Marcos Croce. Han var en av amatörerans allra bästa målvakter i Argentina och stark förespråkare för att fotbollen skulle förbli amatörmässig. Marcos Croce såg en stolthet i att inte låta pengarna influera hans eget fotbollsspelande.
Lutandes mot en stolpe, med strumporna perfekt koordinerat uppdragna och inga målvaktshandskar på händerna. Marcos Croce symboliserade en era inom den argentinska fotbollen och detta var den bekymmerfria amatöreran. I rollen som målvakt var han en av landets förnämsta utövare i landet under 1910-talet – och 20-talet.
Han hade fötts redan 1894 och redan som 16-åring debuterade Croce för den smått ikoniska klubben Alumni. Den här föreningen hade dominerat den argentinska fotbollen under 1900-talets första årtionden, men höll nu sakteligen på att dö ut och skulle också, så småningom, försvinna helt ifrån landets fotbollskarta.
Detta renderade också i att Croce valde att gå vidare i sin egen karriär, men innan det var dags för detta hann målvakten med att vara lagkamrat med några av den argentinska fotbollens första riktigt stora stjärna. I Alumni – och det argentinska landslaget var han bland annat lagkamrat med bröderna Brown som utgjorde gräddhyllan av dåtidens inhemska fotboll i Argentina.
När Croce till sist gick vidare i sin karriär, efter en kort period i Estudiantes de Caseros, föll valet till sist på Racing Club och det är helt omöjligt att tänka sig att han kunde ha valt en bättre klubbadress vid den här tidpunkten. Den gryende storklubben skulle nämligen komma att tokdominera den inhemska ligan under 1910-talet, sopa rent vid nästan samtliga ligaguld och dessutom vinna flera nationella cuppokaler. Här spelade landslagets största stjärnor i Alberto Ohaco, Alberto Marcovecchio och Francisco Olazar. Till den här skaran kunde även Croce ansluta under 1917.
Racing hade varit en speciell klubb redan ifrån den stunden då de grundades 1901. Det var studenter på Colegio Nacional Central som formade det som kom att bli Racing, men vad som var extra speciellt var emellertid det faktum att detta var den första klubben i Argentina som grundades av s.k. criollos – det vill säga argentinskfödda barn till spanska föräldrar – till skillnad ifrån andra fotbollsklubbar som uteslutande, fram till denna tidpunkt, hade grundats av britter.
Croce utmärkte sig som omgående hos storklubben. Han hade skickliga reflexer och dessutom var han den förste målvakten i Argentina som sköt straffsparkar, vilket renderade i att han blev noterad för en rad mål under sin spelarkarriär. Det skulle dock vara direkt felaktigt att påstå något annat än att Croces största styrkor var i målvaktsspelet. Mellan 1920 och 1921 gick han t.ex. 1077 minuter utan att släppa in ett enda mål. Detta motsvarade elva matcher och sextiosju minuter. Nämnda rekord höll sig i nästan hundra år innan Boca Juniors målvakt, Esteban Andrada, slog det 2019.
Under sina år med Racing vann Croce tio titlar varav fem av dessa var ligaguld. Därutöver bärgades även Copa Honor en gång samt Copa Ibarguren och Copa Aldao två gånger vardera. Givetvis innebar målvaktens fina bedrifter, på klubblagsnivå, även att möjligheten till att få representera det argentinska landslaget dök upp. Faktum är att han var med redan i Copa América-turneringen 1917, men agerade då mest avbytare bakom River Plates dåvarande målvakt Carlos Isola.
Croce var, under inledningen av sin karriär, en spelare som inte tog särskilt mycket plats i de lagen som han spelade för. Med åren blev han däremot betydligt mer självsäker och hans blanka svarta hår ackompanjerades snart av en tidsenlig mustasch. Detta gjorde också att han fick sitt smeknamn ”El Bigotito” – den lilla mustaschen – och skulle komma att kallas detta under resten av sitt liv.
Under slutskedet av sin karriär representerade Croce Sportivo Palermo och det var under den här perioden som han kom med på omslaget till en av tidningen El Gráficos nummer. 1928 hade den skotska klubben Motherwell F.C varit på en turné i Argentina och ställdes bland annat mot Croce och Sportivo Palermo. Målvakten stod för en så pass gedigen insats att han ärades med att komma på omslaget till El Gráfico – något som var reserverat för enbart de allra största profilerna inom idrotten.
Passande nog slutade Croce spela fotboll ungefär samtidigt som professionalismen gjorde sitt intåg inom landets fotboll. Att målvakten inte var en förespråkare för det kommersiella inom sporten var knappast någon hemlighet. Ett av hans kända citat löd nämligen så här;
”Under min karriär som fotbollsspelare har jag haft den stoltheten att inte kommersialisera mitt utövande utan jag har enbart spelat för kärleken till sporten. Jag var en amatör i den bredaste formen som går att hitta.”
En idealist skulle kanske några säga – en hopplös romantiker kanske andra tycker. Men trots allt en tidstypisk fotbollsspelare som hade börjat – och valt att spela fotboll enbart p.g.a. att han älskade det. Man ska såklart poängtera att även fast fotbollen professionaliserades, under inledningen på 30-talet, i Argentina dröjde det ett tag innan spelare, rent generellt sett, kunde åtnjuta sig en priviligierad vardag tack vare sitt utövande i landets största idrott.
Marcos Croce var en av Argentinas allra första riktigt stora målvakter och den som personifierade amatörerans glada – och bekymmersfria dagar. Långt innan fotbollen blev en pengafabrik och fotbollsspelarna bortskämda snyltar fanns en tid då Croce stod mellan tre stolpar och räddade fotbollar enbart p.g.a. att han älskade det han gjorde.
En hopplös romantiker, en realist och idealist utöver allt annat. Men kanske allra främst en amatör i den bredaste av alla former.
enkoppmate.com 