Arsenio Erico: Argentinska ligans främste målgörare någonsin

Arsenio Erico. Han blev av en slump värvad till Independiente under början av 30-talet. 15 år senare hade han gjort sig ett namn i Argentina som lever vidare än idag.

Det var en helt annan tid, på många olika sätt och vis. Chacokriget är kanske ingenting som vi svenskar känner till särskilt mycket om. För att göra en lång historia kort var det ett krig mellan Paraguay och Bolivia – mellan 1932 och 1935 – som handlade om territoriet runt Gran Chaco-regionen. Här fanns det nämligen stora oljefyndigheter som dom båda länderna ville åt.

Paraguay stöttades under kriget av Argentina. Man gick också sedermera segrande ur denna konflikt vilken skulle gå till historien som det blodigaste kriget, i Sydamerika, under hela 1900-talet.

Vid denna tidpunkt spelade Arsenio Erico fotboll hemma i Paraguay. Han hade fötts den 15 mars 1915 i huvudstaden Asunción i en familj som hade italienska rötter. Hans pappa hade själv spelat fotboll för Club Nacional och det var också här som en elvaårig Arsenio inledde sin fotbollskarriär.

När kriget bröt ut blev han erbjuden att följa med Röda Korsets fotbollslag på en turné till Argentina. Detta istället för att delta i kriget som annars var det dystra ödet för dom flesta unga – och stridsdugliga – personerna i Paraguay och Bolivia. Befälhavaren Molinas hade sett talangen vilken Erico besatt och skickade därför istället iväg honom till Argentina för att hjälpa Röda Korset med insamlingen av pengar till offren för det pågående kriget.

Tonåringen Erico presterade så pass bra att Independiente värvade honom för 12.000 pesos. Själv fick talangen en månadslön på 200 pesos och en sign-on bonus på ytterligare 5000 vilka han valde att skänka till Röda Kortset. Med ”El Rojo” vann Erico ligan tre gånger, Copa Aldao två gånger samt Copa Dr. Ibarguren och Copa Adrián Escobar en gång. Men framförallt öste han in mål.

Arsenio Erico skrev på för Independiente efter att ha varit på turné i landet med Röda Korsets fotbollslag.

Erico var exceptionellt bra på att alltid stå rätt inne i straffområdet. Enligt dåtidens journalister – och motspelare var han otroligt skicklig på att hoppa högt och vinna nickduellerna. Något som renderade i att Erico gjorde väldigt många nickmål.

Säsongen 1938 bestämde sig ett lokalt tobaksföretag för att dela ut en ansenlig prissumma till den spelare som lyckades göra 43 mål under en och samma säsong. Givetvis åstadkom Erico detta omgående. Men istället för att ge honom priset direkt förkunnade man att Erico var tvungen att sluta på 43 mål exakt, vilket i sin tur ledde till att anfallaren medvetet missade målchanser under dom avslutande matcherna.

Totalt gjorde Erico 295 mål på 325 ligamatcher för Independiente. Otroliga siffror som än idag gör honom till den argentinska högstaligans bäste målskytt genom alla tider. Inför VM 1938 blev han erbjuden en ansenligt stor summa pengar för att representera det argentinska landslaget, men han avböjde då han ville fortsätta att representera sitt hemland.

Francisco Varallo, som spelade i Boca vid samma tidpunkt som Erico befann sig i Independiente, bekräftade att Erico var fantastisk på att göra mål med huvudet.

”Hans största kvalité var när han hoppade. Han besegrade alltid målvakterna i dom duellerna och gjorde konstant mål med huvudet. Han var en anfallare som var omöjlig att markera. Men det var inte bara allt detta. Han var också en stor gentleman”.

Alfredo Di Stéfano har sagt att den paraguayanska anfallaren inspirerade honom något enormt.

”Erico var annorlunda jämfört med oss andra, från allt jag någonsin sett faktiskt. Han var en fantastisk spelare. För mig var han en artist. En väldigt stor sådan.”

Arsenio Erico var extremt bra på att göra mål med huvudet.

Efter att ha vänt hem en kortare period under 1942, för att vinna en ligatitel med El Nacional som han lovat sin familj, återvände Erico till Independiente igen. Hans prestationer började dock sakteligen att dala och ganska snart insåg man i Independiente att man var tvungna att sälja honom om man skulle få in några pengar.
 
Efter karriären tränade Erico två lag innan han tillslut pensionerade sig. Hans problem med menisken i ena knäet gjorde att dåtidens läkare, vilka inte var lika utbildade som idag, rådde honom att amputera sitt vänstra ben. Detta ledde, i sin tur, till att han fick diverse problem med sitt blod och dog några år senare av en hjärtinfarkt.
 
Dagen efter hans död möttes River Plate och Independiente i ligaspelet. Publiken sjöng under matchen; ”Se siente, se siente, Erico está presente” – Det känns, det känns, att Erico är närvarande.