Carlos Bossio: Den förste målvakten någonsin i Argentina att göra mål med huvudet

Carlos Bossio. En eftermiddag i maj 1996 blev Carlos Bossio historisk när han nickade in ett mål mot Racing i Avellaneda och således blev den första målvakten någonsin i Argentina att göra mål med huvudet.

Den tolfte maj 1996 möts Racing och Estudiantes i Avellaneda. Gästerna ifrån La Plata kommer till mötet som serieledare, men möter tufft motstånd i form av ett hungrigt Racing. När klockan tickar upp mot slutsignalen leder också hemmalaget med 1-0. Då plötsligt får gästerna en frispark på den ena kanten. Målvakten i Estudiantes, Carlos Bossio, tittar ut mot tränarbänken för att få klartecknet att ge sig av uppåt i planen. Det får han. Han hinner dock inte fram till själva frisparken, men lyckligtvis går bollen ut till en hörna och han stannar kvar. Bollen seglar in i straffområdet och där, mitt i gröten, når Bossio högst med pannan. När han öppnar ögonen ser han att målvakten i Racing inte kommer ha en chans att rädda bollen. Estudiantes har kvitterat till 1-1 och Carlos Bossio har förvandlats till den förste målvakten någonsin i Argentina att nicka en boll i mål.

”Jag föll ner på knä efter att jag sett att bollen gått i mål och sedan kastade sig alla över mig. Jag minns hur tränare Córdoba klättrade upp mot staketet som skiljde planen mot supportrarna. Det generella kaoset och en fullsatt sektion med lyriska Estudiantes supportrar är vad jag minns allra mest.”

Bossios historiska mål mot Racing 1996.

Carlos Bossio var långt ifrån den bästa målvakten som Argentina någonsin haft. Trots detta lyckades han ändå med ett antal bedrifter under sin långa spelarkarriär som samtliga skrev in honom i historieböckerna. Bossio föddes i Córdoba och började spela för samma lokala förening som hans pappa, en gång i tiden, hade lirat för – Las Palmas. Annars hade den unge grabben hjälpt till i faderns bilverkstad där han lärde sig att laga diverse saker.

Enligt Bossio själv har han alltid varit en reslig person. Redan i skolan var han konstant den längsta i klassen och fick således placera sig längst bak på klassfotona.

”Jag stod alltid på den bakre raden och det var med gått mått. Fram till jag var 17 år hade jag enormt långa ben och en betydligt mindre överkropp. Jag såg nästan ut som en triangel, men när jag började spela fotboll mer organiserat jobbade jag upp kroppen och det blev en bättre harmoni mellan de olika delarna.”

Som liten supportade Bossio Belgrano och det var också här han skulle få sitt stora genombrott. Han spelade en kortare period i Independientes ungdomslag, under slutet av 80-talet, och var bl.a. bollkalle till A-laget under säsongen 1989. I slutändan ville dock inte Independiente betala den summan som Las Palmas krävde och därför föll affären ihop.

I stället fick Bossio sin chans i Belgrano där han slog igenom i Primera Division. Hans prestationer gjorde att chansen snabbt dök upp om att spela för Estudiantes. Det komiska i sammanhanget var bara den att La Plata-klubben precis hade blivit degraderade till Primera B och Bossio hoppade därmed ner ett hack i divisionerna tack vare övergången.

”Jag gamblade lite, men samtidigt tjänade jag tre gånger så mycket som jag gjort i Belgrano. Dessutom hade (Migeul Ángel) Russo ringt mig personligen och visat sitt intresse. Han sa att de siktade på att gå upp direkt och dessutom skulle vi också spela i Supercopa.”

Under åren med Estudiantes kom det där historiska målet mot Racing 1996. Resonansen efter denna fullträff förändrade Bossios karriär i grunden – och hans liv för all framtid.

”Det målet hade en enormt stor inverkan på min karriär. Än idag påminner minst två personer mig dagligen om det målet. De säger inte; ’vilken straffspark som du räddade när vi vann de panamerikanska mästerskapen med landslaget’. Nej de säger; ’vilket mål du gjorde på oss den kvällen’. De säger också just ’oss’, vilket gör att jag har börjat misstänka att Racing måste ha flest supportrar i hela Argentina. Antingen det eller så säger folk bara så för att det ska låta bättre. När det skedde fick jag brev ifrån Nederländerna, Schweiz och Arabvärlden med urklipp ifrån diverse tidningar som hade skrivit om mitt mål. Det var helt otroligt.”

Bossio hann med många saker under sin aktiva karriär.

Det finns många roliga anekdoter om Bossio. Till exempel att han alltid spelade i långbyxor som en följd av att hans hud reagerade dåligt på kontakten med gräset och det faktum att han aldrig hade underbyxor eftersom han svettades på tok för mycket.

Att Bossio blev den förste målvakten någonsin i Argentina att göra mål med huvudet blev såklart en stor snackis. Den försäkrade också att han skrevs in i historieböckerna för all framtid. Samtidigt fanns det andra saker under hans långa karriär som gjorde att målvakten lämnade ett stort avtryck inom landets fotboll. 1995 var han med om att vinna de panamerikanska mästerskapen där Argentina besegrade Mexiko i finalen efter straffar. Den avgörande straffsparken räddade Bossio ifrån Rafael García och därmed blev Argentina mästare – och målvakten en stor hjälte.

Året efter var Bossio även med och kom tvåa i OS i Atlanta där Argentina föll i finalen mot ett exemplariskt Nigeria. Målvakten vaktade det argentinska målet i de två första gruppspelsmatcherna innan Pablo Cavallero stod i mål under resterande delen av turneringen.

Det intressanta i sammanhanget – och något som är värt att poängtera – är att när Bossio blev uttagen till landslaget för första gången spelade han för Estudiantes i andradivisionen. Han blev därmed en av de första spelarna att bli uttagen i det argentinska landslaget samtidigt som han spelade i divisionen under Primera. Faktum är att Bossio startade i de åtta första landskamperna under den nye förbundskaptenen Daniel Passarellas epok i landslaget, men när VM 1998 stod för dörren var han inte tilltänkt till en av målvaktsplatserna. Hans sista landskamp gjorde Bossio i stället borta mot Quito i Ecuador.

På klubblagsnivå gick målvakten upp med Estudiantes 1995 och spelade för klubben ända fram till 1999. Totalt gjorde han närmare tvåhundra matcher för La Plata-klubben, men lyckades dessvärre inte vinna någon stor titel. I stället lämnade han för den portugisiska storklubben Benfica runt millenniumskiftet. Detta blev dock emellertid ingen höjdare av flera olika anledningar. Förutom ett visst strul med passet och det faktum att Benfica, inledningsvis, inte betalade Estudiantes för övergången – vilket renderade i att den argentinska klubben blockerade honom ifrån att spela – fanns också en annan skicklig målvakt i Benfica i form av tysken Robert Enke. Bossio var också utlånad till Vitória Setúbal under en säsong innan han valde att vända hem till Argentina igen när han skrev på för Lanús 2004.

Hos den vinröda klubben skulle Bossio vara med om att vinna den största titeln under hans karriär. En pokal som också var historisk sett ur klubbens perspektiv. 2007 gick nämligen Lanús hela vägen och vann ligan i Argentina. Detta var föreningens allra första titel någonsin och Bossio minns känslorna efteråt.

”Det som gjorde störst inverkan på mig var att se farbröder och äldre damer, som var runt 90 år, som grät och kramade om oss och tackade. Det är sådana saker som gör dig känslosam och som etsar sig fast i minnet. Det var väldigt stort. Att jag fick uppleva detta så pass sent i karriären – och med ett lag som Lanús var otroligt. Det får en att tänka och dessutom skrev vi in oss i klubbens historieböcker. Om hundra år kommer folk att fortsätta att minnas tillbaka på detta.”

Lanús hade byggt upp ett slagkraftigt lag med många stora profiler i klubben. Att Bossio blev en av dessa gjorde såklart att han, än idag, är en populär figur bland föreningens supportrar. Efter åren med Lanús skrev Bossio på för mexikanska Querétaro. Nu var dock karriären på väg att ta slut och målvakten avslutade till sist i Defensa y Justicia och sedan Tiro de Federal i de lägre divisionerna i Argentina.

Bossio var under nästan 20 år en färgstark – och frispråkig profil inom den argentinska fotbollen. Själv menar han på att om du inte har en kraftig personlighet är det omöjligt att lyckas som målvakt.

”Om du inte har en stark personlighet kan du inte bli målvakt. Sextio procent av en målvakts egenskaper är personligheten och resten är det tekniska. Erfarenheten adderar sedan också mycket. Att ha släppt in många mål hjälper till. Det är som med flygplan. Varje gång ett flygplan kraschar så lär sig flygbolaget något nytt. Samma sak gäller för en fotbollsmålvakt.”

Det finns ett klassiskt citat ifrån den ikoniske argentinska målvakten Amadeo Carrizo. Han sa att; ”för att bli en bra målvakt måste du släppa in minst femtio konstiga mål.” Bossio håller med sin föregångare, även om han är snabb med att poängtera att dessa femtio mål gärna inte bör komma i en och samma match.

Bossio var född i Córdoba och bar således deras gladlynta sinne med sig. I Argentina hävdar många nämligen att personer ifrån Argentinas näst största stad är generellt sett väldigt positiva – och sociala.

”Det har mycket att göra med sättet de lever på, klimatet och att ta det mesta i livet halvt på skämt. Detta eftersom ingen är stressad där. Folk ifrån Córdoba är pratsamma. Om de ser någon ny person får de genast en lust att ge den personen ett smeknamn och detta är något som förs vidare ifrån generation till generation.”

Att Bossio var ifrån Córdoba, men lyckades slå sig fram runt huvudstaden Buenos Aires var såklart speciellt ur flera hänseenden. Han blev den första målvakten att göra mål med huvudet i Argentina, en av de första att bli uttagen i landslaget samtidigt som han spelade i andradivisionen och slutligen vann han Lanús allra första ligaguld 2007. Man kan sannerligen konstatera att det blev en hyfsat bra karriär för den resliga målvakten med de långa byxorna.