Fredagskrönikan: Det är en skymf att Diego Latorre inte spelade något världsmästerskap under 90-talet

I veckans fredagskrönika tittar vi lite närmare på den skicklige anfallaren i Boca Juniors, under 80- och 90-talet, och som jag anser borde ha varit med i en VM-trupp.

Under de senaste månaderna har jag tittat på väldigt många matcher som involverat Diego Latorre och han har vuxit ut till en favoritspelare hos mig. Efter att ha funderat länge och väl har jag kommit fram till en slutsats; Det är ganska otroligt att han aldrig fick chansen i ett världsmästerskap, och i denna artikel ska jag berätta varför jag tycker detta.

Om vi skruvar tillbaka klockan till slutet av 80- och början av 90-talet var Diego Latorre utan tvekan en av den argentinska ligans tveklöst bästa anfallare. 18 år gammal debuterade han för Boca Juniors A-lag 1987 och under åren som följde var han ständigt i toppen av skytteligan. Under inledningen på 90-talet bildade dessutom Latorre ett väldigt vasst anfallspar tillsammans med en viss Gabriel Batistuta i Boca Juniors.

Ändå dröjde det tills 1991 innan Latorre fick göra sin landslagsdebut för Argentina. En stor anledning till detta hade såklart att göra med den höga kvalité som redan fanns på anfallarna i den argentinska truppen. Till VM 1990 valde dessutom Carlos Bilardo bara att ta ut fyra anfallare i sin trupp. De som slutligen fick en plats var Abel Balbo, Gabriel Calderón, Gustavo Dezotti och Claudio Caniggia.

Sett till att samtliga av dessa var utlandsproffs var det kanske inte särskilt överraskande att de gick före Latorre, men samtidigt kan man fråga sig om en spelare som Dezotti verkligen var en bättre anfallare än Latorre. På över 200 matcher med Newell’s Old Boys hade han bara gjort drygt fyrtio mål och aldrig vunnit skytteligan. När VM i Italien skulle spelas var han dessutom, i princip, lika orutinerad i landslagssammanhang som Latorre med endast en landskamp på kontot. Visserligen var han ordinarie i Cremonese, som spelade i Serie A, men hade dessförinnan inte platsat i Lazio och bara gjort tre mål på knapp trettio framträdanden för den ljusblåa klubben.

I sammanhanget ska man dock poängtera att Latorres stora målproduktion inte kom i gång förrän efter världsmästerskapet i Italien. Säsongen 1990–91 gjorde han elva mål på trettioåtta matcher – året därefter fjorton mål på trettiotre. Därefter flyttade Latorre till Fiorentina – vilket inte blev någon succé utan han fick omgående flytta vidare till Tenerife i Spanien. Här gjorde han ganska bra ifrån sig och gjorde bland annat dubbla mål på Bernabeú mot Real Madrid.

Var det då kanske VM 1994 som borde ha blivit Latorres mästerskap?

Här borde anfallaren haft betydligt större chans. När världsmästerskapet i USA skulle gå av stapeln hade Carlos Bilardo ersatts med Coco Basile som Argentinas förbundskapten. Han tog t.ex. ut Ramón Medina Bello i truppen som en av anfallarna. Den då 28-årige anfallaren spelade till vardags i japanska Yokohoma Marinos. Latorre å sin sida hade varit med vid Copa América-titeln 1991 och tre år senare spelade han, som bekant, för Tenerife. Att Basile ändå valde Medina Bello före är anmärkningsvärt. Själv har Latorre i efterhand uttryckt sig så här om sina förhoppningar om att komma med till VM 1994.

”Inför turneringen 1994 var jag i min bästa period i karriären. Jag hade haft två fantastiska år i Tenerife och dessa var kanske t.o.m. bättre än åren med Boca. Det sades att Basile skulle komma och se mig just den dagen då jag briljerade mot Madrid, men i slutändan kom han inte. Jag förväntade mig ett samtal som aldrig kom. Det var såklart en besvikelse.”

Det finns rykten som menar att Diego Maradona skulle haft ett horn i sidan till Latorre och att det kan ha varit därför som förbundskaptenen Basile valde att inte ta ut honom. Detta känns dock långsökt med tanke på att Maradona och Latorre redde ut sina meningsskiljaktigheter och var senare också lagkamrater i Boca Juniors.

Varför Latorre inte blev uttagen i VM-truppen 1994, och Medina Bello gick före, vet därför förmodligen bara Basile. Personligen kan jag dock inte komma på någon bra förklaring till det hela. Sett över hela sin aktiva karriär är det såklart anmärkningsvärt att en spelare av Latorres dignitet – och kaliber inte ens fick sitta på bänken i ett VM-slutspel. Detta är, enligt min mening, inget annat än en skymf.

***

Fotnot: Diego Latorre gjorde bara sex landskamper för Argentina och ett mål.

***

Veckans…


Citat: ”Det hände inte över en natt. Det kom steg för steg.” – Boca Juniors stjärnskott Luca Langoni summerade sitt 2022 på Instagram och slog fast att succén inte hade skett över en natt, trots att det gått väldigt fort, utan att han har fått ta allting steg för steg. Dock ska man komma ihåg att Langoni inledde året som en spelare i reservlaget och avslutade kalenderåret som mästare – och en vital del av A-truppen. Det har sannerligen varit en fantastisk förvandling för den talangfulla yttern som kommer att bli en nyckelspelare under 2023 för storklubben.

”Helgens måste”: I brist på argentinsk livefotboll ska jag spendera helgen med att kolla på några av mina favoritmatcher vad det gäller Superclásico genom åren. Derbyt på Monumental 1997 är en personlig favorit som säkerligen kommer att rulla någon gång under helgen.

Lästips: Vill ni veta ännu mer om Diego Latorres karriär finns det en lång historisk artikel om anfallaren här på enkoppmate.com.