Segundo Luna: Planetens mittpunkt i hemstaden Santiago del Estero och mästare i Copa América med Argentina

Segundo Luna. Ytteranfallaren med det iögonfallande namnet som blev en folkkär spelare i sin hemstad och mästare med Argentina i Copa América under 20-talet. Segundo Luna var snarare den första månen, än den andra, i Santiago del Estero vilken allt konstant snurrade runt omkring.

Om du skulle ha promenerat på gatorna i den nordargentinska staden Santiago del Estero, under 1920-talet, är det högst troligt att samtliga du frågat hade vetat exakt vem denna person var. Segundo Luna var inte biskopen i staden, han var inte heller guvernören. Däremot var han en fotbollsspelare som blev så pass populär i sin hemstad att alla visste vem han var.

”Ita! Ita! Ita!”

Det spelade ingen roll hur gammal han blev, Segundo Luna kallades alltid för Ita och så fort någon såg honom på gatan var det detta tilltalsnamn som de använde. I tidningen El Gráfico finns det en tydlig beskrivning kring Lunas storhet i sin hemstad Santiago del Estero.

”Segundo Luna, en excellent vänsterytter i Club Mitre ifrån Santiago del Estero är, på nationell nivå, en otroligt populär fotbollsspelare. Men här i hans hemprovins är han fortfarande ännu mer än så. Här är han en idol. Här tycker de om honom på ett extraordinärt sätt och nästan med en besatthet. De beundrar honom för den han är, och hur han är. Supportrarna applåderar – och vinkar varhelst de träffar på honom.”

Segundo Luna hade ett väldigt speciellt namn. På spanska betyder det ”den andra månen” och det kan kanske ses som ett filosofiskt sätt att beskriva varthän denne pojke skulle ta sig under sin livstid. Han föddes i provinsens huvudstad Santiago del Estero precis som hans föräldrar gjort och även farföräldrar. Familjen var med andra ord väl rotad i staden när Luna kom till världen under de inledande åren på 1900-talet. Han hade sex syskon, varav hans tre äldre bröder också spelade fotboll under en kort period innan de bestämde sig för att lägga av och satsa på något annat i livet.

Luna började spela för den lokala klubben Club Mitre redan som 15-åring och denna förening skulle han komma att vara trogen under majoriteten av sin karriär. Många gånger under sina glansdagar försökte folk att locka honom till större klubbar, men Luna skakade bara på huvudet. Han ville inte lämna sin familj, sina vänner och staden som han lärt sig älska. 1920 nådde han A-laget och med Luna i startelvan vann Mitre de regionala mästerskapen flera år i rad.

Hans utveckling fångade till slut även huvudstadens intresse och snart skulle Luna knacka på dörren till det argentinska landslaget. Innan dess hann han visa upp sig i träningsmatcher mot turnerande skottar, chilenare, brasilianare och uruguayaner. Tidningen El Gráfico skrev så här om Lunas exceptionella prestationer och fina utveckling.

”Hans insatser har alltid varit fantastiska. När han inte var den bästa på planen tillhörde han ändå alltid en av de mer framstående spelarna. Han är otroligt snabb, har ett avslut som är lika precist som kraftfullt och en intelligens som är väldigt ovanlig. Han är en skicklig – och farlig spelare på samma gång.”

Segundo Luna blev omåttligt populär i sin hemstad Santiago del Estero.

Varje gång som Luna spelade hemma i Santiago del Estero satt hans åldrande mamma på läktaren och hejade fram sin son. Där satt också alltid hans fru och lille son. Vid sidan om fotbollen arbetade Luna i en snickeriverkstad där han jobbade många timmar varje dag för att få ihop till maten på bordet. Själv konstaterade han att, med väldigt små ansträngningar, hade han förmodligen kunnat få ett jobb i huvudstaden.

”Om jag hade velat hade jag säkerligen kunnat få ett jobb i huvudstaden som offentligt anställd. För de hade det säkerligen räckt med att jag spelat för deras klubb så hade de gett mig jobbet. Men jag vill inte lämna min stad. Jag tycker alldeles för mycket om den.”

1927 togs han ut i den argentinska trupp som reste till Peru för att spela Copa América. På den här tiden hette turneringen bara ”de sydamerikanska mästerskapen” och innehöll bara fyra landslag. Trots detta innebar turneringen, redan på den här tiden, en enorm prestige för de länderna som deltog.

De fyra lagen möttes i ett gruppspel där samtliga ställdes mot varandra en gång och där den som vunnit flest matcher blev mästare. Argentina inledde med att krossa Bolivia med 7-1 i ett möte där Luna startade matchen – och gjorde två av målen (däribland det inledande). Därefter besegrades Uruguay i en tät tillställning med 3-2 – återigen med Luna i målprotokollet.

I avslutningsmatchen körde sedan slutligen Argentina över värdnationen Peru med hela 5-1. Luna toppade skytteligan tillsammans med en rad andra spelare på tre gjorda mål och tack vare triumfen, i detta mästerskap, kvalificerade sig Argentina för OS i Amsterdam året efter. När Luna själv fick frågan om laget som bärgade Copa América 1927 sa han så här inför turneringen.

”Jag kan inte säga om detta är ett bra, eller dåligt lag eftersom detta är något som man får reda på efteråt. Men vad jag däremot kan säga är att om jag själv hade fått välja spelare hade vissa av de som blivit uttagna inte blivit detta.”

När Luna sedan rabblade upp det landslaget som han tyckte var bäst lämpad för mästerskapet fanns samtliga i det vinnande laget med, bortsett ifrån han själv. Hans ödmjuka syn på sig själv gjorde att han helt enkelt inte kunde se sig som en given pjäs i det argentinska landslaget. När Argentina gjorde sig redo för OS i Amsterdam hoppades såklart Luna ändå på att komma med i truppen och gjorde också detta i slutändan. Landslaget tog sig hela vägen till finalen där de slutligen föll mot Uruguay efter ett omspel. Dessvärre fick inte Luna spela en enda minut under mästerskapet, men han fick ändå ta emot sin silvermedalj efteråt.

På klubblagsnivå avslutade den tekniske ytteranfallaren sin karriär med att lämna hemstaden Santiago del Estero och flytta till storstadspulsen i Rosario. Här spelade Luna för både Newell’s Old Boys och Rosario Central.

Han nådde dock emellertid aldrig den status utanför hemstaden som han gjort bland folket hemma i Santiago del Estero. Segundo Luna var, bland befolkningen i staden, snarare den första månen, än den andra, vilken det vardagliga livet konstant snurrade runt.