1995: Passarella och Batistuta – vänner eller fiender?

1995. Efter världsmästerskapet i USA, som slutade i sorti för Argentinas del med förlusten mot Rumänien i åttondelsfinalen, fick Coco Basile lämna som förbundskapten. In kom Daniel Passarella med en handfull märkliga regler.

”Om jag måste klippa mig för att vara med i det argentinska landslaget så kommer jag givetvis att klippa mig. Jag är inte korkad”.

Gabriel Batistuta var bestämd i sin åsikt och även om han inte var korkad – så var onekligen hela situationen det. Den nye förbundskaptenen Daniel Passarella hade precis tagit över rodret som landslagets nye ledare när han bestämt slog fast att inga spelare skulle tas ut om dom inte klippte av sig sitt långa hår.

Omgående skapade detta, ytterst märkliga, uttalande en spricka mellan flera av spelarna och deras nye förbundskapten. Daniel Passarella är känd, eller ökänd är kanske bättre beskrivet, för att ha sumpat landslagskarriären för en av Argentinas förmodligen bästa femmor genom alla tider – Fernando Redondo.

Den skicklige mittfältaren spelade för Real Madrid när Passarella tog över rodret för landslaget. Vid ett möte med Redondo nere i Spanien förkunnade Passarella att han gärna hade mittfältaren i sitt landslag, men att han behövde klippa sig. Redondo funderade ett tag innan han tackade nej – detsamma gjorde även ett flertal andra spelare. Claudio Caniggia uttryckte sig i mindre diplomatisk ordalag, men gjorde tydligt för den pompösa Passarella att han minsann inte tänkte klippa bort något hår på huvudet.

Två som däremot fogade sig i dessa regler var Gabriel Batistuta och Juan Pablo Sorín. Även om dom inte klippte av sig allt hår, och Batistuta hade en rätt rejäl kalufs på huvudet, var det ändå en märkbar förändring som få personer hade svårt att förstå vitsen med.

Faktum är att det hade varit mer logiskt ifall Batistuta inte hade accepterat Passarellas krav. Dom båda hade nämligen inte den bästa av relationer och detta var något som sträckte sig flera år bakåt i tiden. Passarella tog över River Plate i början av 90-talet. Ganska omgående hamande den unge Batistuta utanför startelvan – tränaren föredrog, helt enkelt, andra spelare istället.

Samtidigt hade Passarella försökt försäkra sig om att ifall Batistuta skulle lämna klubben, var det endast för en mindre förening och då i form av hans f.d. klubbadress – Newell’s Old Boys. Så blev inte fallet. I samma ögonblick som Batistutas framtid inte längre fanns i River, och han var fri att gå vart han ville, högg ärkerivalen Boca Juniors direkt. För anfallaren själv var det en dröm som gick i uppfyllelse med tanke på att han varit en Boca-supporter sedan barnsben.

Batistuta lämnade River Plate med att ge Passarella en syrlig passning och ange honom som den enskilt största anledningen till att han lämnade storklubben.

”Jag tar med mig både fina – och dåliga minnen. Dom fina kom i början av turneringen när vi tränades av Merlo. Det gick bra, jag gjorde bland annat det avgörande målet mot San Lorenzo som säkrade en plats i Copa Libertadores. Men så fort Pasarella kom satte det punkt för min sejour i föreningen. Jag fick inga chanser, jag fick ingenting. Lugnet jag tar med mig är i alla fall vetskapen om jag inte gjorde något fel, inte på något sätt lät dom mig lyckas. Dom gångerna jag kom in gav Passarella mig tio minuter och det var för att vi saknade spelare. Det var som att jag stoppades upp och vid 21-års ålder behöver jag inte det”.

Till en början såg det ut som att Passarella gått vinnande ur affären. River Plate vann ligan samtidigt som Batistuta hade stora problem med målskyttet i Boca Juniors. Supportrarna till ”Los Millonarios” sjöng om att Passarella var ett geni som dumpat över Batistuta på Boca Juniors där han ändå inte lyckades. Men skrattar bäst som skrattar sist.

Med tränarbytet som förde in Óscar Tabárez, som ny huvudtränare för Boca Juniors, tog Batistutas målproduktion fart. Den skicklige tränaren hittade Batigols idealposition som central anfallare och målen lät inte vänta på sig. Framgången gjorde att förbundskaptenen Coco Basile tog ut Gabriel Batistuta till Copa América-turneringen 1991.

Gabriel Batistuta och Diego Latorre i Boca Juniors.

Argentina spelade en briljant fotboll och vann också turneringen för första gången på 32 år. Samtidigt blev Batistuta turneringens skyttekung och nu började europeiska klubbar att få upp ögonen för den långhårige målgörare. Fiorentina hade nyligen köpt Diego Latorre, också ifrån Boca, men ville inte nöja sig där. Batistuta stod överst på inköpslistan och övergången blev ett faktum.

Men Passarella var inte sen att uttala sig om omgående och menade, med önskvärd tydlighet, att den italienska klubben gjort ett misstag. Han jämförde också Batistuta med argentinaren Oscar Alberto Dertycia som inte alls lyckats i Fiorentina några år tidigare.

”Fiorentina har gjort ett misstag med denna övergång. Batistuta är en ny Dertycia med långt hår och sammantaget är han skräp helt enkelt”.

Första säsongen gjorde Batistuta 13 mål och ganska snabbt acklimatiserade sig anfallaren till den italienska fotbollen. Dessvärre åkte Fiorentina ur Serie A året efter, men Batistuta stannade kvar och hjälpte klubben upp redan efter en säsong i Serie B. Målen östes in i stadigt tempo och Batistuta var en självklar pjäs i landslaget.

Gabriel Batistuta gjorde omgående succé i Serie A och Fiorentina.

1993 vann Argentina återigen Copa América och till VM 1994 var Batistuta uttagen i Coco Basiles trupp. När världsmästerskapet var över och Coco Basile fick lämna sin post var det återigen dags för Batistuta att stöta ihop med sin gamle antagonist – Daniel Passarella.

Ganska tidigt fick den nye förbundskaptenen frågan kring Batistutas vara – eller icke vara i det argentinska landslaget.

”Dörren till det argentinska landslaget är öppen för alla. Om jag kommer att inkludera Batistuta? Självklart kommer jag att göra det”.

Passarellas citat om att ”dörren var öppen för alla till det argentinska landslaget” var såklart en sanning med ganska stor modifikation. Vi har redan nämnt tränarens befängda regel om att spelarna skulle klippa håret, men det stannade inte där. Passarella gjorde flera homofobiska uttalanden där han bl.a. slog fast att inga homosexuella spelare skulle få spela i hans landslag. Det var därför ingen slump att Diego Maradona och Caniggia, ungefär vid samma tidpunkt som detta citat yppades, firade ett mål med Boca Juniors genom att kyssa varandra på munnen.

Men hur stod det då till med relationen mellan Passarella och Batistuta? Det hade flutit några år sedan sprickan blev ett faktum i River Plate. Samtidigt hade inte anfallaren glömt tränarens ord om att han var ”skräp”. Frostig, men genomförbar är väl förmodligen den bästa benämningen på dom bådas fortsatta relation i landslaget.

”När jag lämnade för Italien definierade Passarella mig som en ny Dertycia med långt hår och numera prisar han mig. Det är roligt att han numera har ändrat sin åsikt, men i River kasserade han mig”.

Dom båda var, med andra ord, inga nära vänner, men dom fick det att fungera. Båda två var professionella i sin inställning – och dedikering till det argentinska landslaget. Under andra omständigheter hade det förmodligen inte varit genomförbart.