Carlos Volante: Globotrottern som gav namn till en position och var den förste argentinaren att spela för Napoli

Carlos Volante. Han föddes i Argentina, men nådde störst genomslag utomlands. Carlos Volante blev älskad i Brasilien, den förste argentinaren att spela för Napoli och undvek, på håret, att bli indragen i Andra Världskriget.

Hans liv påminner nästan om en film när man läser om det. Carlos Volante föddes i argentinska Lanús, men det var inte inom Argentinas gränser som han skulle nå störst genomslag. Man brukar ju säga att det är klurigt att bli profet i sin egen stad och detta är sannerligen Volante ett levande exempel på.

Hursomhelst föddes han under inledningen av 1900-talet. Han började att spela fotboll för Lanús där Volante nådde A-laget under mitten av 20-talet. Det blev dock ingen jättelyckad sejour med den vinröda klubben. På lite drygt två år gjorde han faktiskt bara sex matcher för Lanús och, där och då, var det förmodligen inte särskilt många personer som kunde se hur denne mittfältare skulle komma att nå enorma höjder under sin aktiva spelarkarriär. Men ett steg bakåt kan ibland innebära ett steg i rätt riktning.

Efter de mindre lyckade åren med Lanús bestämde sig Volante för att ta klivet ner i den betydligt mer oansenliga föreningen General San Martín och spela, vad vi idag skulle kalla, gärdsgårdsfotboll. Detta är emellertid inte något som bör ses med negativa ordalag – tvärtom – efter endast en säsong med den lilla föreningen öppnades nämligen nya dörrar upp för Volante som, under 1927, skrev på för Platense. Här skulle han komma att ha sin bästa tid i karriären, under de åren som han spelade inom landets gränser vill säga.

Han blev, under den här perioden, också utlånad till Boca Juniors för att delta i några träningsmatcher och samma år, 1928, debuterade också Volante för det argentinska landslaget i ett bortamöte med ärkerivalen Uruguay i Montevideo. Matchen slutade 1-1 och på något sätt kom den här matchen att litegrann bli signifikativ för hela relationen mellan Volante och Argentina. Det blev bara ytterligare en landskamp för det argentinska landslaget och i stället var det utanför landets gränser som han skulle hitta hem på riktigt.

Först hann dock Volante med några ärofyllda saker på hemmaplan. 1930 hamnade han på omslaget till den prestigefyllda tidningen El Gráfico. En bedrift som sannerligen inte alla fotbollsspelare blev förärad med under sina karriärer. I samma tidningsnummer kunde man också läsa följande om den skicklige mittfältaren; ”Carlos Volante är en outtröttlig och värdefull mittfältare för Platense – laget som just nu leder Primera Division.”

Carlos Volante på omslaget till El Gráfico 1930.

Platense såg vassa ut den här säsongen, men i slutändan tappade de alldeles för många poäng och hamnade en bra bit efter toppen. Samma år gjorde Volante också sin andra, och sista, landskamp för Argentina. Mötet spelades i augusti 1930, en kort tid efter tidernas allra första världsmästerskap, och utspelade sig på River Plates dåvarande hemmaplan i området Palermo i Buenos Aires. För motståndet stod ett Jugoslavien och Argentina gick segrande ur bataljen med 3-1.

Året därefter deltog Volante i en lång turné tillsammans med Vélez Sarsfield som avslutades i april 1931. Ungefär samtidigt reste Gimnasia på en liknande turné till Europa och efter ett möte med Napoli blev deras representanter väldigt imponerade av La Plata-klubbens mittfältare José María Minellla. Han var dock inte intresserad av någon flytt till Italien och tackade därför artigt nej till erbjudandet. Som en följd av detta frågade representanterna, för den italienska klubben, om han händelsevis inte kunde rekommendera någon annan spelare, på samma position, i Argentina.

Minella funderade en kort stund och föreslog sedan Carlos Volante. Han befann sig just då i Chile, tillsammans med Vélez, då han mottog ett telegram ifrån sin familj med informationen att Napoli ville köpa honom. ”Hemma pågick det sedan en stor diskussion om jag borde anta erbjudandet eller inte” minns Volante. Själv var han inte helt övertygad om att det var rätt karriärsval. Han bestämde sig därför för att be om en alldeles för hög lön, i hopp om att den italienska klubben skulle dra öronen åt sig.

”Men oväntat nog accepterade de mitt krav och på det här viset inleddes min tid i Europa.”

För att inte tappa sin form, innan det var dags för avresan till Italien, spelade Volante åtta matcher tillsammans med Excursionistas i Buenos Aires. Säsongen 1931-32 inledde han sedan således sin karriär i Italien och Napoli. Han blev därmed den första argentinaren någonsin att dra på sig deras ljusblåa matchtröja – ungefär 55 år innan Diego Maradona gjorde samma sak.

Volante satte såklart inte ens i närheten av samma avtryck, i Napoli, som Diego senare skulle göra. Dock var han en framträdande spelare i samtliga klubbar som han representerade under sin mångåriga epok i Europa. Efter Napoli blev det spel med Livorno och Torino innan Frankrike väntade runt hörnet och då i form av Stade Rennes, Olympique Lillois samt CA Paris. En av Volantes brors barnbarn har hört berättelsen om sin släktings äventyr i Europa och vet också varför han valde att lämna Italien för Frankrike.

”Han lämnade Italien eftersom Mussolini hade beslutat att alla män som bodde i landet skulle bli inkallade till armén. Carlos (Volante) ville inte ha någonting med detta att göra så han lämnade landet. Han hade gift sig med María Luisa som var en italienska ifrån en aristokratisk familj. Hon var dotter till en diplomat och med hennes kontakter kunde de ta sig ut ur landet.”

Volantes registreringsbevis i Torino.

Därefter blev det, som sagt, spel i Frankrike, men även här skulle snart problemen hopa sig. Under inledningen på 1938 insåg fler och fler personer att världen, återigen, höll på att dras in i ett ofrånkomligt – och förödande världskrig. När VM samma år spelades i just Frankrike tog Volante tillfället i akt att ta kontakt med det enda sydamerikanska landslaget som deltog i turneringen – nämligen Brasilien. Här jobbade han som massör under mästerskapet och när detta var över reste han med den brasilianska delegationen till Brasilien. Väl framme i landet skrev Volante på för storklubben Flamengo och här skulle han också komma att avsluta sin karriär.

Tillsammans med Flamengo blev den argentinske mittfältaren något av en ikon under 40-talet. Han var med och vann Campeonato Carioca – Rios distriktsmästerskap – tre gånger (1939, 1942 och 1943). Det var också under den här perioden som han, enligt legenden, fick ge namn åt en position inom fotbollen.

Idag är det vanligt att man i spanskspråkiga länder kallar centrala mittfältare för volante i stället för mediocampista. Orsaken till detta har två olika historier, men ska båda involvera vår huvudperson Carlos Volante. Den första går som sådan att Flamengos dåvarande tränare Flávio Costa – senare landslagstränare för Brasilien under 50-talet – ska ha bett Volantes ersättare (efter att han lagt skorna på hyllan), en paraguayan vid namn Modesto Bría, att han skulle försöka att spela mer ”som Volante”. En tydlig referens till den tidigare argentinska spelaren.

Detta ska sedan ha blivit en berättelse som etsats sig fast hos gemene man och eftersom Flávio Costa var en så pass framträdande tränare under flera årtionden fanns alla möjligheter för honom att berätta historien om och om igen. Det sägs sedan att uttrycket färdades till Argentina under 60-talet när en viss Osvaldo Brandão började träna Independiente under inledningen på årtiondet. Han hade tidigare lett bl.a. storklubbarna Corinthians, Palmeiras och Santos under 40-, 50- och 60-talet. Dessutom hade han varit förbundskapten för det brasilianska landslaget.

Den andra versionen av hur uttrycket kom till har berättats av Sergio Pittis, som har forskat i brasiliansk fotbollshistoria. Han säger att historien kring att tränare säger att man ska ”spela som en volante” absolut är en referens till den argentinske mittfältaren Carlos Volante. Men att i stället för att det var någon specifik tränare, som ska ha uttryckt detta, var det journalister som först använde sig av uttrycket i tidningarna. Oavsett vilken historia som är sann kan vi konstatera att Carlos Volante var spelaren som gav namn till positionen i fråga. Kring detta råder det ingen som helst tvekan om.

Efter sin spelarkarriär blev Volante tränare och inledde med att börja träna Lanus – klubben där allting, en gång i tiden, hade startat. I en intervju med El Gráfico, under mitten på 40-talet, uttryckte han sig så här om anledningen till att han valt att vända hem.

”Det är som människorna i Frankrike säger; man vänder alltid tillbaka till sin första kärlek i livet.”

Han ledde därefter Lanús mellan 1945 och 1946 innan det blev dags att ta farväl av födelselandet igen. Volantes fru hade trivts utmärkt i Brasilien och saknade landet. Just därför valde han att återvända till Brasilien för att ge sig i kast med nya tränarjobb. Under Copa América 1946 var han med i rollen som en hjälptränare till det brasilianska landslaget – något som delvis indikerar på hur högt anseende som Volante hade anskaffat sig i grannlandet.

Hans första klubb, som tränare, i Brasilien blev Internacional i Porto Alegre. Här vann Volante två raka distriktsmästerskap och förlorade inte ett enda, av de tolv derbyna han ledde laget i, mot Grêmio. Detta är bedrifter som står sig bra än idag och Volante är således en viktig del av Internacionals historia.

Han var dock snart tillbaka i Rio de Janeiro igen. Detta hade nämligen alltid varit den staden som Volante trivts som allra bäst i. I boken som Ruy Castro skrev om Garrincha ”Estrella Solitaria” nämn faktiskt Volante vid namn. När Garrincha åkte på ett provspel, i unga år, till Vasco da Gama var Volante tränare för klubben vid den här tidpunkten. När han såg att Garrincha kom utan skor och inga ombyteskläder konstaterade han kallt att; ’barfota kan du inte spela’. I slutändan hamnade också emellertid den framtida världsstjärnan Garrincha hos Botafogo i stället.

Volante tränade även Vitoria och Bahía i Brasilien. De sistnämnda ledde han bl.a. till seger över Pelés stjärnspäckade Santos. 1959 blev Volante historisk som den förste utländska tränaren att vinna ett inhemskt mästerskap i Brasilien. Detta skedde när han ledde Bahia till ligaguldet samma år. Volante lämnade sedan klubben under inledningen på 60-talet och här någonstans slutar också hans långa, aktiva, tjänst i fotbollens namn. Argentinaren flyttade tillbaka till Italien där han levde sina sista år och gick bort i Milano, 76 år gammal, i oktober 1987.

Det finns få personer inom världsfotbollen som kan stoltsera med ett lika äventyrligt CV som Carlos Volante. Han blev en enormt hyllade spelare – och tränare i Brasilien, korsade Atlanten och blev den förste argentinaren att spela för Napoli. Därutöver undvek han det ohyggliga i att kallas in till den italienska armén under upptrappningen inför Andra Världskriget.

Sist, men absolut inte minst, gav Carlos Volante också namn åt en position på fotbollsplanen vilket används flitigt än idag. Det om något är sannerligen en häftig bedrift att stoltsera med.