Krönika: Rosario Centrals supportrar verkar ha acceptera klubbens dekadens

Att följa – och supportrar Rosario Central sedan Eduardo Coudet lämnade, 2016, har varit en känslomässig berg – och dalbana utan dess like. Men kanske mest alarmerande är att supportrarna verkar ha accepterat klubbens totala dekadens.

Rosario Central är en stor klubb mer än en storklubb, om ni förstår innebörden. Supportermässigt tillhör man toppskiktet i Argentina, men meritmässigt finns det lite i övrigt att önska. Trots att man är en av landets äldsta klubbar har man bara lyckats vinna ligan vid fyra tillfällen och den senaste gången var 1987.

Föreningen har många gånger varit i toppen, av tabellen efter det, slagits om ligatiteln, men inte riktigt nått hela vägen fram. Dom senaste säsongerna har man inte ens varit nära. Besvikelserna har staplats ovanpå varandra, resultaten sviktat och tränare kommit och gått. Visserligen vann man cupen 2018, vilket såklart var ett uppsving, men i övrigt har glädjestunderna varit skrala.

I år har tränaren Kily González fått så många vredesutbrott och mentala breakdowns att jag, uppriktigt sagt, är orolig för hans allmäntillstånd. Åtskilliga gånger har han blivit uppskickad på läktaren och det hjälpte inte ens att man ledde – och sedermera vann mot Racing för två omgångar sedan. Kily González fick se avslutningen av matchen ifrån läktaren.

Laget placerar sig just nu på en fjortonde plats i tabellen och resultaten varierar något enormt. 24 inspelade poäng på 19 omgångar talar sitt tydliga språk vilket målskillnaden på 28-29 också gör.

Igår inkasserade man ytterligare en förlust när Unión blev för svåra på bortaplan. På sociala medier kan man se hur supportrarnas melankoliska känsla kring klubbens nuvarande hälsotillstånd försämras för varje vecka som går. Uttryck som; ”man känner sig nedstämd nu, men lär bli ännu mer nedstämd efter matchen” talar lite sitt tydliga språk. Dom har gett upp.

Visst, fotbollssupportrar är alltid lite extra dramatiska av sig och tenderar att ”måla fan på väggen” i förväg. Men tycker mig ändå skönja en viss hopplös – och likgiltighet i Centrals supportrarnas känsla just nu. Vart vill klubben ta sig? Vart är man på väg? Finns det ens en tydlig idé? Känslan är inte det.

Gino Infantino har slagit igenom under hösten i Rosario Central.

Med detta i åtanken kanske man inte kan klandra supportrarnas hopplöshet. Det kommer krävas enormt mycket för att Central återigen ska bli ett topplag. En av nycklarna kommer säkerligen vara att fortsätta lyfta fram unga talanger ifrån den egna akademin. 18-årige Gino Infantino har nyligen slagit sin in i startelvan, med bravur, och visat att steget inte behöver vara så stort som man inbland inbillar sig.

Jag hoppas innerligt att framtiden blir ljusare för Central än den just nu är. Om inget annat för supportrarnas skull som tveklöst tillhör Argentinas toppskikt.