Berättelsen om Barracas Central: En kontroversiell klubb ledd av förbundets starke man

Barracas Central. För 117 år sedan grundades en klubb i Buenos Aires som fick namnet Villa Soldati. Detta hette föreningen fram tills 1913 innan man övergick till namnet som man bär än idag – Barracas Central.

Det är kanske svårt att förstå hur en förening som inte vunnit några titlar, inte spelat i Primera Division på 88 år och har en tämligen liten supporterskara – med argentinska mått mätt – kan väcka så pass mycket frustration och vrede som Barracas Central gjort under dom senaste åren. Men då känner man inte till hela historien kring föreningen i fråga och det som lett fram till att Barracas, under gårdagen, tog klivet upp till Primera Division för första gången på 88 år.

Senaste gången som föreningen spelade i Primera Division hade Andra Världskriget ännu inte brutit ut. 1934 gjorde man sin sista säsong i Primera Division, fram tills dagens datum, och då hade Barracas spenderat 14 år i Argentinas högsta division där man bl.a. ingått i den amatörliga som spelats parallellt med den professionella. Därefter har föreningen spenderat hela sin existens i dom lägre divisionerna av det argentinska seriesystemet.

Den 22 september 1967 föddes Claudio ”Chiqui” Tapia. Han växte upp i området Barracas i Buenos Aires och började, föga förvånande, spela fotboll i Central. Där jobbade han sig upp till seniorlaget och blev en duglig anfallare innan han lade skorna på hyllan.

2001 valdes han till president i Barracas Central. Klubben harvade då runt i Primera C – den argentinska fjärdedivisionen och hade i stort sett inga spelare som var avlönade i klubben. Barracas var en amatörförening och det fanns väldigt lite som tydde på att man skulle kunna bli något annat. Hemmaplanen var nergången, publiken var svårlockad till hemmamatcherna och klubbkassan var inte särskilt välfylld.

Men Tapia hade en vision. Han tänkte inte bara komma in i klubben och vara som vilken president som helst i mängden. Han hade ambitioner för detta Barracas Central som han hade älskat sedan barnsben. Hemmaplanen genomgick omfattande renoveringar 2004, 2006 och 2011 där man bl.a. gjöt en ny betongläktare för det gästande lagets supportrar – men som senare blev hemmasupportrarnas plats på arenan.

Även på planen började det, så småningom, att röra på sig och 2010 tog man klivet upp till B Metropolitana – landets tredje division. Därefter var man nära uppflyttning redan under den första säsongen, men fick nöja sig med en fullt godkänd debutsäsong. Under tiden röstades det fram att Claudio Tapias namn skulle klä klubbens hemmaplan som numera heter ”Estadio Claudio Chiqui Tapia”. 2017 blev Tapia även president för det argentinska fotbollsförbundet.

Barracas Centrals hemmaplan bär Claudio Tapias namn.

Här någonstans började kontroverserna på allvar. Det är nämligen en ganska udda sak – även i Argentina – att den sittande presidenten för fotbollsförbundet även är president för en klubb i landet. Det finns dock ett tidigare exempel på detta och det var när Julio Grondona var president för såväl Arsenal – som Independiente samtidigt som han, under dessa olika mandat, dessutom ledde förbundet.

2019 tog Barracas Central klivet upp till Primera Nacional (andradivisionen) efter att ha avgjort serien med flera omgångar till godo. Sedan uppflyttningen till Primera Nacional blev verklighet har anklagelserna, ifrån olika håll och kanter om att Barracas Central fått fördelar pga. Claudio Tapias dubbla roller i såväl klubben som förbundet, haglat än mer. 

Under inledningen på årets säsong valde Ricardo Caruso Lombardi att lämna tränaruppdraget, hos ligakonkurrenten Belgrano, efter att hans lag blivit bortdömt mot just Barracas Central och tränaren själv fått en saftig avstängning. Caruso Lombardi lämnade jobbet med att säga; ”Det är ändå inte lönt att fortsätta eftersom förbundet redan bestämt sig för att Barracas Central ska gå upp”. Sedan dess har Caruso Lombardi konstant uttalat sig syrligt om konkurrentens framgångar.

Förra året tog Claudio Tapias mandatperiod slut som president i Barracas Central och han valde att kliva ner ifrån sitt uppdrag. In på hans plats kom istället hans ene son Matías Tapia som hade lagt skorna på hyllan under året dessförinnan. Han bär numera pappans fana vidare medan den yngre sonen, Iván, är lagkapten i klubbens seniorlag. Det intressanta med Matías Tapia är att han endast hunnit fylla 24 år vilket gör honom till den yngste presidenten någonsin inom den argentinska fotbollen.

Bröderna Matías och Iván Tapia.

Barracas Central har fått väldigt många kontroversiella domslut med sig under årets lopp. Tillsammans med den andra finalisten Quilmes var man det laget som fått flest straffsparkar i hela serien. Föraktet har därför spätts på mot Barracas Central i allmänhet och Claudio Tapia i synnerhet. Caruso Lombardi kunde såklart inte undgå att lägga en tweet efter Barracas uppflyttning under gårdagskvällen.

”Jag vet att andra väljer att slicka skosulorna på dom, men det tänker inte jag göra. Jag nöjer mig med att säga grattis Barracas. Det blev som vi alla förväntade oss”.

På läktaren i Avellaneda satt Claudio Tapia och höll igen med sina känslor när Valenzuela dundrade in den avgörande straffen. Tapias livsverk fullbordades under gårdagen – Barracas Central spelar i Primera Division för första gången på 88 år. Det är kontroversiellt, impopulärt och historiskt på samma gång.

Många är oroliga över att Barracas Centrals fördelar kommer att fortsätta i Primera Division. Hur det blir med den saken får framtiden utvisa.