2001: När Riquelme gjorde målgesten ”Topo Gigio” framför klubbens president Macri

2001. Mitt på La Bomboneras gräsmatta står han med händerna bakom öronen och tittar upp mot honnörsplatserna på arenan. Alla vet vem Juan Román Riquelme har riktat sitt uppseendeväckande firande mot och denna afton är en målgest allt som eftersnacket ska handla om.

Att Boca Juniors besegrade sina ärkerivaler River Plate, den här kvällen, med 3-0 var inte det mest uppseendeväckande som skedde. Snackisen – och det som kom att prägla eftersnacket handlade i stället om något så pass banalt som en målgest. Men det var såklart inte vilket målfirande som helst. Det var lagets storstjärna Juan Román Riquelme som riktade sin målgest mot klubben högsta chef – presidenten Mauricio Macri.

För att förstå hela kontexten av det som skedde, på La Bomboneras gräsmatta den 8 april 2001, måste vi ta en liten bakgrundskoll. Vid den här tidpunkten dominerade Boca Juniors den sydamerikanska klubblagsfotbollen på ett förödande sätt. Under ledning av den karismatiske huvudtränaren Carlos Bianchi vann de flera Copa Libertadores-titlar, ligan och Interkontinentalcupen. Det var inget snack om att Boca var Argentinas crème de la crème runt millenniumskiftet.

Juan Román Riquelme hade å sin sida snabbt utvecklats till en av kontinentens absolut största stjärnor. Sedan debuten, några år dessförinnan, hade den skicklige mittfältaren visat upp prestationer som hade gjort att de största klubbarna i Europa var ute efter hans namnteckning.

Boca Juniors framgångar rullade på – och pokalerna staplades på hög – under slutet av 90-talet och inledningen på det nya milleniet. I samma veva började ett visst missnöje att växa, bland delar av spelartruppen, över att de inte hade belönats av klubbledningen för sina triumfer. En av de som kände sig besvikna var Juan Román Riquelme. Han tyckte inte att han hade blivit ekonomiskt kompenserad för de bedrifter som han hade utfört nere på planen och uppgifter gjorde också gällande att han fortfarande hade samma skrala lön som när han skrev på sitt första A-lagskontrakt.

Droppen som sedan fick bägaren att rinna över var när FC Barcelona visade ett stort intresse för honom. Riquelme fick då ett ultimatum ifrån Boca Juniors; antingen accepterade han budet – vilket skulle inbringa stora pengar till klubben – eller också var han tvungen att förlänga kontraktet med endast en femtonprocentig ökning av lönen. Detta var alldeles för magstarkt, och ovärdigt, för mittfältaren att smälta. Ilskan riktades omgående mot klubbledningens dåvarande president Mauricio Macri.

Han hade tagit över Boca Juniors redan 1995 och skulle sitta kvar på sin position under det nästkommande decenniet, under vilket han gjorde storklubben till en maktfaktor i Sydamerika. Men Macri var också kontroversiell. Han var en affärsman och såg spelarna mer som plumpar i årsredovisningen snarare än som människor. Att han därigenom hamnade på kant med såväl spelare, som tränare, under årens lopp är därför ingen överraskning.

Konflikten mellan Riquelme och Macri hade varat ett bra tag tillbaka och inte blev det bättre när presidenten dessutom läckte vissa detaljer kring stjärnans kontrakt till pressen.

Med allt detta i bagaget rullades händelserna, den där aprilaftonen 2001, upp inför öppen ridå. Boca Juniors tog emot River Plate i ligaspelet, på La Bombonera, och som vanligt var det välfyllda läktare som välkomnade spelarna in på planen.

Boca hade redan tagit ledningen med 1-0, genom Hugo Ibarra, när laget tilldelades en straffspark i den 70:e spelminuten. Riquelme tog hand om bollen, placerade den på straffpunkten och tog ansatts. Hans tanke var att gå på kraft, men Rivers målvakt Franco Costanzo var med på noterna och räddade. Dock lyckades han inte styra bort bollen bättre än att Riquelme kunde nicka in sin egen retur.

I firandet efteråt sprang sedan målskytten bort mot mittlinjen, stannade till och tittade upp mot honnörsplatserna där hela den sittande styrelsen, inklusive Macri, satt. Därefter placerade han händerna bakom öronen i en målgest som fått smeknamnet ”Topo Gigio”, efter en tecknad figur med stora öron. Firandet var givetvis direkt riktat mot presidenten Macri och även om denne försökte se avslappnad ut, kunde han inte dölja det infekterade bråket som hela situationen mynnade ut i.

I samma sekund som Riquelme lade händerna bakom öronen försökte hans lagkamrat och vän, Cristian Traverso, att stoppa honom. Han kände nämligen att han alldeles för ofta fick klä skott för den unge Riquelmes upptåg. Eftersom de båda delade rum med varandra blev Traverso rädd att han även skulle få skulden för firandet.

”På bilderna kan man se mitt ansikte som säger; ’nu går vi härifrån, för den som kommer att få betala fakturan för detta är jag. Det är jag, och ingen annan, som kommer att hållas ansvarig.”

När Riquelme uppenbarligen inte lyssnade på sin lagkamrat bestämde sig Traverso för att springa tillbaka mot egen planhalva. Lite senare i matchen fastställde Guillermo Barros Schelotto slutresultatet till 3-0, men allt eftersnack skulle såklart handla om Riquelmes målfirande.

I de efterföljande intervjuerna skakade dock emellertid huvudpersonen bara på huvudet och förklarade att målfirandet var riktat mot hans dotter som råkade älska Topo Gigio väldigt mycket. Den förklaringen köpte såklart ingen. I slutändan skrev Riquelme på ett nytt avtal med Boca Juniors och året därefter lämnade han för FC Barcelona. Den argentinska storklubben blev också rikligt belönad för affären och inkasserade runt tjugosex miljoner dollar.

Mauricio Macri var president för Boca Juniors ända fram till 2007 då han ersattes av Pedro Pompilio som senare tragiskt omkom på sin post. Storklubben f.d. president gick sedan vidare till att bli hela Argentinas högsta ledare 2015 och satt sedan en mandatperiod (fyra år) som president.

Riquelme å sin sida kom att bli en världsspelare, även om tiden i Barcelona inte blev den bästa. Större framgångar nådde han i stället med Villarreal och sedan under återkomsten till Boca Juniors 2007. Firandet mot River Plate, för lite mer än tjugo år sedan, är fortfarande ikoniskt och Topio Gigio, gesten med händerna bakom öronen, återupprepas med jämna mellanrum inom den argentinska fotbollen. Dock kommer aldrig någon att komma ens i närheten av originalet.

Riquelmes målfirande var typiskt för hans personlighet. De rebelliska dragen inom honom har alltid funnits där och det är något som vi ständigt påminns om, numera, i hans roll som vicepresident för Boca. Målgesten avslöjade också en infekterad konflikt, mellan två starka personligheter, som aldrig riktigt läkte igen.

***

Vem var då Topo Gigio? Jo, han var en liten mus, med stora öron, som hade skapats av en italienska vid namn María Perego under slutet av 50-talet. Han blev sedan populariserad när han dök upp i den väldigt populära, amerikanska, TV-showen ”The Ed Sullivan Show” under 60-talet.

Till Argentina kom Topo Gigio under slutskedet av årtiondet och då i form av ett underhållningsprogram. Riquelmes målgest gjorde sedan att även yngre generationer började intressera sig för den här filuren, med de stora öronen, ifrån en helt annan tidsepok.