Carlos Gardel och Pedro Ochoa: En speciell vänskap

Carlos Gardel och Pedro Ochoa. Det finns många frågetecken kring vem tangoartisten Carlos Gardel var. Frågan som vi ska fokusera lite extra på, i denna artikel, är hur intresserad Gardel egentligen var av fotbollen som idrott och hur han blev vän med Racings fixstjärna Pedro Ochoa.

Enligt majoriteten av alla historiker – även om det finns vissa som ifrågasatt detta – föddes Carlos Gardel i franska Toulouse under slutet av 1890. Hans mamma arbetade som tvätterska medans fadern är okänd. På Carlos födelsebevis står pappan noterad som ”okänd”, men elva dagar efter sonens födsel gjorde hans mamma en ändring och skrev in Paul Laserre som barnets pappa. En gift man som lämnade Toulouse ett par månader innan Carlos föddes – något som skulle kunna förklara varför han först inte ville ge sig till känna.

Gardels mamma, Berthe, lämnade även hon Frankrike, men i hennes fall handlade det om en betydligt längre resa. Tillsammans med sonen Carlos korsade hon Atlanten, ifrån Bordeaux, ombord på SS Don Pedro under inledningen av 1893. I Argentina skulle Gardel komma att bli landets kanske mest mytomspunna celebritet någonsin – och en kändis som få personer, i dagens Argentina, inte känner till. Tänk er en Ingmar Stenmark fast hundra gånger större och vi börjar närma oss Gardels status.

Under uppväxten lärde sig Carlos Gardel att prata spanska – och inte franska – eftersom han helt enkelt umgicks med personer i ett spansktalande land. Snart skulle han komma att utmärka sig som en skicklig sångare – och då främst inom genren tango.

***

Den 22 februari 1900 föddes en herre i Buenos Aires grannstad Avellaneda. Pedro Ochoa Biagorri fick den lilla gossen till sitt namn och få kunde nog ana vad han skulle komma att åstadkomma under sin livstid. Ännu färre kunde nog ana att han och en tio år äldre Carlos Gardel skulle komma att bli goda vänner.

Född i Avellaneda under inledningen på 1900-talet var det nästan ofrånkomligt att Ochoa skulle spela för någon annan klubb än Racing Club. Under tiotalet skulle nämligen denna kommande storklubb att vinna det mesta, som gick att vinna i Argentina, och på denna resa skulle Ochoa vara med på. Redan som 16-åring gjorde han sin debut för Racing och därefter fortsatte den tekniske spelfördelaren att representera klubben under resterande delen av sin karriär.

Pedro Ochoa spelade hela sin karriär för Racing Club och vann sex ligatitlar.

Med Racing vann Ochoa sex ligatitlar mellan åren 1916 och 1925. Han gjorde sig känd som en otroligt skicklig dribbler och fick smeknamnet ”El Rey de la gambeta” – kungen av dribblingen – tilldelat sig. Han hade även andra smeknamn under sin karriär och Ochoíta var kanske det mest gångbara. Dribblerns prestationer i Racing gjorde att han även blev en figur inom den moderna kulturen.

I Argentina var tangon enormt populär under främst den första halvan av 1900-talet och under karriärens gång skulle Ochoa bli inkluderad i flera tangosånger. Mer om detta senare.

***

Exakt när och under vilka omständigheter som Ochoa och Gardel blev vänner är oklart. Dock ska deras vänskap ha gjort att tangoartisten fick Avellanedaklubben som sin favoritförening i Argentina – åtminstone om man ska tro en del människor. Gardel ska ha blivit medbjuden på en match med Racing av sina vänner Elías Alippi – som var skådespelare – och Leguizamo som var hästkusk. Under denna match upptäckte Gardel dribblern Ochoa och efter att ha lärt känna den tekniske spelaren blev dessa båda goda vänner.

Enligt historien ska sedan Gardel blivit supporter till Racing och varit detta under resterande delen av sitt liv. Det är också därför som en staty föreställandes tangoartisten finns inne på den argentinska storklubbens hemmaplan. På ena långsidan sitter Gardel på en av platserna och kollar på samtliga av Racings hemmamatcher.

Statyn föreställande Gardel som finns på Racings hemmaplan El Cilindro sedan 2014.

Ochoa skulle, som sagt, komma att bli inkluderad i flera tangosånger och detta var såklart tack vare vänskapen med Gardel. I tangon ”Patadura” ifrån 1928 finns följande rader inskrivna.

”Burlar a la defensa con pases y gambetas (Lurar försvaret med passningar och dribblingar)

Y ser como Ochoíta, el crack de la afición (Och att vara som Ochoíta, publikens favorit)”

Det sägs att denna sång tillkom efter att de båda varit ute och festat en kväll innan Ochoa skulle spela match dagen efter. Mitt på denna efterföljande dag, i omklädningsrummet, kände sig inte den tekniske mittfältaren redo för att spela varpå Gardel kom dit för att peppa honom. Tangoartisten lovade Ochoa att ifall han ändå gick ut och spelade, så skulle han inkludera honom i en låt. Ochoa gick in på planen och spelade också matchen varpå Gardel uppfyllde sitt löfte.

Det finns de som påstått att tangoartisten skulle ha varit supporter till Racings ärkerival Independiente – detta p.g.a. hans nära relation med deras fixstjärna Raimundo Orsi. Detta påstående stämmer emellertid inte då det finns berättelser som indikerar på att Gardel istället ska ha försökt få Orsi till att skriva på för Racing och därigenom spela tillsammans med Ochoa. ”Tänk er två tillsammans i samma lag” ska Gardel enligt legenden ha sagt till sin kompis.

Det existerar också många supportrar till den uruguayanska storklubben Club Nacional vilka hävdar att Gardel var anhängare till deras klubb. Faktum är att de, precis som Racing, har en staty av sångaren inne på sin hemmaplan i Montevideo. Fernando Passo Viola är president för Racings historiska avdelning och han säger såhär om de olika möjligheterna kring vilket lag som Gardel egentligen hejade på.

”Dessa uppgifter pekar kanske på att Gardel helt enkelt inte var supporter till något specifikt lag. Vi vet att han var väldigt glad i hästkapplöpning istället. Det var här han blev vän med jockeyn Leguizamo och skådespelaren Elías Alippi som ska ha tagit med honom på en Racing-match”.

Att Carlos Gardel var en hängiven entusiast av hästkapplöpning är väldokumenterat. Det är därför förmodligen höst troligt att han mer såg fotbollen som ett sätt att umgås på, och träffa nya människor, mer än att han fick specifika känslor för en enskild klubb. Att han dessutom var god vän med en välkänd entreprenör i Avellaneda gör också att möjligheterna till att beskåda Argentinas då bästa klubb – som dessutom spelade i samma stad – var ännu fler.

Maximiliano Kronenberg har skrivit boken ”Perón, Gardel y los deportes” och menar att tangoartisten var en sådan celebritet att det var naturligt att han lärde känna så pass många olika människor ifrån olika samhällsinriktningar och att han därför syntes på diverse evenemang runt om i Sydamerika.

”Gardel var något av en snobb, en världsvan person. Han sätt att vara på gick ut på att komma överens med de flesta människorna. Detta under en era när inte det mediala utrymmet var lika stort som idag. Han använde fotbollen för att socialisera sig, för att skapa relationer och för att få nya vänner. Det var väldigt vanligt på den tiden att man blev vän med spelarna i ett lag och samtidigt sa att man supportade dessa. För vilket lag som helst är det såklart en stolthet att han en staty över honom inne på sin arena. Det är därför vi ser sådana statyer än idag”.

Att Gardel besökte såväl det argentinska landslaget – som det uruguayanska i samband VM-finalen 1930 är väldokumenterat. Dock avslöjade han aldrig vilket lag han hejade på i finalen utan lyfte istället fram hur imponerande båda länderna spelat och att de visat upp att fotbollen kring Rio de la Plata-området var den bästa i världen. Kanske avslöjade inte Gardel vem han hejade på för att inte reta upp den andre? Eller så var sanningen helt enkelt den att han faktiskt inte hade några direkt lagsympatier.

Gardel blev vän med flera fotbollsspelare även i Europa. Han bodde under en tid i Katalonien och blev således vän med flera av spelarna i FC Barcelona – däribland den ikoniska målvakten Ricardo Zamora. Dessutom ska han ha närvarat vid en vänskapsmatch mellan Club Nacional och Barcelona 1928. Samma år var även Gardels tanke att han skulle ackompanjera det argentinska landslaget till OS i Amsterdam, men jobbet kom dessvärre i vägen för tangoartisten. Därmed missade han chansen att se när Argentina tog sig hela vägen till finalen där man i slutändan föll mot Uruguay.

Hans vänskap med spelarna i Barcelona har ytterligare fastställts med en bild där Gardel sitter på en stol, bredvid en sjukhussäng, och försöker muntra upp en skadad José Samitier som är bandagerad runt huvudet. Barcelona hade då nyligen mött ärkerivalen Real Madrid i en brutal match som spelats i Paris.

Bilden på när Gardel tröstar Samitier och Platko på sjukhuset.

Allt sammantaget är det svårt att slå fast vilket lag som Carlos Gardel höll på. Kanske var det Racing? Kanske var det Club Nacional? Eller rent av kanske FC Barcelona? Det finns också möjligheten – och den teori jag själv tror mest på – att Gardel inte supportade något specifikt lag utan såg fotbollen som ett sätt att umgås på och träffa nya människor.

Den berömde tangoartisten dog tragiskt i en flygkrasch den 24 juni 1935 i Medellín. Carlos Gardel blev bara 44 år gammal och gick i graven som tidernas allra största tangoartist – något som han anses vara än idag. Pedro Ochoa spelade hela sin karriär i Racing Club. Han slutade spela fotboll 1931 och dog faktiskt redan 1947 – i hans fall endast 47 år gammal. När det gäller Ochoa är dock dödsorsaken okänd.

Att de båda dog i relativt ung ålder, men under några fåtal år sammanstrålade och blev goda vänner, trots sina väldigt olika typer av karriärer, gör vänskapen mellan Gardel och Ochoa extra speciell. Och kanske höll de dessutom, rent av, på samma lag?