Fredagskrönikan: Jag är emot den slentrianmässiga avskedskulturen inom fotbollsvärlden

Under 2022 har 19 tränare fått lämna sina uppdrag som tränare i Liga Profesional och vi har bara nått fram till augusti månad. Har tålamodet blivit extremt kort inom fotbollsvärlden?

Vi är egentligen uppe i tjugo tränarbyten under 2022 och detta eftersom Sergio Rondina fått sparken ifrån två olika klubbar. Det senaste avskedet kom bara för några dagar sedan när tränaren blev sparkad ifrån jobbet med Colón efter endast en månad som huvudansvarig för Santa Fe-klubben. Ett avsked som väckte en hel del uppmärksamhet – och förvåning. Kanske mest förvånad av alla var huvudpersonen själv.

”Det är inte vettigt att få sparken efter bara en månad som huvudtränare. Sen har inte laget hittat en funktionalitet, men samtidigt tog jag också över i ett kritiskt läge då spelet inte fungerade och individuellt presterade inte heller spelarna”.

Man kan såklart finna en stor uns av förståelse för Rondinas resonemang och också känna ett visst medlidande för honom. Man tycker nämligen att en klubb som Colón, som redan avverkat Julio Falcioni det här året, borde ha velat skapat en viss stabilitet runt klubben med anställningen av Rondina.

Inte heller var tränarens facit uppseendeväckande dåligt. På sju matcher blev det en seger, fyra oavgjorda och två förluster. Trots detta valde ändå Colón att avskeda Rondina och får nu se sig om efter en tredje tränare under 2022. Man kan såklart börja undra om tålamodet har sjunkit så pass betänkligt inom den moderna fotbollen att tränare numera knappt får en rimlig chans att bevisa sig. Det finns onekligen många sådana här exempel.

Samtidigt ska man såklart inte överdriva. De argentinska klubbarna har en bra bit kvar att vandra jämfört med t.ex. Palermo f.d. president, Maurizio Zamparini, som sparkade tränare oftare än andra byter underkläder. Men nog finns det en trend som säkerligen många inom landets fotboll inte är helt tillfreds med.

Personligen har jag otroligt svårt för den här slentrianmässiga avskedskulturen som existera inom fotbollen. En tränare behöver tid på sig för att sätta sin spelidé och det är sällan de får detta. Colón har gjort en bedrövlig säsong sett till förväntningarna och satsningen på spelartruppen. Att byta tränare vind för våg lär knappast hjälpa laget på varken kort – eller lång sikt.

Ironiskt nog fick Rondina sparken efter en 3-0-förlust mot Central Córdoba – klubben han fick sparken ifrån för lite drygt en månad sedan. En annan sak som alla dessa tränarbyten har medfött är att eftersom få utländska tränare tar plats, inom den argentinska ligan, förflyttar sig tränarna mest runt och det är bara en tidsfråga innan de är tillbaka på samma plats där de en gång började.

Sergio Rondina fick sparken efter bara drygt en månad som huvudtränare för Colón.

Frank Kudelka var många år i Talleres, men därefter har han avverkat Newell’s, Huracán och nu styr han skutan för Lanús. Dessutom var han en kort vistelse i chilenska Universidad de Católica. Julio Falcioni är en rutinerad tränare som lett många lag i Argentina genom åren. Komiskt nog är han dock tillbaka i Independiente igen efter att ha lämnat klubben så sent som under fjolåret.

Just avsaknade av utländska influenser, bland tränarna, ser jag som ett stort problem i Argentina just nu. Det hade inte skadat att få in lite nya tankar och idéer till en inhemsk klubbfotboll som delvis har börjat att stagnera. Dessvärre är det lika svårt att locka hit utländska tränare – som spelare –  just nu och alltsammans har med Argentinas usla ekonomi att göra.

Mitt i denna turbulens byter tränarna klubbar i en mer turbulent tillvaro än någonsin. Det ironiska i allt är att marknaden för att få in en ny tränare inte är särskilt stor och återanvändningen blir därför hög. Att detta inte gynnar utvecklingen behöver man knappast vara ett geni för att förstå. Därför är min uppmaning tydlig; Låt tränarna få tid på sig, gräset är inte alltid grönare på andra sidan.

***

Veckans…

Citat: ”Man måste ha pungkulor för att ta sig an jobbet som tränare för Central. Man måste vara liten galen för att ta sig an den klubben. Det är en het förening med fullsatta läktare i hemmamatch efter hemmamatch” – Carlos Tevez om jobbet som tränare för Rosario Central.

Återkomst: Det var fint att se Carlos Tevez återkomst till La Bombonera under onsdagskvällen. Han fick ta emot fina – och högst välförtjänta hyllningar av såväl klubben – som supportrarna. Dessutom var det fint att se hur genuint glad Tevez blev.

Tjurskalle: Man kan nog påstå att 99.9% av La Bombonera hyllade Tevez under onsdagskvällen. Den 0,1-procenten som inte såg lika muntra ut åskådliggjordes av en enskild person – vicepresidenten Juan Román Riquelme. Det är ingen hemlighet att Tevez och Riquelme inte dra jämnt med varandra. Det har dessutom ryktats om att Tevez kan komma att ingå i en styrelse som Riquelmes administration – med Jorge Ameal i rollen som president – ska försöka konkurrera ut. I Tevez fall handlar det om en styrelse med den f.d. presidenten Daniel Angelici som frontfigur. Riquelme fanns därför, således, inte med nere på planen när Tevez mottog såväl ett plakat – som en inramad matchtröja under onsdagskvällen. Vicepresidenten skulle nog kunna bli ”veckans tjurskalle” varje vecka utan några som helst problem.

Citat nummer 2: ”Nejdå, det funkade bra med Chicho” – Carlos Tevez på frågan om han gärna hade sett Riquelme dela ut plakatet istället för Chicho Serna.

”Helgens måste”: Omgång 15 inleds imorgon och pågar tills på tisdag. Därmed får helgen betraktas längre än vanligt. Racing Club mot San Lorenzo på måndag klockan 19:00 (lokal tid, 00:00 – svensk tid) bör bli underhållande. Om vi däremot ska kolla enbart på helgen vill jag slå ett slag för morgondagens möte mellan Colón och Tigre i Santa Fe. Avspark 23:00.

Flört: Germán Cano har öst in mål för brasilianska Fluminense under 2022. Den 34-årige anfallaren har sammanlagt gjort 24 mål under detta kalenderår. Under onsdagen gjorde han ett av målen när Fluminense slog ut Fortaleza i Copa de Brasil och avancerade vidare till semifinal. Medans han stod och skulle göra en intervju efteråt sa hans ene lagkamrat, Jhon Arias, följande; ”Ett meddelande till Scaloni, detta är stunden. Den här mannen måste åka med till Qatar”. Efteråt gav huvudpersonen själv en mer lågmäld synvinkel på ett eventuellt samtal ifrån Argentinas förbundskapten; ”Förhoppningen om att bli uttagen till det argentinska landslaget är alltid där. Det är svårt – men inte omöjligt. Jag har förberett mig mycket på detta ögonblick och om de ringer mig – då kommer jag att ge 100%.” Det återstår att se vad Scalonis svar på detta kommer att bli. Germán Cano har aldrig gjort en landskamp för Argentina och nog skulle det vara sensationellt om han plötsligt blev uppkallad nu vid 34-års ålder. Men precis som han själv säger – ingenting är omöjligt.

Lättnad: Newell’s Old Boys bröt en åtta matchers lång svit utan seger när Lanús fick se sig slagna med 2-0 under onsdagskvällen. Ett självmål och en fulträff av Guillermo Balzi säkrade trepoängare. Lättnad var ordet.