Antonio Mohamed: Huracáns guldklimp som blev framgångsrik i Mexiko

Antonio Mohamed. Han lämnade Argentina för spel i italienska Fiorentina, men gjorde inte en enda match för klubben. Istället kom Antonio Mohamed att bli mest förknippad med den mexikanska ligafotbollen och för sin kärlek till Huracán i Argentina.

”El turco” har han kommit att kallas i Sydamerika, Antonio Mohamed. Ganska intressant med tanke på att ingen i hans familj härstammar ifrån Turkiet och inte heller är deras efternamn turkiskt

”I verkligheten är det som så att min pappa kallade dom för ”El turco” medan jag blev ”turquito”. Men ja, efternamnet är egentligen arabiskt”.

Som liten hamnade Antonio ofta i bråk i skolan och var en energifylld pojke.

”Jag hade alltid problem med uppförandet i skolan. I högstadiet ringde vi en gång in och sa att där var en bomb i skolan för att slippa att behöva gå dit. Eller också gjorde vi kortslutning med ett mynt så att strömmen gick och vi fick gå hem”.

Antonio Mohamed växte upp i området Villa Soldati i Buenos Aires – vilket långtifrån är ett av dom mer välbärgade områdena. Tidigt började han spela för Huracán vilket också alltid kommit att bli den klubb som Mohamed mest har förknippats med. Hans pappa var stor supporter till föreningen och redan vid ung ålder brukade Antonio gå på klubbens hemmamatcher i Buenos Aires.

”Hela mitt liv har det bara varit Huracán. Det finns inget annat lag som existerar för mig. Jag åkte överallt för att se dom. Med min pappa började vi gå när jag var 13-14 år och därefter gick jag med mina kompisar. Vi åkte överallt”.

Dock gick det inte alltid helt smärtfritt till att gå på matcher i Argentina. På 80-talet hade redan dom stora Barra Brava-grupperingarna i landet etablerat sig och det var absolut inte ovanligt med stök inne på läktarna. Mohamed var själv med om en sådan situation, i egenskap av supporter, efter ett möte med Newell’s Old Boys 1986.

”Vi gick ner mot staketet när polisen plötsligt släppte loss sina hundar. Vi trycktes sex stycken av oss in i en hörna, med hundarna som kom ovanpå oss vilka öppnade sina käkar fullt ut. Som tur var anlände det fler supportrar, varpå polisen backade. I det ögonblicket såg jag verkligen inte ljust på min framtid. Jag såg mig själv bakom galler”.

Men bakom något galler hamnade aldrig Antonio Mohamed. Visserligen firade han några mål, hängandes uppe på staketet som separerade supportrarna ifrån spelarna, men det var inte riktigt samma sak utan något betydligt mer tillfredsställande än att hamna i fängelset.

Mohamed blev snabbt en publikfavorit bland Huracáns supportrar. Dom tog verkligen till sig den excentriske anfallaren med långt hår. Efter tre år i Huracán såldes Mohamed till den italienska klubben Fiorentina. Han gjorde det i samma veva som Bocas Diego Latorre gjorde en likadan resa. Gabriel Batistuta fanns nämligen redan i Florensklubben och hade rekommenderat dom båda till klubbledningen. Dock blev det ingen succé i Italien för varken Mohameds – eller Latorres del.

Ganska omgående lånades Latorre ut till spanska Tenerife och Mohamed hamnade i Boca Juniors – också det på lån – och faktum är att anfallaren inte gjorde en enda match för den italienska klubben.

Inte heller hos Boca Juniors blev det någon vidare succé. I en omtalad match mot favoritlaget Huracán brände Mohamed en helt obegriplig målchans. Missen, menade supportrarna till Boca, var medveten ifrån Mohameds sida. Detta eftersom han helt enkelt inte klarade av att göra mål på ”sitt” Huracán.

”Dom sa att det var medvetet att jag missade, men om jag ska vara helt ärlig så minns jag inte. Jag svär. Men det var inte det att jag inte ville göra mål, i sådana fall skulle jag inte ha spelat. Jag vet faktiskt inte vad som hände riktigt. Det var som när man inte vill slå till sin son, för att ha gjort något fel, men sen gör man det ändå och ångrar sig efteråt. Det var märkligt alltihop. Det första jag gjorde när jag gick tillbaka mot spelartunneln var att kolla upp mot läktaren och såg hur mycket supportrar som Huracán tagit med sig”.

Efter det ögonblicket gick allting utför i Boca Juniors. Även fast Mohamed inlett sin sejour, i storklubben, relativt bra var missen mot Huracán det definitiva slutet.

”Dom korsfäste mig efter det. Och detta trots att jag börjat bra, gjort mål, och dom gillade mig då”.

Istället för en fortsättning med Boca Juniors lånades Mohamed ut till Independiente och här fick han en ny upplevelse. En del av spelarnas arvode, ifrån matcherna, gick oavkortat till klubbens Barra. Något som anfallaren aldrig varit med om tidigare och en händelse som förvånade honom stort.

”Första gången som pengarna kom insåg jag att en procentandel saknades. Jag frågade vad som hänt och då berättade dom. Det var avtalat på det viset och det fanns ingenting att göra åt saken. Samtidigt var jag bara en ung grabb och vågade väl inte säga så mycket kring det hela”.

Antonio Mohamed i Independientes matchtröja.

Med det argentinska landslaget blev det inte särskilt många matcher för Mohameds del. Efter att ha varit med i diverse ungdomslag fick han chansen inför Copa América 1989. Men trots att anfallaren gjorde mål i sin landslagsdebut blev han ganska snabbt utkonkurrerade av andra, ännu skickligare, spelare i form av Claudio Caniggia, Gabriel Batistuta och Leo Rodríguez.

”Jag startade min första landskamp och gjorde mål direkt. Sen blev jag skadad och hade svårt att kurera mig. Samtidigt kom flera andra duktiga anfallare fram i Batistuta, Caniggia och Leo Rodríguez. Vad skulle jag göra? Samtidigt var det jobbigt för mig att komma upp på samma nivå igen”.

Istället för spel med landslaget hamnade Mohamed plötsligt i den mexikanska ligan och klubben Toros Neza. Från början tänkte inte Mohamed att detta skulle bli någon särskilt lång epok med den, tämligen okända, mexikanska klubben, men i slutändan blev det flera minnesvärda – och framgångsrika säsonger för föreningen.

Med Toros Neza nådde Mohamed flera fina placeringar i den mexikanska ligan och trots att laget aldrig lyckades bli mästare blev ändå dessa årgångar väldigt populära bland supportrar runt om i Mexiko.

”Numera är det så att kommer jag till Mexiko pratar folk fortfarande om ”det där fantastiska mästarlaget Toros med den långhåriga Mohamed”. Och sanningen är den att vi aldrig blev mästare, vi var dock alltid nära. Vi förlorade två finaler och gick till fyra semifinaler, men ändå minns hela världen oss som att vi blev mästare. Dessa årgångar av Toros Neza var som Nederländerna 1974″.

I Mexiko blev Mohamed en kändis bland gemene man. Dom flesta vet fortfarande vem den långhåriga anfallaren var och jämfört med i Argentina, där knappt någon känner igen honom, är Mohamed en celebritet i Mexiko.

Under sin spelarkarriär i landet fanns det en klausul i Mohameds kontrakt som innebar att om han passerade 83 kilo skulle han betala böter till klubben. Detta för att försöka få anfallaren, som älskade att äta ”dulce de leche”, att tänka på sin vikt. Mohamed löste detta med att ha ett eget avtal med lagläkaren som gick ut på att han vägde sig på en gammal våg, vilken oftast visade några kilo mindre än vad det i verkligheten var.

Annars minns Mohamed tiden i Mexiko med värme och givetvis finns det flera roliga anekdoter, som alltid i Sydamerika, där en av dessa innehåller en bortamatch mot River Plate i Copa Libertadores.

”Plötsligt fick vi reda på att vi inte hade någon domare och att vi var tvungna att komma tillbaka till Argentina under den kommande veckan”.

Antonio Mohamed i mötet med River Plate som blev uppskjutet p.g.a. ingen domare fanns på plats.

Mohamed lessnade, hoppade av spelarbussen i Buenos Aires och spenderade några dagar med sina barndomskompisar och hade ett par avslappnande dagar tillsammans.

Efter åren med Toros Neza blev det två säsonger med Monterrey innan Mohamed hamnade hos den oerhört beskedliga föreningen Marte. León hade köpt honom, efter att anfallaren lämnat Monterrey, och direkt degraderat honom till andradivisionslaget Marte.

Egentligen hade Mohamed själv hoppats på att få återvända till Huracán, men klubben lät honom inte lämna utan istället blev det en kortare tid med Marte.

Mohamed valde att avsluta sin karriär i Mexiko och den sista klubben han representerade var Zacatepec. Detta blev också föreningen, i vilken han inledde det som skulle komma att bli en väldigt framgångsrik tränarkarriär.

”I en match med Zacatepec, på bortaplan, hade jag gnällt en del på domaren varpå två grabbar bakom mig drog mig till sig och sa; ”nu lugnar vi ner oss lite”, och sen visade dom sina pistoler. Jag snabbade mig tillbaka till bänken, men sneglade över axeln vid några tillfällen och varje gång jag gjorde detta så såg jag att dom stirrade på mig”.

Som tränare har Mohamed lett Huracán vid fyra olika tillfällen och bland annat lyckats med en historisk uppflyttning. Dom största bedrifterna har dock kommit i Mexiko där han vunnit totalt fem ligatitlar med tre olika klubbar – Tijuana, América och Monterrey. Dessutom vann Mohamed Copa Sudamericana med Independiente 2010.

I Mexiko är ”El Turco” ett välkänt ansikte, men hemma i Argentina är han mest igenkänd i kretsarna runt Huracán där han fortsatt är en stor klubblegendar. Mohamed har, genom åren, spelat många derbyn mot San Lorenzo och att just en av nidramsorna mot honom själv, ifrån den klubbens supportrar, tillhör en av hans favoriter säger en del om vem Antonio Mohamed är som person. Han tar det mesta med en, nästan bokstavligt talat, klackspark.

”Dom sjöng ofta denna om mig; ”låt dom komma och se honom, låt dom komma och se honom. Han har ett sprucket rövhål, det är horan Mohamed”. Blir man upprörd över sånt då har man stora problem”.