Ángel Bossio: Det elastiska undret i Argentinas mål

1928. OS i Amsterdam blev en succé för Argentinas vidkommande. Med silvermedaljen hängandes runt halsen reste man hem till Argentina med höga förhoppningar inför tidernas första världsmästerskap två år senare.

På 20 – och 30-talet saknades det inte skickliga målvakter i Argentina. Problemet var bara att målvakter, rent generellt, fick extremt lite uppmärksamhet i landet på den tiden. Fokus låg på utespelarna, virtuoserna, dom som utförde dom vackraste dribblingarna och dom som gjorde målen framåt. Med andra ord allt som en målvakt inte tog sig för.

Trots detta fanns det ändå en målvakt som fick lite mer uppmärksamhet än andra. Ángel Luis Bossio hade en förmåga att charma publiken med sina extravaganta räddningar. Under en epok då målvakterna höll sig mellan stolperna, aldrig lämnade målområdet för några djärva utrusningar, lärde sig Bossio att bli expert på det som målvakten skulle vara bra på – att täcka målets alla hörn och vrår.

Man kan onekligen visualisera Bossios egenskaper som målvakt när man begrundar hans smeknamn ”La Maravilla Elástica” – Det elastiska undret. Det får en att skönja en målvakt som verkligen kunde täcka sina stolpar och som räddade, till synes, omöjliga avslut ifrån alla möjliga håll och kanter.

Ángel Bossio inledde sin karriär i Talleres de Remedios de Escalada. Här var han en del av klubbens mest framgångsrika epok någonsin där man först tog klivet upp till Primera Division 1925 och sedan hade sin bästa placering 1930 då man kom femma. Under denna sejour blev Bossio också en bestående del av det argentinska landslaget.

1928 reste han, tillsammans med den argentinska truppen, över Atlanten och hela vägen till Amsterdam för dom Olympiska spelen. Turneringen blev en succé för Argentina även om man inte gick hela vägen. Varken USA (11-2), Belgien (6-3) eller Egypten (6-0) orsakade några större bekymmer, för Argentina, på vägen mot finalen mot Uruguay.

Efter ett omspel mot antagonisterna ifrån grannlandet i norr korades Uruguay till mästare. Den tidens, av många sedd som, bäste spelare, Héctor Scarone, avgjorde med matchens sista mål då dryga kvarten återstod att spelas. Argentina tog tre guldmedaljer i detta OS; boxarna Víctor Avendaño och Arturo Rodríguez samt simmaren Alberto Zorilla – som f.ö. blev den förste simmaren ifrån Sydamerika att vinna ett OS-guld.

Ángel Bossio fick smeknamnet ”det elastiska undret” för sina magiska räddningar.

Ángel Bossio spelade även i världsmästerskapet 1930. I samtliga tre gruppspelsmatcher startade han och Bossio var sedd som landslaget självklare etta i målet. Men till semifinalen mot USA och sedermera finalen mot Uruguay petades Bossio till förmån för Juan Botasso. Bossio var även med – och vann dom sydamerikanska mästerskapen 1927 och 29.

Ett år efter världsmästerskapet 1930 flyttade Bossio ifrån Talleres de Remedios de Escalada och gick istället till storklubben River Plate. Här spenderade han dom första åren efter att fotbollen blivit proffesionaliserad i Argentina och ända fram till 1935 då han återvände till Talleres för att avsluta karriären.

Efter spelarkarriären var Bossio tränare och expertkommentator i Argentina innan han gick bort i augusti 1978. Han var en speciell typ av målvakt som fick ett stort erkännande under en epok då målvakter sällan hamnade i fokus. Men så var Ángel Bossio också ”det elastiska undret”, hur skulle man då kunna undgå tidningarnas rubriker?