutade med en 4-3-seger.
Dessutom avfärdade Belgrano Banfield med klara 4-1 i Córdoba.
***
Härnäst ska vi ta en titt på Copa Libertadores-pokalen som Independiente säkrade vid den här tidpunkten – och som framsidan till detta nummer återspeglade.
Independiente besegrade brasilianska São Paulo i finalen med sammanlagt 4-2. Det första mötet hade argentinarna förlorat, på bortaplan med 2-1, innan de vände på steken i Avellaneda och tvingade fram en tredje match i Santiago. Denna vann de också, sedermera, med 1-0.
El Gráfico återberättade denna bedrift på sidorna som följde och gick verkligen in på detaljnivå kring vad som hade skett. Bland annat skrev skribenten följande när han skulle beskriva dubbelmötet i finalen.
”Jag är helt tom efter onsdagens match och fylld efter lördagens. Det är som ett tumult av känslor inombords och som behöver komma ut. Matchen, och analysen? Nej, för mig existerar inte matchen. Endast tjugo minuter av den första. Jag skulle vilja referera till ett lag, till spelarna, som har bevisat att en match inte enbart är ett sätt att spela, utan den är ett sätt att leva på. För när kroppen inte orkar mer, när energidepåerna är tömda, kickar något annat in i stället. Det som har med värdighet, äkta kärlek och integritet i den beslutsamhet som tar en framåt.”
Lite längre fram i artikeln pratades det också om när Independientes dåvarande målvakt, Carlos Gay, räddade en straffspark i den avgörande matchen i den chilenska huvudstaden Santiago.
På bilderna syntes en stilstudie på när målvakten läste straffen ifrån Zé Carlos och kunde avfärda bollen. I texten pratar Gay, som vid den här tidpunkten var väldigt ung, om hur hela situationen runt straffen upplevdes ifrån hans perspektiv.
”Ingen hade berättat för mig inför (var Zé Carlos brukade skjuta) utan jag gick till höger eftersom det var detta som jag hade bestämt mig för. Zé Carlos var högerfotad och då brukar skotten gå ditåt. Jag ska inte påstå att jag var säker på att jag skulle rädda den, men det är klart att jag hoppades.”
Det var också viktigt att Gay snabbt kom upp på fötterna igen med tanke på att returen annars kunde falla framför fötterna på Zé Carlos. Lyckligtvis var han snabbare än motståndarna och hann också först till bollen.
På ett dubbeluppslag fick man också se en stilstudie på guldmålet i Santiago signerat Ricardo Pavoni. Efter en tumultartad situation dömdes straff, vilken ytterbacken dundrade in i mål.
***
Sista fotbollsrelaterade artikeln i det här numret handlade om San Lorenzo som precis hade kryssat mot Racing, men där tidningen tyckte att de förstnämnda var det bättre laget.
Rubriken löd; ”San Lorenzo är mer än Racing (men det märktes väldigt lite)”
Artikeln lyfte fram hur briljant San Lorenzos ytter, Oscar Ortiz, var i matchen;
”Mellan matchminut tretton och trettiofem skedde detta. Under det här tidsspektrumet fintade Oscar återigen förbi sin desorienterad motståndare. Lurade honom att han skulle gå på utsidan, men gick i stället på insidan. Övermannade García Sangenis och sedan slog han ett perfekt inlägg till Cocco som kunde göra ledningsmålet.”
San Lorenzo var stundtals dominanta under den första halvleken, men tappade sedan sin skärpa och förvirrade sig i stället i Ortiz ständiga dribblande.
”Han irrade bort sig i blomstrande finter, utan den nödvändig slutprodukten.”
I stället för att San Lorenzo utökade sin ledning i matchen, åt sig Racing successivt in i densamma. Precis innan halvtidspausen fick hemmalaget också in en kvittering genom Carlos Álvarez.
Under den andra halvleken var spelet mer jämnt, men San Lorenzo borde, trots allt, ändå ha vunnit. El Gráfico avslutade artikeln med att konstaterade; ”San Lorenzo hade mer än Racing, men i själva spelet syntes det däremot väldigt lite.”
Titthålsinblick i min El Gráfico-samling: Nummer 2872 – Bocas utklassning, Veróns återkomst och Independiente Campeón
enkoppmate.com 