Arturo Frondizi: Landets president i skarven mellan 50- och 60-talet som spelade för Almagro och hejade på Boca Juniors

Arturo Frondizi. Han var inte enbart president för Argentina mellan 1958 och 1962. Frondizi var dessutom supporter till Boca Juniors och spelade för Almagro under sina skimrande ungdomsår.

Historien om Frondizi är ganska spektakulär. Han föddes och växte upp under åren då Hipólito Yrigoyen var president för Argentina. Denne president ledde partiet ”Unión Cívica Radical” och detta parti skulle också, lite senare, bli Frondizis.

När den kommande presidenten studerade på universitetet i Buenos Aires genomfördes en statskupp där Yrigoyen avsattes och en militärregim tillsattes – vilken leddes av José Félix Uriburu. Faktum är att Frondizi avskydde Uriburu så pass mycket att han vägrade ta emot ett diplom, som han fått tilldelat på universitetet, eftersom den då sittande presidenten skulle dela ut det.

Frondizi spelade för Club Almagro mellan 1920 och 1926. Det sägs att han slutade spela för klubben p.g.a. en allvarlig knäskada vilken gjorde honom indisponibel ifrån allt fortsatt fotbollsspelande. Det sägs att han inte var något stort fotbollsgeni utan levde mer på sin hårdföra spelstil.

”Den analytiska förmåga som han visade upp i andra ämbeten var inget som syntes när han spelade fotboll. Frondizi var hård och tuff. Mer stark än skicklig”.

Som ett exempel har Boca Juniors-spelaren på 90-talet, Rolando Schiavi, nämnts som en likhet med Frondizi vad det gällde spelstilen. Den kommande presidenten spelade alltid med basker på huvudet. Något som var relativt populärt redan på 20-talet och som skulle bli ännu mer populärt med åren.

Almagro som klubb avvek under denna epok ifrån det argentinska fotbollsförbundet och anslöt sig istället till amatatörförbundet. Här spelade man i deras serie fram tills 1934 då dessa båda gick upp i samma seriesytem. Väl där hamnade Almagro i andradivisionen.

Efter Uriburus maktövertagande förbjöds partiet Unión Cívica Radical och eftersom Almagro var en klubb där många politiskt aktiva personer engagerade sig, i just detta parti, fick man istället hålla sina möten i skymundan. Under 20- och 30-talet var Almagro känt som en plats för sympatisörer med först Yrigoyen och senare Marcelo Torcuato de Alvear som var landets president mellan 1922 och 1928.

Efter sin spelarkarriär engagerade sig Frondizi i Almagros styrelse och här blev han nära vän med Raúl H. Colombo som senare skulle bli president för det argentinska fotbollsförbundet.

Samme Colombo var även president för Almagro under två sejourer – en på 30-talet och en på 40-talet. När Frondizi sedermera blev president för Argentina, 1958, hade Colombo redan blivit president för fotbollsförbundet och skulle senare också bli det för CONMEBOL.

Det var emellertid knappast någon rolig epok att vara president för det argentinska fotbollsförbundet under slutet av 50-talet. Två stora händelser skakade nämligen om landets fotboll ordentligt. Först åkte landslaget ur VM i Sverige, 1958, med dunder och brak efter att ha blivit kölhalade av Tjeckoslovakien med 6-1. Senare samma år mördades supportern Mario Linker, under ett möte mellan Vélez Sarsfield och River Plate, vilket är ansett som det första dödsfallet inom, den argentinska fotbollen, till följd av bråk mellan Barras.

Frondizi engagerade sig inom den nationella politiken flera år innan han blev president och det sägs att han dessutom erbjöd Bocas f.d. president, Alberto J. Armando, en plats i partiet. Dock ska denne ha deklarerat att han inte var intresserad eftersom han var Peronist (sympatisör med Juan Perón).

Som president pratade Frondizi aldrig öppet om sina ungdomsår som spelare för Almagro. Däremot nämnde presidenten att han sympatiserade med Boca Juniors. Hans nära vän, Julio Oyhanarte, kommenterade vid ett tillfälle Frondizis sympatier och känslor kring fotbollen.

”Han slutade aldrig att intressera sig för fotbollen. Saken är den att med åren var det andra saker som fick mer uppmärksamhet och fotbollen tillhörde inte då hans huvudsakliga orosområden. Samtidigt är det ju som så att man inte alltid intresserar sig för exakt samma saker, när man är 50 år, som när man var 20”.

Arturo Frondizi som Argentinas president mellan 1958 och 1962.

1961 tog Frondizi emot Che Ernesto Guevara i presidentpalatset och det sägs att dom båda ägnade en stor del av samtalet till att diskutera senast nytt kring Rosario Centrals – Che Guevaras favoritklubb.

Under en period var Frondizis hälsominister den f.d. presidenten för fotbollsförbundet Tiburcio Padilla. Dessutom var hans personliga sekreterare Alberto Julio Taddei, som i sin tur var son till Bocas sjukgymnast Atilio Taddei. När Frondizi en gång blev tillfrågad kring hur han såg på supporterskapet till ett fotbollslag – som helhet – kommenterade han det enligt följande.

”Det är en person som dedikerar sin entusiasm, lojalitet och passion till en nobel sak istället för att använda den till ett sektliknande hat”.

Det finns många argentinska presidenter, genom åren, som engagerat sig inom fotbollen och många såg också styrkan i att använda sporten som ett propagandaverktyg. Däremot är det inte särskilt många, f.d. presidenter, som själva spelat fotboll på hyfsat hög nivå. Arturo Frondizi är en av få som gjort det.