Tomás Trinche Carlovich: Spelaren, myten och ikonen

1974. ”Kan ni snälla ta den spelaren av planen?”. Argentinas förbundskapten Vladislao Cap var inte tillfreds. Hur skulle han kunna ha varit det? Hans landslag låg under i halvtid mot ett kombinerat Rosariolag med hela 3–0 i den sista träningslandskampen inför VM i Västtyskland 1974. Bäst på plan var till råga på allt en spelare som höll till i dom lägre divisionerna av den argentinska fotbollen.

Det finns många spelare som omgärdats av myter. Många gånger eftersom väldigt många kan ha sett spelaren spela, men det existerar inte några bildbevis – eller rörliga filmer på hur bra han egentligen var, vilket gör att alla kan leva på sin sanning. Robin Friday var en sådan spelare i England – Tomás ”Trinche” Carlovich var en annan i Argentina.

Han föddes i Rosario som ett av sju barn till en utvandrad jugoslav under slutet av 40-talet. Hans pappa arbetade som rörmokare och familjen hade det inte särskilt gott ställt. Tomás – eller Trinche som han kallades – älskade att spela fotboll på gatan med sina kompisar. Fotbollen var hela hans liv och det spelade ingen roll att han allt som oftast inte hade några skor att spela i – han hade lika roligt ändå. Varför han fick smeknamnet Trinche mindes han inte riktigt.

”Jag har spelat på små fotbollsplaner, på gatan och inför 30.000 – eller 40.000 åskådare. Men oavsett har jag alltid spelat på samma sätt. Med exakt samma entusiasm”.

Trinche i Central Córdoba de Rosario.

Trinche fostrades i Rosario Centrals ungdomslag, men hann bara med att göra en officiell match för laget. Efter ett möte med Los Andes blev det inte fler tillfällen i den blågula tröjan. Trinches framtid låg istället hos en annan klubb i staden – nämligen Central Córdoba de Rosario. Denna lilla och tillsynes anspråkslösa förening har alltid levt i skuggan av dom två största klubbarna i Rosario – Newell’s Old Boys och Rosario Central.

Här skulle Trinche komma att spendera majoriteten av sin karriär och odla den mystik som än idag omgärdar hans namn. I Central Córdoba blev han enormt populär bland klubbens supportrar och Trinches sätt att spela fotboll på drog tusentals supportrar till lagets hemmamatcher. Han skänkte också en enorm glädje till befolkningen i Rosario under en dyster epok i landets historia.

En av Trinches många specialiteter var att göra tunnel på sina motståndare. Och inte bara en vanlig tunnel, utan en dubbel tunnel. Om man kollat på argentinsk fotboll vet man att det finns få saker som en argentinare gillar mer än en praktfull ”caño” (tunnel) och med det i åtanken måste såklart en dubbel vara två gånger så bra. Det finns berättelser om hur han uppmuntrades av supportrarna till att göra tunnlar under matchens gång och att Trinche fick extra betalt av klubben för varje tunnel – och dubbel tunnel han gjorde.

Hur gick då en dubbel tunnel till? Det hela gick helt enkelt ut på att först tunnla motståndaren framifrån för att sedan klacka bollen mellan benen på tillbakavägen. Ett konststycke som var få förunnat att klara av. Det fanns intresse ifrån utländska klubbar under årens gång, men Trinche ville inte lämna sitt Rosario.

”Den kärlek som jag fick här (i Central Córdoba) var så mycket att det räckte och blev över”.

Trinche är än idag ansedd av många argentinare som landets främste fotbollsspelare någonsin.

Visserligen gjorde han några utsvävningar och spelade två korta perioder i såväl Independiente Rivadavia, i Mendoza, som för Colón i Santa Fe. Men Trinche Carlovich trivdes som allra bäst i Rosarios förorter.

”Många saker har sagts om mig. Dom flesta är inte sanna. Den riktiga sanningen är den att jag aldrig riktigt trivdes när jag var för långt ifrån mitt kvarter i Rosario och mina föräldrar”.

Faktum är att Trinche bodde i samma hus, som han växt upp i, under hela sitt liv. Han älskade staden Rosario lika mycket som stadens invånare älskade honom. Många stora spelare har pratat om Trinche Carlovich som den bäste spelaren någonsin i Argentina. Vissa håller honom t.o.m. högre än Diego Maradona. Diego själv har också sagt att Trinche var den ende spelaren som var bättre än han själv och vissa har dubbat den f.d. Central Córdoba-spelaren till ”Den Diego Maradona som han egentligen själv aldrig ville vara”.

Trinche såg nämligen aldrig sig själv som en stor stjärna. Han älskade bara att spela fotboll. Kom han till en samling inför en match var det för att han kände för det – inte för att han var tvungen.

”Vad handlar det egentligen om att nå långt? Jag har aldrig haft någon annan ambition än att spela fotboll. Framförallt ville jag inte lämna mitt barndomsområde, mina föräldrar och min bäste vän Vasco Artola. Jag är en ensamvarg som tycker om att ha det lugnt. Det handlar inte om att jag inte har någon vilja”.

”Jag har aldrig haft något annan ambition än att spela fotboll”.

För att återkomma till matchen som inledde artikeln var det, som sagt, en landskamp mellan Argentina och ett kombinerat Rosariolag av spelare ifrån stadens klubbar. Fem spelare i startelvan kom vardera ifrån Rosario Central och Newell’s Old Boys medan den sista platsen fylldes av Central Córdobas alldeles egna stjärna Trinche Carlovich.

Matchen spelades inför 30.000 åskådare och Trinche hade lekstuga till förbundskaptenen Vladislao Caps stora frustration. Det var därför som han, enligt berättelsen, ska ha begärt att Trinche lämnade planen efter halvtidspausen för att han inte skulle fortsätta att förnedra dom argentinska landslagsspelarna allt för mycket inför det stundande världsmästerskapet.

Trinche blev faktiskt uttagen i landslaget av Menotti, några år senare, men dök aldrig upp på samlingen då han föredrog att fiska istället. Genom hela sitt liv höll han en låg profil och tyckte inte om att stå i rampljuset mer än vad nöden krävde.

Vid 39-års ålder lade Trinche tillslut skorna på hyllan och levde vidare i Rosario fram till sin död 2020. Som 74-åring blev han överfallen och rånad på sin nye cykel i staden varpå Trinche föll och slog huvudet i asfalten. Han tappade medvetandet, fick en hjärnblödning och vaknade aldrig igen. Några månader dessförinnan hade han uppfyllt en stor dröm när han fått glädjen att träffa Diego Maradona, då denne var tränare för Gimnasia.

I slutet av livet fick Trinche glädjen att träffa Diego Maradona.

”Jag viskade i Diegos öra att han uppfyllt min högsta dröm och att jag nu kunde dö lycklig”.

Diego Maradona svarade med att skriva sin autograf på Trinches tröja med tillägget; ”Till Trinche som var bättre än vad jag var”. Det är nämligen exakt såhär många, än idag, minns Tomás ”Trinche” Carlovich; som Argentinas främste fotbollsspelare någonsin.