Julio Musimessi. Han kallades för ”den sjungande målvakten” och förutom att Julio Musimessi var en av landets bästa målvakter på 50-talet, hade han också en ljuvlig sångstämma som kunde få vilken fotbollssupporter som helst att bli rörd till tårar.
Det sägs att människor som kommer ifrån någon av provinserna Misiones, Corrientes, Entre Ríos, Formosa, Chaco och Santa Fe har en viss typ av musik i ådrorna. Man brukar prata om något som heter Música litoraleña och som syftar på en viss typ av folkloremusik och danser inom en genre som kommer ifrån just den här delen av landet. En person som kom att förknippas starkt med detta var ingen mindre än fotbollsmålvakten Julio Musimessi.
Han föddes i staden Resistencia, som ligger i provinsen Chaco, under inledningen på juli 1924. Som ung tyckte Musimessi väldigt mycket om att spela basket och det var faktiskt denna sport som på något sätt banade väg för hans kommande spelarkarriär som fotbollsmålvakt. Under en fotbollsmatch på gatan, tillsammans med sina kompisar, blev han nämligen ombedd att ställa sig i målet och hans förmåga att fånga – och behandla bollen väl med händerna – gjorde Musimessi till ett perfekt ämne för att bli målvakt.
Tack vare närheten till Corrientes gick han vidare, i sin strävan att slå igenom inom fotbollen, och skrev på för Boca Unidos. Detta var förening som faktiskt hade grundats endast tre år före Musimessis födelse. I denna provins mötte han också likasinnade som älskade musiken och här vidareutvecklade den stundande stormålvakten sin kärlek för sången.
Ifrån Boca Unidos pojklag gick Musimessi sedan vidare till Rosarioklubben Newell’s Old Boys där han spelade i flera år. Här jobbade han sig uppåt genom ungdomslagen och spelade nio säsonger för A-laget mellan 1944 och 1953. Plötsligt började det att viskas om ett intresse ifrån storklubben Boca Juniors och givetvis kunde inte målvakten tacka nej till ett sådant lukrativt erbjudande.
Detta var under en tidsepok inom den argentinska fotbollen som har blivit ordentligt romantiserad i efterhand. 30-. 40- och 50-talet symboliserar höjdpunkten för La Nuestra – Argentinas egna vackra synsätt att spela fotbollen på. Idrotten som engelsmännen hade tagit med sig till den nya världen spelades, helt enkelt, på ett vackrare sätt i Argentina. Samtliga ligamatcher hade avspark vid samma tidpunkt på söndagseftermiddagen, folk gick på match med hattar på huvudet och lagen nere på planen anföll mer än vad de försvarade. Det var anfallarna som supportrarna kom för att se briljera och bjuda på den där lilla extra underhållningen som kunde fungera som ett mentalt plåster inför den stundade, mödosamma, arbetsveckan.
Med detta i åtanken är det kanske lite anmärkningsvärt att tänka sig att Musimessi blev en sådan populär figur som han blev. Han var ju trots allt målvakt. 1953 anlände han hursomhelst till Boca Juniors och under sin inledande säsong med storklubben blev han också uttagen i det argentinska landslaget för första gången någonsin. Förbundskaptenen vid den här tidpunkten var Guillermo Stábile och han är fortfarande den argentinska landslagstränaren som vunnit flest titlar någonsin.
När Musimessi anlände till Boca Juniors hade inte storklubben vunnit någon stor titel på åtta år och supportrarna började således att bli ordentligt otåliga. Under sin andra säsong med föreningen blev Musimessi en av nyckelspelarna när laget gick och vann hela turneringen. Målvakten hade redan fått smeknamnet ”El Gato” (katten) – för sitt rörliga och elastiska sätt att röra sig på mållinjen.
Under guldsäsongen 1954 var Boca Juniors det laget som släppte in minst mål i hela turneringen. På trettio matcher släppte de bara in tjugosex mål. Musimessi missade de första fem omgångarna och släppte således bara in sexton mål under hela säsongen – ett otroligt imponerande facit. Det ska dock poängteras att han fick god hjälp av sina försvarare i form av Juan Carlos Colman och Federico Edwards. Den sistnämnde var även lagkamrat till målvakten i landslaget.
Samtidigt som Musimessi spelade för Boca fortsatte han att bejaka sin andra passion – nämligen sången. Han sjöng ett flertal låtar som också hade Boca Juniors som tema. Bland dessa återfanns ”Viva Boca” som hade skrivits av Américo Cipriano och Eduardo Pauloni. Dessutom nämns målvaktens egna namn i låttexten. Han sjöng även låtarna ”Quince estrellas” och ”A Boca lo queremos.”
Året efter ligapokalen med Boca Juniors vann Musimessi även de sydamerikanska mästerskapen – dåtidens Copa América – tillsammans med det argentinska landslaget. Turneringen spelades i Chile och Argentina gick obesegrade genom hela mästerskapet samtidigt som Musimessi var lagets självklara etta i målet. Han var även uttagen i den argentinska VM-truppen till turneringen i Sverige 1958, men fick agera reserv till förstemålvakten Amadeo Carrizo.
Lustigt nog var faktiskt den spanska storklubben Real Madrid intresserade av att kontraktera Musimessi, men Boca lyckades övertyga honom om att stanna. I stället kom en annan spännande målvakt fram i Real Madrid som även han var sångare. Hans namn var Julio Iglesias. Tråkigt nog för hans del var han med om en allvarlig bilolycka som gjorde att fotbollskarriären fick ett abrupt slut. I stället upptäckte han sin musikaliska talang på sjukhuset och blev senare en av världens mest kända artister.
Efter att ha spelat 157 matcher för Boca Juniors lämnade Musimessi för att spela en kort period med Deportivo Morón. Han flyttade in i ett hus bara några kvarter ifrån deras nya arena och spelade faktiskt också i invigningsmatchen. Musimessi blev dock emellertid bara kvar i ungefär ett år i Morón, men under den här perioden ökade klubbens publiksiffror markant. Detta till följd av att Bocas supportrar flockades till arenan för att få en skymt av sin gamle målvakt.
Som avslutning på sin långa karriär flyttade Musimessi till Chile och hjälpte föreningen Green Cross till uppflyttning. Därefter vände han hem till Argentina och lade skorna på hyllan i fjärdedivisionen tillsammans med Ituzaingó.
Efter den avslutade karriären ägnade sig Musimessi helt och hållet åt musiken. Han bodde kvar i Morón och öppnade en bar som hette ”Cantina Musimessi”. Hit bjöd han in några av den här epokens mest kända och uppskattade artister. 1986 utsattes dessvärre baren för en attack när ett gäng berusade ungdomar sköt in i lokalen med sina pistoler. Dessa hade precis innan attacken blivit avvisade eftersom baren hade stängt, men festsugna som de var hade de inga planer på att gå hem. Musimessi klarade sig ifrån detta ”attentat” trots att han träffades av två kulor och fortsatte att leva vidare i ytterligare ett årtionde. I september 1996 drabbades han tragiskt nog av en stroke och avled kort därefter.
Under hela sin karriär gjorde sig Musimessi känd som ”el Arquero cantor” – den sjungande målvakten. Förutom fotbollen var hans största passion i livet att få lov att sjunga och detta var något som han utövade vid varje tillfälle som gavs. Han hördes på nationell radio och hade t.o.m. sitt eget radioprogram. Faktum är att den f.d. målvakten sålde över en miljon skivor i Argentina under sin livstid. En imponerande milstolpe som nästan slår lika högt som att ha vunnit ligan med Boca Juniors och Copa América med Argentina.
enkoppmate.com 