Man brukar säga att det viktigaste i en premiär är att få med sig poängen – och inte prestationen i sig. I sådana fall gjorde Argentina en bra förstamatch i U20-VM under gårdagen. Om man tittar lite djupare finns det däremot en hel del att fundera över.
Det var välfyllda läkare som tog emot lagen, i Santiago del Estero, under lördagskvällen. Staden är den äldsta bosättningen i hela Argentina och kallas därför för ”La Madres de Ciudades” (modern av alla städer).
Feststämningen låg i luften och just därför blev det lite smolk i bägaren när Uzbekistan plötsligt tog ledningen redan efter tjugotre minuters spel.
Innan dess hade Argentina svårt att få ordning på sitt anfallsspel och rent generellt sett var det många felpass under den första halvleken. Uzbekistans U20-landslag – som f.ö. är regerande asiatiska mästare – var faktiskt mycket bättre än vad jag trodde att de skulle vara på förhand. Målet i sig var emellertid ett dråpligt sådant.
När Umarali Rahmonaliyev frispelade sin lagkamrat Makhmudjon Makhamadjonov trodde nog de flesta att den sistnämnda stod flera meter offside – vilket han inte gjorde. De argentinska spelarna viftade för offside – likt ett gäng aspirerande stinsar – i stället för att jaga ifatt Makhamadjonov, vilket renderade i ledningsmålet för uzbekerna.
På förhand flaggade jag för att Argentinas svagaste lagdel, utan tvekan, är försvaret och under gårdagen fick jag sannerligen vatten på min kvarn. Uzbekistan skapade flera hundraprocentiga målchanser och med lite bättre skärpa hade inte Argentina fått med sig tre poäng ifrån premiären.
Lyckligtvis för värdnationen studsade bollen stundtals deras väg och ganska snabbt, efter baklängesmålet, gjorde Alejo Véliz 1-1 med ett fint nickmål. Véliz kommer att bli enormt viktig för Argentina under den här turneringen och därför kändes det utmärkt att han fick inleda mästerskapet med att göra mål.
Uzbekernas ledning varade bara i fyra minuter, men nästan direkt efter Argentinas kvittering höll sig Uzbekistan framme igen och fixade en straffspark som VAR sedermera dömde bort. Dessutom hade uzbekerna en nick som slickade stolpens utsida.
Mitt i all denna turbulens dök plötsligt Inters 18-årige stortalang, Valentín Carboni, upp. Han tog emot bollen i straffområdet och dundrade därefter upp bollen i nättaket, via uzbekernas målvakt, till 2-1.
Den andra halvleken innehöll sedan inte särskilt många situationer som kunde få åskådarna att dra nämnvärt på smilbanden. Överlag var faktiskt matchen, rent spelmässigt, ganska jämn och jag imponerades stundtals av Uzbekistan. Förmodligen är det också just detta som gör ungdomsmästerskap lite extra speciella. Man blir nämligen nästan alltid positivt överraskad.
Argentina vann i slutändan premiären med 2-1 och inledde mästerskapet, på hemmaplan, med tre fina poäng.
Här och nu var resultatet det allra viktigaste och det faktum att insatsen inte var den bästa, får bli ett senare bekymmer. Sanningen är nämligen den att om Argentina ska kunna gå långt i den här turneringen måste främst försvars – och passningsspelet bli avsevärt mycket bättre framöver. Detta tror jag emellertid också att Javier Mascherano är ganska överens med mig om.
Argentina vann premiären av U20-VM med ett nödrop i Santiago del Estero
