1987. När Diego Maradona träffade Fidel Castro för första gången

1987. Diego Maradona träffade Kubas ledare Fidel Castro för första gången efter Copa América-turneringen 1987 på hemmaplan. Detta skulle visa sig bli början på en vänskap som levde vidare under resterande delen av deras liv. Maradona tillbringade flera år på Kuba för att rehabilitera sig ifrån sitt kokainmissbruk och tatuerade t.o.m. in en bild på Castro på sin ena vad. Detta är berättelsen om dessa båda herrars allra första möte i Havanna.

Vad skulle du säga om vi, istället för att åka direkt till Italien ifrån Buenos Aires, åker till Kuba däremellan.

Jag vet inte det Diego…

Men jag har fått en inbjudan av Fidel Castro. Jag skulle gärna lära känna honom.

Okej, när åker vi?

Enligt Fernando Signorini – Diegos personlige fystränare under många år – gick konversationen mellan honom och Maradona ungefär till såhär när det beslutades att de skulle resa till ön i Karibien för att hälsa på Kubas ledare Fidel Castro. Argentina, med Maradona i laget, hade precis avslutat Copa América-turneringen på hemmaplan – där man blivit utslagna av mästarna Uruguay i semin – och nu ville Diego hitta på något roligt innan han skulle tillbaka till vardagen i Neapel.

Signorini kände sig först tveksam till Kubaresan. Visserligen var han lite sugen på att träffa Fidel Castro, men han var rädd att ledningen i Napoli inte skulle tycka att idén var särskilt genomtänkt. Hursomhelst kunde inte Signorini motstå Maradonas entusiasm och resan blev således av.

Till Kuba reste, förutom Maradona och Signorini, även Diegos mamma doña Tota, sambon Claudia (dem var ännu inte gifta) samt Diegos dotter Dalma och ytterligare några kompisar. Dessutom följde journalisten Carlos Bonelli med på resan. Det var nämligen han som hade iscensatt mötet mellan Fidel Castro och Maradona. Bonelli hade goda kontakter inom regeringen i Kuba och visste att det fanns ett ömsesidigt intresse ifrån såväl Castro – som Maradona om att detta skulle bli av.

Sällskapet landade i huvudstaden Havanna och reste sedan till den lilla orten Varadero där de skulle få bo på ett väldigt fint hotell. Dagarna gick och den argentinska delegationen njöt av det fina vädret, god mat och trevligt umgänge. Dock fanns det en liten detalj som saknades – Fidel Castro. Med endast en dag kvar tills Maradona och hans sällskap skulle resa till Italien hade de fortfarande inte fått träffa Kubas ledare. Plötsligt kom en herre till hotellet och meddelade att om en timme skulle de ge sig av mot Havanna där Castro skulle ta emot dem.

Maradona och hans sällskap anlände först till ett hus mitt på dagen där de fick vänta tills senare på kvällen. Vid sju-tiden meddelades det att Castro skulle ta emot dem i Casa de la Revolución klockan nio. Samtliga reste till regeringshuset och där fick dem vänta ytterligare en stund eftersom Castro hade fullt upp på sin dagordning. Strax innan midnatt tog han till slut emot sällskapet och gav direkt Maradona en gigantisk kram. Såhär minns Signorini detta första möte.

”Diego försvann nästan tillfälligt när han omfamnades av Castros extremiteter i den känslosamma kramen. I mer än fem timmar var vi därefter fängslade av Kubas ledares överväldigande personlighet. Med en smittande entusiasm och ett otroligt sinne för humor.”

Castro var väldigt intresserad av att veta ifall Diego hade någon speciell teknik för att slå straffsparkar. Maradona berättade att han brukade ta en två meters lång ansats och när han satte ner högerfoten, vid sidan om bollen, tittade han på målvakten innan han valde vilket hörn han skulle lägga bollen i.

Du menar alltså att du skjuter utan att titta på bollen?

Exakt. Och precis innan jag skjuter tittar jag på målvakten.  

Castro lyssnade uppmärksammat och tog noteringar på en bit papper. ”Imorgon ska jag testa detta” deklarerade Kubas ledare varpå hela sällskapet brast ut i ett smittande skratt.

Signorini berättar i sin bok att han förvånades över hur mycket Castro kunde om diverse olika saker. Kubas ledare visade sig ha en bred allmänbildning om det mesta som personerna tog upp vid mötet och diskussionerna handlade om allt ifrån personlig träning – till kirurgier på nötkreatur. Signorini hade nämligen en nära vän som var veterinär och professor och som sysslade med den här typen av ingrepp.  Fidel Castro var också intresserad av att höra hur Diego trivdes i Neapel.

Tycker du om Neapel Diego?

Jag vet faktiskt inte, det låter som ett skämt, men efter att ha bott där i tre år har jag fortfarande inte lärt känna själva staden.

Oj, varför inte det?

Eftersom de inte låter mig vara ifred. Det är så napolitanarna är, det är bara de som förstår. Jag måste byta telefonnummer var femte dag för annars kan vi inte sova p.g.a. alla telefonsamtal. Jag vet inte, men jag är som en mini-gud för dem. De jämför mig med San Genaro (ett helgon i Neapel). Detta säger jag med all ödmjukhet.

Jag förstår, jag förstår. Och hur ska du hantera detta framöver?

Stå ut bara. Vad mer finns det att göra? Det är som det är, det är otroligt.

Diego Maradona överräckte en argentinsk landslagströja till Fidel Castro vid deras allra första möte 1987.

Under mötet mellan Maradona och Fidel Castro bjöds det på ostron som Kubas ledare låtit plantera in i specialbyggda dammar för att undvika föroreningar. När klockan hade passerat 03:30 på natten kom en assistent in i rummet och överräckte några gåvor till Maradona. Diego svarade på detta genom att ge en argentinsk landslagströja till Castro med en autograf och personlig hälsning på.

Signorini hade tagit med några böcker som handlade om den kubanska revolutionen och som han gärna ville att Castro skulle signera.

Vem ska ha den här boken?

Den är till en kille som heter César.

Och vem är César?

Det är César Meno…

Ah, honom känner jag till. Världsmästaren ifrån 1978.

Återigen visade Fidel Castro på att han var mer än lite intresserad av fotboll i allmänhet och den argentinska landslaget i synnerhet. Precis innan dem skulle lämna presidentpalatset lutade Maradona sig fram till Signorini och sa; ”Ska jag fråga om jag kan få hans keps”. ”Varför inte?” tyckte fystränaren. Maradona frågade därefter Castro om han kunde få dennes keps, vilket han också fick med ledarens signatur på. ”Denna kommer jag aldrig att ta av mig igen” deklarerade Diego, ”Ja förutom när jag ska in på fotbollsplanen då. Det är regler på det.”

Diego Maradona får Fidel Castros keps.

Herrarna tog farväl av varandra och Maradona hoppade in i den väntade bilen tillsammans med Signorini och resten av sällskapet. Precis när dem skulle köra iväg kom Castro springandes mot bilen och såg förbryllad ut. När Maradona rullade ner fönsterrutan för att ta reda på vad som stod på, sa Castro; ”Jag ska alltså titta på målvakten precis innan jag skjuter straffen?” Diego nickade instämmande med ett leende på läpparna och med Castros keps på huvudet. Därefter rullade bilen sakta iväg ut i den mörka Kubanatten.