1984: Ett Boca, på ruinens brant, krigar till sig ett kryss ”hemma” på Monumental i Superclásico

1984. Båda lagen kom till detta Superclásico med usla momentum i ryggen. Men oavsett hur mycket finalförlusten mot Ferro hade svidit för River Plate, var det ingenting mot hur illa läget var i Boca Juniors.

1984 är förmodligen ett av dom värsta åren i Boca Juniors långa historia. Klubben var så pass nära ruinens kant att deras hemmaplan stängdes ner, spelarna strejkade och en turné i Europa – för att samla in pengar – slutade bl.a. med att man fick stryk av Barcelona med 9-1.

80-talet var, generellt sätt, ett mörkt årtionde för Boca Juniors. Bortsett ifrån ligatiteln 1981, med en ung Diego Maradona i laget, vann man ingen titel. Dessutom var dom ekonomiska problemen så pass ansträngda att klubbens träningsanläggning samt hemmaplanen La Bombonera stängdes ner då underhållsarbetarna strejkade eftersom dom inte fått betalt och risken för att delar av den gamla arenan skulle rasa ansågs överhängande.

Efter en usel start på säsongen 1984 sparkades ”El Zurdo” López och in kom istället en lustig filur i Dino Sani. Han var förmodligen mest igenkänd för att i ett studioprogram i TV utnämnt ett självmål till ”omgångens mål”.

Två av Bocas egna spelare, Ricardo Gareca och Oscar Ruggeri, vägrade att spela pga. uteblivna löner och Bocas supportrar sjöng nidramsor om dom båda. Bland annat sjöng man att Gareca hade fått cancer och skulle dö. ”Den ramsa kommer jag aldrig att kunna glömma” har Gareca själv sagt.

Spelarna som vägrade att spela pressades av klubbens Barra som vid denna tidpunkt leddes av den ökända ”El Abuelo”. Medan klubbens träningsanläggning var nedstängd fick Boca hålla sina träningspass på en intilliggande skola.

Med La Bombonera stängd och ett Superclásico runt hörnet fick Bocas president ringa upp sin motsvarighet i River Plate och be om en tjänst. Lösningen blev att mötet spelades på Rivers hemmaplan, Estadio Monumental, men med Boca som hemmalag. Bocas supportrar fyllde inte upp sina sektioner då nog många förmodligen väntade sig ytterligare en förnedrande tillställning.

Regnet vräkte ner i Buenos Aires när domaren blåste igång matchen. Den första halvleken präglades av två lag som brottades med varandra i gyttjan på Monumentals gräsmatta. Boca öppnade målskyttet i slutet av halvleken genom den karismatiske – och ständigt krigande Ariel Krasouski. En uruguayansk mittfältare som vars tidigare klubb, Wanderers, krävt Boca på uteblivna övergångspengar och som ytterligare spädde på storklubbens annalkande kris.

River Plate var dock bättre och kämpade sig in i matchen. En ung Carlos Tapia – då i River – sköt ett avslut som Bocas målvakt räddade, men inte bättre än att den gick till Gerardo Stafuzza som kunde lägga in kvitteringen. River gick sedan mer för ett ledningsmål än sina antagonister, men Boca försvarade sitt mål som om deras liv stod på spel – och i många hänseenden gjorde det också det.

I slutändan redde man dock ut stormen, tog en pinne i ett lerigt Superclásico, under en turbulent tid då Boca Juniors inte ens kunde spela sina hemmamatcher, mot sin värsta rival, på La Bombonera.