1969: Chacarita Juniors är poeterna av den argentinska fotbollen

1969. Det var david mot goliat, småklubben mot den stora bjässen. Det var som klappat och klart för att River Plate skulle vinna sin första ligatitel på 12 år. Men i deras väg stod ett charmigt Chacarita Juniors som vunnit den bredda massans stöd inför finalen. Efteråt hade dom vunnit betyldigt mer än så.

Argentina på 60-talet var ett land i tumult. Sedan 1966 hade en militärregim styrt landet och spänningar mellan väntergrupper – och liknande konstellationer på högerkanten gjorde att det allmänna tillståndet i landet var en aning nervöst.

River Plate hade gått hela 60-talet utan att vinna en enda stor titel. Senaste ligaguldet hade inkasserats 1957, men efter detta hade det varit tunnsått med framgångar. Klubbens främste målgörare någonsin, Ángel Labruna, lade skorna på hyllan i slutet av 50-talet och River Plate blev tvungna att acklimatisera sig till en ny verklighet.

1966 förlorade River, under tränaren Renato Cesarini, finalen av Copa Libertadores mot Peñarol. Två år senare var man inblandade i den värsta läktarkatastroferna i argentinsk fotbolls historia när 71 personer klämdes ihjäl vid en utgång på Estadio Monumental efter ett Superclásico mot Boca Juniors. Samma år lade den store målvaktsikonen Amadeo Carrizo handskarna på hyllan och med det försvann ytterligare en stor spelare ifrån River Plate.

Här någonstans kommer säsongen 1969 in i bilden. Under den första halvan av årets spelades vid denna tidpunkt turneringen ”Metropolitano” där lagen var uppdelade i två grupper med elva lag i varje. Därefter gick dom två bästa lagen vidare till ett slutspel som avgjordes med semifinaler och sedan en final.

Chacarita Juniors var tillsammans med Boca Juniors sin zons tveklöst bästa lag. Dom båda slutade på samma poäng, men där Boca hade en avsevärt bättre målskillnad och därför tog dom också hand om förstaplatsen.

Chacarita Juniors var, i slutet på 60-talet, ett konkurrenskraftigt lag. Trots att man bytt tränare under dom föregående säsongern, relativt frekvent, hade var – och en av dessa satt sin prägel på laget och bidragit, på ett eller annat sätt, till den succé som tillslut väntade bakom hörnet.

Precis som i fallet med Huracán 1973 spelade Chacarita Juniors en fotboll som argentinarna älskade som allra mest. Under en epok då influenserna ifrån den fysiska – och taktiskt drillade europeiska fotbollen, som många lag i Argentina anammade, valde Chacarita Juniors en annan väg. Man spelade väldigt likt det som vi idag skulle kalla tiki-taka och var på många sätt en föregångare till Barcelonas världsberömda lag på 2000-talet.

Fast även om Chacarita inte vann ens i närheten av lika många titlar som Barcelona, erövrade man istället hjärtat – och kärleken hos många argentinare. Den kände argentinske journalisten, Diego Lucero, beskrev lagets sätt att spela på såhär elegant:

”Chacarita Juniors är symbolen för dom ödmjuka poeterna – och dom sista romantikerna inom fotbollen”.

Även om Chacarita spelat bra under gruppspelet 1969 var det få experter som trodde att dom skulle lyckas gå hela vägen när det vankades slutspel. Framförallt med tanke på att dom övriga tre lagen tillhörde ”los cincos grandes” – dom fem storklubbarna i landet.

Som en följd av att man kommit tvåa i gruppen ställdes man i semifinalen mot Racing Club som vunnit sin. Den ljusblå vita klubben var högt ansedd i Argentina – och hela världen under slutet av 60-talet pga. att man bara två år tidigare vunnit såväl Copa Libertadores som Interkontinentalcupen mot skotska Celtic.

Chacarita Juniors drog det längsta strået mot Racing efter att Leonardo Recúpero gjort matchens enda mål. I den andra semifinalen tog sig River Plate vidare trots att deras möte med Boca Juniors slutat mållöst. Detta då man hade gjort fler mål än Boca under gruppspelet – 35 jämfört med 34. Onekligen ett märkligt sätt att avgöra det hela på.

Finalen skulle spelas på neutral plan och valet föll på Racings hemmaplan El Cilindro i Avellaneda. 67.000 åskådare hade tagit sig till arenan för att heja fram sina respektive lag till segern. Chacarita Juniors bjöd dom alla på en sällsynt – och iögonfallande uppvisning i dominans och skönspel.

Ángel Marcos var planens gigant och den som det mesta av spelet kretsade kring. En av matchens kommentatorer, Horacio Aiello, var märkbart imponerad av Marcos och överröste Chacaritas nummer 7 med lovord.

”Ángel Marcos, som är den bäste spelaren i Argentina just nu och kapten i Chacarita Juniors, har praktiskt taget säkrat ligatiteln 1969”.

Ángel Marcos var en av dom bärande pjäserna i Chacarita Juniors 1969.

Marcos 3-1-mål, i början av den andra halvleken, satte mer eller mindre punkt för all form av fortsatt dramatik. Målet var otroligt vackert och innehöll såväl en tunnel som en ”gambeta”. Innan dess hade Horacio Neumann gjort dubbla mål för Chacarita Juniors och Juan Trebucq gjort ett för River Plate.

Franco Frassoldati satte den definitiva spiken i kistan när han gjorde 4-1 och skickade Chacarita Juniors till deras första ligatitel någonsin. Förutom Marcos var Ángel Barbas förmodligen den mest namnkunnige spelaren i detta mästarlag. Han var bl.a. med i VM-laget 1974 och minns att folk, på 60-talet, brukade säga; ”Vill ni se bra fotboll? Gå och se Chacarita Juniors”.

**

Chacarita Juniors har bara vunnit ligan en gång och det var 1969. Såhär såg mästarlaget ut, under majoriteten av matcherna, det året.

(4-3-3): Eliseo Jorge Petrocelli; Jorge Alberto “Nene” Gómez, Abel Jorge Pérez, Ángel Hugo Bargas y Franco Frassoldati, Leonardo Luis Recúpero, Juan Carlos Puntorero y Alberto Raúl Poncio; Ángel Alberto Marcos (lagkapten), Rodolfo Orife, Horacio Ricardo Neumann.