Nelson Vivas: Den temperamentsfulle högerbacken

Nelson Vivas. Få spelare inom den argentinska fotbollen har blivit lika förknippade med sitt heta temperament som Nelson Vivas. Han har slagits med supportrar, slitit av sig sin skjorta i frustration vid sidlinjen och sparkat ner motståndarna. Det gick t.o.m. så pass långt att hans lagkamrat i Arsenal, Fredrik Ljungberg, kallade Vivas för ”The Kicking Machine”.

Många anser att Nelson Vivas egentligen inte borde ha nått så pass långt i sin karriär som han i slutändan gjorde. Han hade nämligen aldrig någon exceptionell talang utan kom väldigt långt på sin inställning – och uppoffrande spelstil för laget.

”Många säger; ”kolla vilken tur den snubben hade”. Men jag är övertygad om att ingen genomför den karriär, som jag hade, enbart p.g.a. tur. Jag gav allting till fotbollen och kanske var min karriär en belöning för denna uppoffring? Många som har kritiserat mig säger att fotbollen varit generös mot mig – det håller jag inte med om”.

Det var i den tämligen anonyma, men ack så anrika, klubben Quilmes som Nelson Vivas professionella fotbollskarriär inleddes. Han föddes i Baigorria, men växte upp i San Nicolás. Som liten supportrade Vivas Independiente trots att hans pappa hejade på San Lorenzo. Inne på en fotbollsarena var han dock inte förrens han själv spelade där.

”Det var som 21-åring med Quilmes. Märkligt. Allting var nytt för mig. Min pappa hade ingen bil så vi åkte aldrig till varken Rosario – eller Buenos Aires. Jag följde matcherna via radio och läste El Gráfico-tidningarna som min pappa samlade på. En dag blev dom alldeles fuktiga och min mamma slängde hela högen”.

Vivas hade anlänt till Quilmes efter att ha fått nej på många provspel hos dom större klubbarna i landet. Han hade också tankar på att börja studera biokemi, vilket var Vivas andra stora intresse i livet.

Det ska dock också sägas att högerbacken hade en viss tur vid sitt första stora klubbkontrakt. I samma veva som Quilmes dök upp, som en potentiell klubbadress, hade precis Lucha Malvárez bråkat med tränaren för samma lag och lämnat klubben. En plats öppnades därmed plötsligt upp för Vivas och den chansen greppade han omgående.

Tre år blev det i Quilmes – två i andradivisionen och en i Primera – innan Boca Juniors blev nästan anhalt i karriären.

Vivas inledde – och avslutade spelarkarriären i Quilmes.

”Det var fina år. Sedan ville Menotti ha mig till Boca och Passarella till River. Det blev Boca och i samma veva blev Daniel (Passarella) förbundskapten för landslaget,  varpå han kallade in mig till detta”.

Från en tämligen anonym tillvaro med Quilmes blev det en helt annan verklighet för Vivas i Buenos Aires. Hos Boca Juniors blev högerbacken omgående lagkamrat med Diego Maradona och Claudio Caniggia samtidigt som han hade den f.d. världsmästaren – César Luis Menotti – som tränare.

Vid ankomsten till Boca Juniors presenterade Menotti Vivas med den något annorlunda frasen; ”Vivas är som ett bi”. Hur exakt detta skulle tolkas kan såklart diskuteras. Antingen menade Menotti att försvararen var överallt på planen – och bidrog med en enorm intensitet. Det kan också ha varit ett subtilt sätt att beskriva Vivas heta temperament. Sanningen är förmodligen någonstans mittemellan dessa båda.

”Jag antar att det hade att göra med min snabbhet – och inte för att jag var jobbig. Jag var väldigt snabb i mitt spel. Jag minns en gång då jag blev utvisad – och Carlos Trullet konstaterade; ”du är som en väska, fylld med katter, och en hund mitt i”.

Just Vivas heta temperament och intensiva spelstil kom att bli signifikativt för honom under hela den aktiva spelarkarriären – och vidare in som tränare.

Under inledningen av 1998 gick Vivas till den schweiziska andradivisionen för att spela med Lugano. Detta gjorde han helt enkelt för att få mer speltid och inte missa en plats i Passarellas VM-trupp till världsmästerskapet i Frankrike samma år.

I VM-slutspelet fick Vivas också spela i fyra av dom fem matcherna som Argentina genomförde. Detta innan man åkte ut i kvartsfinalen mot Nederländerna. Efter världsmästerskapet dök plötsligt intresset upp ifrån den engelska storklubben Arsenal.

”Wenger letade efter en högerback och efter att övergången med Ferrer, en spanjor som gick till Chelsea, fallit igenom satsade han på mig. Han hade gillat mitt världsmästerskap och valde att kontraktera mig. Tänka sig att innan jag gick till Schweiz var jag nära att lämna för Deportivo Español. Såhär gick det alltid för mig; när saker och ting såg mörka ut, blev dom i slutändan väldigt bra”.

Nelson Vivas i Arsenals matchtröja.

Hos Arsenal fick Vivas lära sig ett helt nytt sätt att tänka fotboll på. Arsene Wenger hade sina egna idéer kring hur fotbollen skulle spelas – och det blev en upplevelse för Vivas under dom tre åren i Englands huvudstad.

Dessutom passade högerbackens spelstil väldigt bra in i den engelska fotbollen, vilken på 90-talet stundtals fortfarande var extremt brutal. Vivas förvånades också över hur mycket öl som engelsmännen kunde dricka. Dock blev det sällan några officiella sammankomster med alkohol, tillsammans med klubben, då lagkaptenen Tony Adams var nykter alkoholist.

Det var också under åren i Arsenal som Vivas fick smeknamnet ”The Kicking Machine” av lagkamraten Fredrik Ljungberg. Det är inte särskilt svårt att förstå varför.

”Jag sparkade på motståndarna och jagade domaren för att han skulle ge gula kort till dom. Att gå in hårt är något som dom värderar högt i England. Dessutom fick jag själv ta emot många sparkar på träningarna av Viera, Keown och Adams”.

Nelson Vivas signerar autografer till Arsenals supportrar.

Det blev ingen stor titel med Arsenal för Vivas del. Den enda han vann var Charity Shield(Supercupen) 1998 mot Manchester United och i den finalen spenderade han hela matchen på bänken.

Efter åren i England, under vilka Vivas också var utlånad till Celta Vigo under en kort period, gick högerbacken vidare till Inter i Italien. Här spelade han två år och öppnade dessutom en restaurang tillsammans med Zanetti och fransmannen Guly. I den italienska storklubben hamnade Vivas också i en sits där han kände sig nödgad att be flera av sina lagkamrater om ursäkt för efterslängar han delat ut med landslaget.

”Det var egentligen av en ren tillfällighet. Plötsligt dök Ronaldo upp och därför bad jag honom om ursäkt för en nedsparkning med landslaget, sen kom Recoba. Då fick jag be honom också om ursäkt eftersom jag sparkat ner honom mot Uruguay”.

Men inte heller sejouren med Inter blev fylld med några titlar för Nelso Vivas del. Dessutom åkte han på en jobbig knäskada – tre månader innan världsmästerskapet i Japan och Sydkorea 2002.

Därefter bestämde han sig för att vända hem till Argentina igen och spelade en kort tid för River Plate innan karriären avslutades med Quilmes – där allt en gång i tiden hade börjat.

Efter avslutad spelarkarriär blev Vivas tränare och förutom att han har haft egna uppdrag, som huvudansvarig, är han förmodligen mest förknippad med att ha varit assisterande till Diego Simeone. Dels under dennes tid som tränare för River Plate, men kanske framförallt under flera av åren i Atlético Madrid.

Det tog hårt på Vivas att avsluta karriär. Så pass att han tillslut blev manisk, eftersom han inte längre hade något att göra, och bestämde sig för att ta hjälp av en psykolog.

”Det tog hårt på mig att avsluta karriären – och det uttryckte sig på ett väldigt säreget sätt. Jag har alltid varit ordningsam och hårt arbetande. I skolan gjorde jag alltid alla uppgifter som gavs till oss. Det kvittade om jag skulle springa 100 meter eller göra 20 sit-ups – jag gjorde dom, men jag njöt aldrig av det. När jag plötsligt hade all tid i världen, efter spelarkarriären, tog sig denna ordningsamheten uttryck i hemmet”.

Vivas blev besatt av att ordna saker och ting i hemmet till perfektion. Tillslut gick det inte att leva på det viset längre.

”Jag ordnade upp i kylen som om det vore en affär, med yoghurtförpackningarna i raka rader. Tröjorna strök jag och sorterade efter storlekar – och färger. Sedan damsög jag bilen varje gång som jag hade varit ute och kört med den. Dessutom körde jag alltid in bilen i garaget så att hjulen stod rakt – och perfekt på linjen i golvet”.

På många sätt och vis blev, förutom psykologen, också fotbollen återigen en väg ut ur problemen för Vivas del. Diego Simeone kände han redan sedan spelarkarriären och han gjorde Vivas till sin hjälptränare.

”Diego brukar skoja med mig att jag egentligen borde bygga ett monument över honom eftersom han drog mig bort ifrån mina självmordstankar efter karriären”.

Vivas kan nu se tillbaka på tiden efter spelarkarriären som en lärdom han tagit med sig vidare i livet. Förutom åren som Diego Simeones assisterande har, som sagt, Vivas även tränat flera klubbar på egen hand.

2013 tränade han Quilmes, men lämnade efter att ha, under en match, börjat slåss med en supporter på läktaren. Detta efter att ha blivit utvisad. Supportern själv var smått förvånad över det som skedde.

”Vivas blev uppskickad på läktaren och direkt kom han bort och gav mig på käften, utan att säga ett ord. Han behandlade mig som skit”.

Senare blev Vivas tränare för Estudiantes. Det mest minnesvärd ifrån denna sejouren var när han, återigen i vredesmål över att ha blivit uppskickad på läktaren, slet av sig sin skjorta över domarens, enligt honom, oförklarliga inkompetens.

Nelso Vivas har alltid haft ett kraftfullt temperament, som flertalet gånger under karriären runnit över till diverse galenskaper. Han ansågs t.o.m. spela över gränsen i en liga, som den engelska, i vilken hårt spel var kutym – och defintivt inte en ovanlighet. Själv medger Vivas att han alltid haft svårt att tygla humöret.

En klassisk bild på när Vivas sliter av sig skjortan, vid ett vredsutbrott, under sejouren som huvudtränare för Estudiantes.

”Jag vet att en ungdomsvän sagt att han ofta kom och tittade på mina matcher, när jag var liten, eftersom det nästan alltid var en garanti för slagsmål. Det finns nog inte ett enda hus, där jag bott, som inte haft sönderslagna dörrar”.

Det var trots allt ingen tillfällighet att Fredrik Ljungberg kallade Vivas för; ”The Kicking Machine”.