Titthålsinblick i min El Gráfico-samling: Nummer 3103 – Fillols schism med River, Tarantinis hemlängtan och Ferros grillfester

Under sommarmånaderna juni, juli och augusti är min tanke att vi ska ta och göra en liten inblick i min samling av El Gráfico-tidningar. I sommarens allra första artikel behandlades nummer 3103. Utgiven den 27 mars 1979.

För några år sedan kom jag över mina allra första exemplar av den historiska argentinska sporttidningen El Gráfico. Under mer än 100 år var den här tidningen den tveklöst största – och mest prestigefyllda sporttidningen i hela Argentina. I takt med att åren fortlöpte släpptes fler och fler nummer varje år och när tidningen var som hetast släpptes en ny tidning varje vecka – året om.

Sin största popularitet nådde tidningen ifrån 1940-talet och fram till milleniumskiftet. Därefter började en viss nedgång att ske för att slutligen rendera i att tidningen lades ner helt – åtminstone i form av pappersupplagan – för bara något år sedan. Numera går det att läsa både nutida – och gamla artiklar på tidningens hemsida. Dock ges inte tidningen ut i pappersformat längre och någon E-upplaga finns inte heller.

Under många år var den stora snackisen, vecka in och vecka ut, kring vilken spelare som skulle hamna på nästa veckas omslag (Tapa) av tidningen. Detta var en utmärkelse som de flesta fotbollsspelarna i landet trånade efter och de som fick glädjen att pryda El Gráficos framsida erhöll stor prestige. Föga förvånande är Diego Maradona den idrottspersonligheten som prytt El Gráfico-omslaget flest gånger genom historien.

Efter att min första hög med El Gráfico-tidningar hade landat i min brevlåda började ett flera års samlande där jag bland annat, vid ett tillfälle, fick hjälp av min argentinska vän i Córdoba (Argentina) att skicka över det hittills största paketet innehållande 120 olika exemplar. Det har på något sätt blivit både terapeutiskt och rogivande att sortera tidningarna efter årtal. Att bläddra i tidningarna och insupa den historiska atmosfären, som ligger gömd i de något slitna – och arkivariedoftande pappersarken, är numera en vital del av den sköra personlighet som jag är.

I den här artikelserien är tanken att vi ska göra en djupdykning – eller en liten titthålsinblick om ni så vill – i min massiva samling av El Gráfico-tidningar. Först ut är numret som utgavs den 27 mars 1979. Tidningsnumret 3103. Hjärtligt välkomna!

***

På omslaget till tidningen syns River Plates ikoniska målvakt, Ubaldo Fillol, promenerades i väg med sin träningsväska i handen. Reportaget – och bakgrunden till just detta är på något sätt huvudstoffet i detta nummer. Mer om denna historien kommer givetvis längre ner.

På omslaget står också några rubriker kring vad tidningen innehåller. Bilden på Fillol ackompanjeras av texten; ”Lördagen den 24 (mars), 14:30, Estadio Monumental. Fillol lämnar River.” Snacka om en cliffhanger.

Här finns också två andra rubriker längre ner; ”Exklusivt; Menotti skriver; ”hur och varför jag valde honom.” Den andra rubriken är mer diffus; ”VM-scoop, Chapman ritar och klär av sörgandet 1980”.

***

Den första sidan i tidningen innehåller alltid lite information kring El Gráfico i stort (vilka som skriver, redaktör osv). Den här gången återfinns också ett brev som har sänts till redaktionen och som tidningen känner sig väldigt glada över att ha fått ta emot.

Brevet kommer ifrån ingen mindre än landsmannen Enrique ”Quique” Wolff som spelade, vid den här tidpunkten, för inga mindre än Real Madrid. Här är några av godbitarna i detta brev där huvudpersonen även passar på att gratulera El Gráfico som skulle fylla 60 år senare det året;

”När en person fyller 60 år är det en fantastisk händelse, för alla runt omkring den här personen, eftersom de vet vilken kraftansträngning det varit att nå den här åldern med värdighet och att alltid ha burit huvudet högt. Men om detta är svårt för en person, är det förmodligen ännu svårare för en tidning där det arbetar många olika varianter av människor med olika typer av känslor – och olika sätt att tänka på. Självklart har det varit så att El Gráfico alltid har tänkt, känt och sagt saker och ting som hållit en linje av ärlighet och lovordsaktig seriositet.”

Wolff avslutar brevet med att hoppas att tidningen kommer att fortsätta att publicera kvalitativa berättelser under lång tid framöver.

”På grund av allt detta vill jag gratulera er till 60 år i livet och jag ber för att mina framtida ättlingar kommer ha samma tur att få fortsätta läsa den här tidningen och att de kommer att vänta lika förväntansfullt, varenda vecka, på att nästa nummer ska anlända.”

Ett fint brev skrivet av Enrique Wolff och man kan förstå att El Gráfico kände en stolthet när de läste det. Brevet hade rubriken, skrivet av tidningen själv, som löd; ”breven som hjälper oss att arbeta med kärlek.”

***

Därefter kommer ett kort uppslag kring att Rosario Central besegrade Independiente med 2-1 i Avellaneda. Målen för Central gjordes av Jorge Alberto García och Rubén Alberto Díaz. Bäst omdömde fick dock emellertid en 21-åring vid namn José Luis Gaitán. El Grafico gav honom en nia i betyg och själv var han nöjd med sin insats.

”Jag är väldigt nöjd med de åtta poängen som vi tagit och, såklart, de prestationer som jag själv har stått för. Idag gjorde jag en bra match, men min bästa insats var mot Colón i Rosario. Jag är bara 21 år gammal, blir 22 i september, och jag skulle älska att få komma med till ungdomslandslagets mini-turnering i Toulon (Frankrike), senare i år, men jag vill inte drömma mig bort för mycket. Jag anser att min främsta egenskap är i brytningsspelet, utan att orsaka någon frispark, och min största defekt är i beslutsfattandet när jag ska gå framåt i planen.”

***

Härnäst kommer tidningens stora reportage kring Ubaldo Fillol. Artikeln handlar om schismen som fanns mellan River Plate och målvakten vid den här tidpunkten. Rubriken i sig talade sannerligen sitt tydliga språk; ”Fillol: ”Jag är förberedd på att aldrig någonsin spela fotboll igen.”

Det var sannerligen ord och inga visor. Någonstans hade Fillol och River närmast nått en återvändsgränd. Känslan var verkligen att detta skulle bli slutet på deras relation med varandra. Något som också blev verklighet, men först några år senare.

I reportaget berättas hur Fillol anländer till träningsanläggningen med sin dotter för att hämta upp sina sista saker och fylla den tomma idrottsväskan som han har med sig. Ner i denna går hans klassiska målvaktströja Olimpia, ett par kortbyxor, några sandaler och en River-tröja. Den sista saken för att, som tidningen själva hintar om, ”minska de nostalgiska känslorna en aning.”

Innan Fillol lämnar Rivers anläggningar för att, under en tid framöver, träna på egen hand skakar han hand med lagets materialare Elbio Antúnez, varpå denne säger uppmuntrande; ”Lycka till Pato, förhoppningsvis löser sig allt snabbt för allas bästa.”

Konflikten som sådan hade till stor del att göra med det faktum att storklubben visade upp en ganska bristfällig kommunikation med sin målvakt kring ett förnyat kontrakt. I stället sipprade det ut i media att Fillol skulle ha begärt astronomiska summor – vilket inte stämde – och som ett resultat av detta vände sig delar av Rivers supporterskara emot sin målvakt.

”Jag vill dö i River och det är ingen lögn. Men sanningen är den att hela den här situationen har påverkat mig djupt. Det finns saker som jag bara inte kan förstå. Det har fått mig att fundera och något märkligt har skett. Härifrån vill de (River) plötsligt sälja mig och därigenom få mig att se ut som en rebell. Alltihop bara för att supportrarna ska tro att jag är omöjlig att stå ut med. För att undvika större tråkigheter har jag därför bestämt mig för att lämna klubben. Detta är absolut ingenting som jag hade kunnat förutse skulle hända och det som gör mig mest orolig är vad supportrarna ska komma att tänka. Jag är rädd för att en felaktig bild, av hela situationen, ska formas.”

Detta var inte första – och definitivt inte sista gången som River Plate och Ubaldo Fillol hamnade i osämja med varandra. Redan fyra år innan bråket 1979 hade målvakten, tillsammans med Enrique Wolff, Reinaldo Merlo och Beto Alonso, blivit avstängda efter att öppet ha ventilerat åsikter gentemot klubbledningen.

Efter att Fillol hämtat sina kläder hos materialaren, och skakat dennes hand, mottog han ett telegram ifrån storklubben som beordrade honom att återvända och börja träna med laget igen. Målvakten stod ju, trots allt, fortfarande under kontrakt. Fillol, som den principfasta personlighet han alltid varit, ignorerade detta. Vad skulle då nästa drag bli ifrån River Plates sida?

Målvakten blev avstängd i tio dagar och klubbens dåvarande president, Aragón Cabrera, började prata om att bryta Fillols kontrakt om han inte fullföljde sina åtaganden. Snaran började att dras åt, men landslagsmålvakten Fillol tänkte inte vika undan.

”Jag är beredd att acceptera den sanktion som klubben kommer att ge mig. Även ifall de ger mig tjugo dagar eller ett, fem eller fyrtio år. Detta, eftersom jag repeterar, de har alla rättsliga medel att göra det. Men oavsett kommer de aldrig någonsin att kunna ta bort sanningen ifrån mig. De vet också, mycket väl, vilket som är sanningen. Jag är redan förberedd på att aldrig spela fotboll igen. Jag lägger det beslutet i händerna på Señor Aragón Cabrera. Han gör en stor grej av mina uttalanden, när det är han som alltid har lurat – och smutsat ner oss spelare.”

Att sprickan var definitiv mellan Fillol och presidenten Aragón Cabrera var knappast någon hemlighet. Att den sistnämnda dessutom gick ut i statlig TV och gjorde tydliga deklarationer emot målvakten gjorde såklart inte saken bättre. Det faktum att Fillol riskerade en lång avstängning ifrån River Plate gjorde också att han riskerade att tappa sin plats i Menottis landslag. Något som han själv var väl medveten om.

”Jag pratade med Menotti nu på den senaste samlingen och han undrade varför jag inte tränade med River längre. Han sa också att om jag blev avstängd i mer än trettio dagar kunde jag inte längre bli uttagen i landslaget. Jag förklarade för honom att jag ville få saker lösta så fort som möjligt, men att jag också tänkte försvara min sanning till vilket pris som helst.”

Fillol valde därefter att träna på egen hand, tillsammans med en kompis, på en träningsplan i Quilmes under en kortare period. I slutändan kom River Plate och Fillol någorlunda överens. Åtminstone så pass mycket att han spelade kvar i klubben ända fram till 1983. Då lämnade han, till sist, efter nya bråk med klubbledningen som bland annat involverade en högt uppsatt general inom militärdiktaturen. Kring detta står det ingenting om i denna El Gráfico-tidning (av förklarliga själ) utan det kan ni, ifall ni så önskar, i stället läsa om i min tidigare artikelserie om just Ubaldo Fillol.

***

Primera Division hade bara hunnit spela fyra omgångar när den här tidningen släpptes under slutskedet av mars 1979. Här är resultaten ifrån denna omgång;

Estudiantes – Boca Juniors. 6-4.
Independiente – Rosario Central. 1-2.
Newell’s Old Boys – Racing Club. 3-1.
Platense – Argentinos Juniors. 1-2.
Ferro – Chacarita Juniors. 1-0.
All Boys – Atlanta. 4-1.
Colón – San Lorenzo. 3-0.
Huracán – Unión. 2-1.
River Plate – Gimnasia. 1-0.
Quilmes – Vélez Sarsfield. 0-0.

Noterbart var att Diego Maradona gjorde ett av målen i Argentinos Juniors seger över Platense. Dessutom var det ett enormt målfyrverkeri mellan Estudiantes och Boca Juniors i La Plata. Därtutöver var All Boys Jorge Osvaldo Pereyra omgångens enda hattrick-målskytt, vilket kom i segern mot Atlanta.

***

Lite längre fram i tidningen körs det klassiska konceptet; ”el ABC del chimento”. Här går man igenom lite olika notiser ifrån den senaste tiden. Många är av den roligare sorten och som inte alltid berör just det som sker nere på fotbollsplanen.

Bland annat konstaterades det att Ferro kör en gemensam asado varje lördagseftermiddag för att främja lagsammanhållningen. I vanliga fall brukade klubbledningen stå för notan, men den här gången hade en av spelarna i laget, Juan Domingo Antonio Rocchia, erbjudit sig att betala. Han hade nämligen, dagen innan, vunnit sex miljoner pesos på ett lotteri.

Det noteras också att mötet mellan Quilmes och Vélez Sarsfield – som slutade mållöst – fick avbrytas i fem minuter efter att en projektil, av något slag, hade träffat huvuddomaren i huvudet varpå han blev groggy. Matchen kunde dock spelas färdigt med samma domare bakom spakarna.

Man konstaterade också att skytteligan leddes, efter fyra omgångar, av den 23-årige anfallaren Jorge Pereyra i All Boys (samme man som gjorde hattrick i nämnda omgång). Anfallaren är, vid den här tidpunkten, utlånad ifrån Gimnasia Mendoza. Pereyra hade själv ett ganska enkelt recept för att göra mål; ”Jag har alltid gjort mål. Därborta i Mendoza var jag också en målgörare. Vet du hur jag gör? Jag ser målet på ett enkelt sätt och sedan skjuter jag.” Det låter ju onekligen inte särskilt svårt, eller hur?

***

Ett kortare reportage med Alberto Tarantini finns också i tidningen där han berättar att allt är klappat och klart för en övergång till River Plate. Den hårfagre ytterbacken spelade, vid den här tidpunkten, för engelska Birmingham.

Tarantini hade dock haft en klausul inskriven i sitt kontrakt, vilket gjorde gällande att han fick bryta sitt avtal, med den engelska klubben, ifall laget åkte ur landets högsta division. När intervjun gjordes låg laget sist och allting talade för att de skulle åka ur – vilket också senare blev verklighet.

Tarantini poserar, i artikeln, i ett par fräsiga hängselbyxor tillsammans med sin gravida fru och förstfödda dotter. Att River blev ytterbackens nästa klubbadress var såklart lite speciellt med tanke på att han var fostrad i Boca Juniors.

***

Avslutningsvis finns en lång artikel skriven av Menotti kring hur han resonerat kring sin senaste landslagsuttagning. Förbundskaptenen bekräftar att han har runt hundra spelare som finns med i tankegångarna kring att bli uttagna till det argentinska landslaget framöver.

Bland annat beskriver Menotti att han vill ha en bas av rutinerade spelare, men att det också hade blivit dags att lyfta fram unga talanger som knackade på dörren. Bland dessa återfanns såklart en viss Diego Maradona som inte hade fått följa med på världsmästerskapet i Argentina 1978, men som nu definitivt var redo.

Juan Alberto Barbas nämns också som en potentiell spelare till det nästkommande världsmästerskapet i Spanien 1982. Menotti säger bland annat att; ”kring Barbas fortsätter jag att insistera på att han är en spelare för 1982-års världsmästerskap. Han kan spela både som högermittfältare och som högerback.” Barbas kom i slutändan också med till VM 1982, vilket ytterligare visar på den framsynthet och känsla för talanger som Menotti besatt.

***

Tidningen avslutas med en baksidan där reklam görs för Quilmes Imperial – nationalölen i Argentina. Till och med jag, som inte ens gillar öl särskilt mycket, blir lite småsugen på att ta mig ett glas.

På något sätt finns det väl knappast något bättre sätt att stänga denna första artikel, i den här nystartade serien, på än med en skummande och iskall öl?