1982. Omar de Felippe kallades in till Falklandskriget samtidigt som han spelade för Huracán

1982. Omar De Felippe har nyligen fyllt 19 år när han vaknar en morgon och ser sin mamma gråta. Anledningen är ett brev som ankommit till hushållet. Detta innehöll en kallelse till armén för Omars vidkommande – han skulle ansluta till trupperna på Falklandsöarna.

Falklandskriget var ett meningslöst krig, som så många andra, redan ifrån början. Militärjuntan i Argentina trodde att man kunde vinna tillbaka folkets förtroende med en stor militär seger. Därför beslutades det att Falklandsöarna – eller Las Malvinas som argentinaren säger – skulle intas och tas tillbaka ifrån engelsmännen.

Militärjuntan räknade inte med att britterna skulle bry sig nämnvärt och att segern enbart skulle bli en formalitet. Med facit i hand kunde dom inte ha misstagit sig mer.

Den 2 april 1982 inleddes kriget och Argentina intog öarna. Sju dagar senare fick Omar De Felippe sin kallelse. Vid denna tidpunkt spelade han för Huracáns tredjelag och hade goda förhoppningar om att han skulle nå klubbens förstalag och få spela i Primera Division.

”Jag har dom första dagarna på ”Malvinas” fastetsade i mitt minne. Där var unga killar som var längst fram i frontlinjen ifrån den första dagen och det jag har fastetsat i minnet är deras ansikten när dom kom tillbaka. Med tom blick och geväret dragandes i marken. Någon frågade dom hur det var vid fronten och dom svarade, utan att kolla på dig: ”dåligt. Väldigt dåligt”. Blicken ifrån dessa ungdomar har jag fastetsade i minnet, dom kommer jag nog aldrig att glömma”.

Omar De Felippe berättade också att flertalet unga soldater sköt sig själva, medvetet, i foten för att få åka hem igen. Detta blev dock tillslut så pass vanligt att officerarna insåg vad som var i görningen och deklarerade att skottskador i foten inte skulle rendera i en tidig hemfärd. Omar själv hade aldrig en tanke på att skada sig medvetet.

”Det handlade inte om moral eller att hålla stilen som jag inte gjorde det utan mer att mitt fokus var på att spela fotboll igen. Därför ville jag, på inget sätt, skada mina fötter”.

Omar De Felippe iklädd Huracáns matchtröja på 80-talet.

Efter den snabba ockupationen av öarna vände snabbt Argentinas krigslycka till bedrövelse. Engelsmännen skickade soldater till öarna och med tanke att dom hade bättre träning – och utrustning än argentinarna pågick inte kriget särskilt länge. Den största vändningen i kriget kom när den engelska atomubåten, HMS Conqueror, sänkte den argentinska kryssaren ARA General Belgrano varpå över 300 argentinare dog – ungefär hälften av samtliga dödsfall som landet hade under kriget.

Till följd av denna katastrof valde Argentina att dra tillbaka sin flotta vilket gav engelsmännen en enorm fördel. Kriget varade bara i drygt 2 månader innan Argentina valde att kapitulera.

”Jag minns när folket kantade gatorna och hejade fram oss vid avresan till Malvinas. Dom sjöng och hade flaggor. Känslan var som vid en fotbollsmatch. Vi sjöng med och den var en enorm entusiasm. Sen när vi ankom till El Palomar och gick ombord på flyplanen tystnade alla. Dom sex timmarna till Río Gallegos pratade ingen överhuvudtaget. Därefter från Gallegos till Malvinas. När vi kom fram var det som att alla förstod ”detta är på riktigt”. Där någonstans tog illusionen om att det skulle ha varit en fotbollsmatch definitivt slut”.

Därefter var det dags för soldaterna att bekanta sig med Falklandsöarna.

”Vi gick i land i Puerto Argentino i kolumner med fem soldater i varje. Det första vi såg var dom engelska husen med sina typiska trädgårdar. Och småungar, väldigt små, som lekte i trädgårdarna. Jag minns att pappan kom ut, kollade på oss som att vi var monsters, och tog med sig barnen inomhus och stängde igen allting”.

Omar De Felippe minns när han och dom övriga soldaterna bjöds på en brakmiddag under slutskedet av kriget. Känslan var att det var lite av ”en sista måltid” och därför var stämningen runt bordet tämligen dystert. Tre dagar senare kapitulerade Argentina.

”Mer än att min känsla är att Las Malvinas tillhör Argentina vill jag inte ge mig in i snacket om politik alldeles för mycket. Jag hade turen att jag kom hem hel igen och hade stödet ifrån min familj samt klubben. Vi var lite osäkra på hur folket skulle ta emot oss vid hemkomsten, men alla hejade och gav oss mat längs vägen”.

Omars mamma letade efter honom vid stället där soldaterna skulle komma tillbaka till vid hemkomsten. Men efter att först inte ha hittat honom blev hon orolig att han trots allt ändå hade dött i kriget. Då kom en flicka som stött på Omar några dagar tidigare och gav henne en keps med texten ”Mamma jag kommer hem igen”. Dagen efter fick hon tillslut återförenas med sin son.

”När jag tillslut fick se honom var det som att jag fick tillbaka synen i mina ögon”. 

Omar De Felippe tillsammans med sin mamma.

Omar De Felippe fick uppleva många tuffa stunder under kriget. Han såg kompisar dö vid sin sida och var själv nära döden vid ett fletalet tillfällen. Efter hemkomsten fortsatte han att spela för Huracán när han plötsligt en dag fick besök av en kille i ungefär samma ålder.

Han hade hört på radion när Omar pratat om en soldatvän som dött vid hans sida och som han nämnt vid namn. Det visade sig att killen som sökt upp Omar inte hade fått reda på att hans bror, som var den döde soldaten, hade gått bort. Inte heller deras mamma visste något. Han bad Omar följa med och berätta för mamman hur hennes son dog vilket han gick med på. Därefter bestämde sig Omar för att vara tyst i många år därefter om kriget och det han upplevt.

”Man måste nog ha varit där för att förstå känslorna kring alltihop”.

Omar De Felippe fick debutera i Primera Division för Huracán och hans mamma fanns på läktaren för att heja fram sin son. Många andra familjer hade inte samma lycka vad det gällde att få hem sina söner med i livet i behåll. Totalt dog nästan 650 argentinska soldater under Falklandskriget som enbart varade i två månader.

Efter sin spelarkarriär har Omar De Felippe haft en framgångsrik tränarkarriär där han bl.a. lett Quilmes, Independiente och Olimpo till uppflyttningar. Nu senast tränade han Atlético Tucumán under inledningen på den föregående säsongen. Med kriget i bagaget finns det såklart inga sportsliga motgångar som kan mäta sig med den eviga smärtan av att ha mist en nära vän på slagfältet.