Arturo Naón: Gimnasias främste målgörare någonsin

Arturo Naón. Han är fortfarande Gimnasias främste målgörare någonsin och på 30- och 40-talet var Naón en av landets bästa avslutare.

Ljudliga barnrop hörs inne ifrån ett av rummen i det lilla huset på nyårsafton 1912 i La Plata. Arturo Naón föds, men där och då är det såklart få personer som kan misstänka att den lille gossen ska växa upp till att bli en otroligt skicklig avslutare.

Visserligen inledde han sin karriär i Club For Ever, men det var hos Gimnasia som Naón skulle göra det mest markanta – och bestående avtrycket i sin karriär. Han anlände till klubben redan 1927 – då som nyligen fylld 15-åring – och debuten i Primera Division kom två år senare mot Boca Juniors. Den matchen förlorade Gimnasia visserligen med 1-0, men minnet därifrån var ändå Naóns debut vilken hade genererat mersmak.

Veckan därefter kom också hans första mål för Gimnasia i Primera Division. Denna gång ställdes La Plata-klubben mot Estudiantil Porteño och Gimnasia vann med 2-1 efter att Naón gjort det ena målet och Francisco Varallo – senare i karriären såld till Boca Juniors – gjort det andra.

Efter debuten spelade Naón bara sexton matcher för Gimnasia fram tills 1931 och gjorde på dessa sju mål. Först därefter slog sig anfallaren ordentligt in i klubbens startelva. Detta gör också att även om han var en del av mästarlaget 1929 – spelade han en marginellt stor del i denna triumf. Naóns tid skulle dock komma och den lät inte vänta på sig särskilt länge.

Mellan december 1930 och april 1931 genomförde Gimnasia en lång turné, först i Brasilien, och sedan i Europa där man bl.a. ställdes mot Barcelona, Real Madrid, Sparta Prag, Napoli och Benfica. Under dessa matcher gjorde Naón fyra mål och Gimnasia blev dessutom det första argentinska laget att besegra FC Barcelona.

1932 gjorde Naón sammantaget 22 mål i ligaspelet – och Copa Beccar Varela. Året därefter fortsatte målproduktionen att flöda och han blev en vital del av det Gimnasia-lag som fick smeknamnet ”El Expreso”. Det sägs att Naón hade en kronisk torr hals, den här säsongen, efter att ha jublat över 33 mål när laget stormade mot ligatiteln. Tidningen Crítica skrev t.ex. såhär om Gimnasia som ångade på i tabellen – och utmanade de största klubbarna i landet.

”De är ett tåg som krossar allt som kommer i deras väg och lyckas att fajtas med de allra mäktigaste klubbarna i landet”.

Faktum är att Arturo Naón gjorde mer än en tredjedel av Gimnasias samtliga mål den säsongen, vilket sannerligen vittnar om hans enorma betydelse för föreningens framfart. I slutändan kom klubben femma i tabellen – fyra poäng bakom vinnaren San Lorenzo. Detta var annars en säsong fylld av kontroverser. När Gimnasia fortfarande ledde ligan ställdes man på bortaplan mot Boca Juniors. Här föll man efter att domaren dels gett hemmalaget en tveksam straff och dels dömt ett mål, för Boca, vilket enligt gästerna ska ha varit tydligt offside.

Omgången därefter vann visserligen Gimnasia över Independiente med 2-1, men en vecka senare var problematiken med domaren återigen tillbaka när laget ställdes mot San Lorenzo. Huvuddomaren dömde först straff till Gimnasia, men ändrade sig sedan till att det endast skulle vara en frispark. Därefter fick San Lorenzo ett högst tveksamt mål tilldelat sig, vilket inte ska ha passerat hela mållinjen. Detta blev droppen för Gimnasias spelare som vägrade att spela klart matchen. Istället satte de sig ner på planen och San Lorenzo kunde göra ytterligare fyra mål – till 7-1 – innan domaren blåste av matchen i förtid.

Ligatiteln gled Gimnasia ur händerna och föll istället i famnen hos San Lorenzo. Den breda uppfattningen var emellertid att La Plata-klubben hade blivit bestulna på sin titel. Ifrån samma säsong finns en betydligt roligare notis – dels för Gimnasia i allmänhet, men kanske främst för Naón i synnerhet. Mot Talleres de Remedios de Escalada gjorde anfallaren fyra mål på 14 minuter – totalt fem mål i matchen – när Gimnasia vann med hela 7-1. Naón själv var också övertygad om att domarna stulit titeln ifrån dom.

”Vi förtjänade att vinna guldet, men under den andra hälften av säsongen var domarna en smärre katastrof”.

1934 blev sedan en mellansäsong, men där Naón fortsatte att ösa in mål framåt. Bland annat gjorde han fyra mål i en och samma match mot Racing Club. Dock led den första tiden med Gimnasia obönhörligen mot sitt slut och efter säsongen lämnade han för San Lorenzo som betalade 35,000 pesos för Naóns namnteckning. Här vann anfallaren Copa de Honor och även fast målproduktionen inte låg på samma nivå, som hos Gimnasia, gjorde han ändå 26 mål på 56 matcher för storklubben.

Under slutet av 30-talet – närmare bestämt 1938 – flyttade Naón återigen vidare i karriären. Även om han hade gjort ett visst avtryck i San Lorenzo fick han ändå stundtals alternera mellan reservlaget och A-laget. Flyttlasset gick vidare till Racing Club, men här blev det ingen vidare lång sejour. För den ljusblå – och vita föreningen spelade faktiskt Naón bara sju matcher och gjorde ett mål framåt – som kom i den trettonde omgången mot Atlanta.

Anfallaren trivdes inte särskilt bra i Avellaneda utan insåg snabbt att det var dags att röra på sig igen. Nu återvände han till Gimnasia och genast började han hitta målet igen på en mer regelbunden basis. Naón avgjorde bl.a. derbyt mot Estudiantes – som Gimnasia vann med 2-1 – men han gjorde även mål mot bl.a. Lanús, Ferro, Talleres (RdE) och Huracán. Under sin andra sejour med Gimnasia blev det elva mål på lika många matcher.

Säsongen 1939 hann precis börja när den brasilianska storklubben Flamengo kastade lystna blickar mot Gimnasias anfallsess. Med den brasilianska klubben var Naón visserligen med och vann Campeonato Carioca samma säsong, men han spelade inte särskilt ofta. Totalt blev det bara sju matcher och fyra gjorda mål i Flamengo. Man kan därmed konstatera att målsnittet ändå fortsatt var, någorlunda, intakt. Här fick han också möjligheten att vara lagkamrat med två riktiga stjärnspelare i Leônidas och Zizinho – där den förstnämnda hade vunnit skytteligan vid världsmästerskapet 1938 i Frankrike.

Efter tiden med Flamengo flyttade Naón vidare till Peñarol i Uruguay. Här fick han inte heller spela särskilt mycket och inte heller gick det något vidare för klubben i stort. Mellan 1938 och 1944 vann Peñarol faktiskt inte en enda ligatitel och under året som Naón spenderade i föreningen (1940) hade man det också kämpigt. Den argentinska anfallaren började känna sig trött på fotbollen. Kanske lite nedstämd över situationen i Uruguay lämnade han Peñarol och spelade faktiskt inte fotboll på tre år. Naón var faktiskt på gränsen till att lägga skorna på hyllan, men ett efter ett snack med José María Minella – som också befann sig i Peñarol – bestämde han sig för att vända hem till Gimnasia för en avslutande sejour.

Under denna sista tid med La Plata-klubben gjorde han sex mål och ett av dessa kom i Naóns avskedsmatch mot Atlanta den 21 november 1943. Som lag genomförde dock Gimnasia en väldigt svagt säsong – vann bara sju av trettio matcher – och blev degraderade.

Det finns olika uppgifter kring exakt hur många mål som Naón gjorde för Gimnasia. Dock verkar den officiella räkningen göra gällande att han gjorde 95 mål på 97 matcher sedan professionalismens intåg i landet. Räknar man dessutom med målen under amatörtiden kommer Naón upp i 105 mål på 119 matcher. Oavsett vilken summa man bestämmer sig för är Naón ändå ohotad etta som Gimnasias främste målgörare någonsin.

Han representerade Argentina en handfull gånger, men var aldrig en bärande pjäs och togs inte i beaktning när det vankades Copa América, eller för den delen till världsmästerskapet 1930 (1934 åkte endast amatörer och representerade Argentina i Italien).

1946 tog Naón över Gimnasia, som huvudtränare, med målet att ta upp laget till Primera Division igen. Detta var dessvärre inget han lyckades med och han lämnade faktiskt också jobbet efter säsongen. Det här var Naóns enda erfarenhet som tränare då han efter Gimnasia inte gav sig i kast med fler jobb. Hans synsätt på fotbollstränarens uppgift var dock glasklar.

”Hemligheten är att ha fotbollsspelare i vilka man implementerar laganda och begraver egoismen”.

Han sa också såhär om den generella fotbollsspelaren på 40-talet.

”Jag skulle inte vilja påstå att fotbollsspelaren är svag, långtifrån, men jag anser att spelintelligensen och skickligheten är det primära. Resten är sekundärt. Temperamentet att vinna ska såklart vara där, men synsättet att fotbollen är en kamp och en fajt, mellan atleter som slåss med varandra, finns det enligt mig en gigantisk distans till”.

Arturo Naón försvann ifrån fotbollen efter tränarjobbet med Gimnasia. Fotbollsvärlden förändrades snabbt och samma sak gällde såklart även hemma i Argentina. Dock kan ingen ta ifrån honom hans fantastiska målproduktion i Gimansia där han, än idag, är föreningens främste målgörare någonsin.