2001. Paso a paso: Racing blir mästare efter 35 år mitt i ett politiskt kaos

2001. Det finns nog få ligaguld som har varit så pass kaotiska som när Racing Club bärgade sitt ligaguld i slutet av december 2001. För inte nog med att det hade gått 35 år sedan man senaste lyfte pokalen, Argentina genomgick dessutom samtidigt ett politiskt kaos som hade satt hela landet i gungning.

Den 19 december 2001 utlyste den då sittande presidenten i Argentina, Fernando de la Rúa, ett undantagstillstånd till följd av den enorma ekonomiska kris som rådde i landet. Tusentals människor gick ut och demonstrerade på vägarna runt om i landet och ett fyrtiotal demonstranter dog i sammandrabbningar med polisen.

Dagen efter avgick De la Rúa och flydde presidentpalatset i en helikopter. Samtidigt var den argentinska fotbollssäsongen inne på sin slutspurt. Det återstod endast en omgång av serien och denna hotades nu att bli uppskjuten till februari pga. det politiska kaos som rådde i landet. Ligaguldet stod mellan Racing Club och River Plate, som båda följts åt under årets gång. Racings dåvarande tränare Mostaza Merlo minns, än idag, att han under inga som helst omständigheter ville vänta till februari för att avsluta säsongen.

”Vi ville till varje pris spela klart under 2001. Lyckligtvis blev det så också i slutändan”.

Racing var nämligen på väg att vinna sin första ligatitel på 35 år. I samma veva skickade River Plate-spelaren, Javier Mascherano, en syrlig passning genom att säga: ”Har dom väntat i 35 år på ett ligaguld, kan dom väl vänta två månader till?”.

Det blev dock, lyckligtvis, ingen väntan för Racing Club. Förbundets dåvarande ordförande, Julio Grondona, lyckades komma fram till ett avtal med den övergångsregering som existerade – och man beslutade att åtminstone spela Racings möte med Vélez Sarsfield och River Plates drabbning med Rosario Central.

**

Säsongen hade på inget sätt varit smärtfri för Racings vidkommande. Laget som sådant innehöll knappast dom största stjärnorna och jämfört med andra lag, som t.ex. River Plate, hade man egentligen inte, på pappret, särskilt mycket att sätta emot.

Dock lyckades huvudtränaren Merlo implementera en vinnarkultur i laget och ingjuta en tro i spelarna som räckte ofantligt långt. Hans citat ”paso a paso” – steg för steg – blev ett mantra som Racing upprepade ifrån den första omgången – och hela vägen till den sista. Merlo var också en expert på att ta bort en del av pressen ifrån sina spelare och istället själv möta journalisterna i största möjliga mån.

Man besegrade flera av storklubbarna under säsongens gång och vände på matcher som såg hopplösa ut. Många har just tillskrivit detta lag deras enorma hjärta ute på planen och den kämpaglöd som tidigare saknats för att klubben skulle nå hela vägen. Efter förlustmatchen mot Banfield, med två omgångar kvar, ska tränaren Merlo ha samlat laget och sagt till dom: ”Vi ska bli mästare i år”.

Mostaza Merlos största bedrift som tränare kom med Racing.

**

Framme vid den sista omgången ledde Racing med tre poäng före River Plate när man begav sig till Estadio José Amalfitani, i Buenos Aires, för att möta Vélez Sarsfield. Biljetterna till Racings sektioner hade sålts slut flera veckor i förväg och t.o.m. skapat ett sådant kaos, vid biljettluckorna, att ett dussintal supportrar fått föras till sjukhuset i Avellaneda. Samtidigt som detta skedde tränade Racing inne på hemmaplan och förberedde sig inför avgörandet.

Dom supportrarna som inte lyckades få tag i någon biljett till den avgörande matchen tog sig istället till Racings hemmaplan, El Cilindro, där en storbildsskärm satts upp för att visa matchen. Faktum är att supportrarna även fyllde denna arena och där och då yppades uttrycket; ”dagen då Racing fyllde två arenor samtidigt”.

Tidigt i den andra halvleken tog Racing ledningen med 1–0 genom en slängnick ifrån Gabriel Loeschbor. Att River Plate samtidigt mosade Rosario Central med hela 6–1 hade mindre betydelse – i detta läge behövde Vélez göra två mål för att beröva Racing på deras efterlängtade guld. Mariano Chirumbolo kvitterade visserligen, med tretton minuter kvar på matchklockan, och bidrog med en viss nervositet och spänning till avslutningen, men närmare än så kom inte Vélez.

När domaren tillslut blåste av matchen var Racing återigen mästare i Argentina. Mitt i ett politiskt kaos kunde supportrarna enas med spelare och ledare i en glädje som saknade mottstycke. Samtidigt som kravaller och kaos rådde ute på gatorna firade Racing sin första ligatitel på 35 år.

Mitt under julhelgen hade laget samlats för att ladda upp på ett hotell i Buenos Aires. Francisco Maciel, den ende spelaren i laget som spelade samtliga minuter under säsongen för Racing, minns dagarna kring avgörandet.

”Dom sista dagarna var fantastiska, med människor ute på gatorna, nerverna och alltihop. Samtidigt befann sig landet i ett kaos och vi visste inte ens ifall den sista omgången skulle spelas eller inte. Plötsligt hamnade det politiska läget i landet i fokus, när vi tidigare varit i händelsernas centrum. Vi samlades samtidigt som alla andra hade julsemester, det var onekligen kaotiskt, men det kändes som att det var kanske det enda sättet som Racing kunde bli mästare på”.

Racing firar den enormt efterlängtade titeln.

Det var en otroligt efterlängtad titel och något som ingen av dom inblandade kommer att glömma i första taget. Mostaza Merlo har själv svårt att ta in det faktum att 20 år har passerat sedan detta oförglömliga ligaguld blev verklighet.

”20 år har passerat, men det känns som att det skedde igår. Det var något fantastiskt som skedde den dagen – och som fortsatt att ske under dom 20 år som följt. Jag har haft turen att ha fått uppleva alla dessa fotbollsmässiga ögonblick i mitt liv. Jag känner alltid den värme som supportrarna gett mig. På bussen, i taxin osv. Ibland skäms jag nästan över att säga det, men deras kärlek har nästan multiplicerats under årens lopp. Jag vet egentligen inte varför”.

Förmodligen för att Racing Club, den där eftermiddagen den 27 december 2001, bärgade sitt första ligaguld på 35 år och för att det föll under ett otroligt mörkt ögonblick i landets historia då få personer hade anledning att dra på smilbanden.

**

Fotnot: Såhär såg Racings startelva ut i majoriteten av matcherna. Merlo ställde upp med ett 5-3-2 som i anfallsspelet mer blev ett 3-3-2-2.

Campagnuolo: Vitali, Maciel, Loeschbor, Ubeda, Bedoya: Bastía: Gustavo Barros Schelotto, Chatruc: Estévez, Diego Milito.

Lagets främste målgörare var Maximiliano Estévez som stod för sju mål.