1987: När Caniggia var nära Juventus – eller hur var det nu?

1987. Den blonde och ständigt leende Claudio Caniggia tar bilder för ett kommande omslag till El Gráfico. På sig har han Juventus matchtröja. Är han klar för den italienska storklubben, eller hur var det nu?

Man ska komma ihåg att Claudio Caniggia blandade och gav när han kom fram i River Plate under den andra hälften av 80-talet. Han var långtifrån given i laget och spelade bara en mindre roll i klubbens första Copa Libertadores-titel 1986. Han gjorde sig dessutom impopulär med storklubbens supportrar efter att ha gått på kasino efter en derbyförlust mot Boca Juniors med motiveringen ”det var inte så att jag dansade direkt”.

Ändå började han accelerar i sin utveckling året efter och även om han inte alltid kom överens med tränaren Carlos Griguol, och dennes idéer, räckte hans prestationer för att locka till sig ett utlänskt intresse. Dom båda hamnade ibland i luven på varandra och Caniggia uttryckte sig en gång på ett sätt som säkerligen delvis fick huvudtränarens topplock att ryka.

”Jag är inte en påhittad talang av någon. Jag säger bara att jag har ett enormt självförtroende, att jag vill ha kontinuitet och att jag tänker vissa att jag inte bara är en bubbla som spricker”.

Italien seglade tidigt upp som den mest troliga destinationen för Caniggia. Det var absolut inte konstigt på något sätt, argentinare har alltid gillat att spela i Serie A och det finns många länkar mellan dom båda nationerna då en stor del av den argentinska befolkningen är ättlingar ifrån emigrerade italienare.

Bland intressenterna återfanns Juventus FC – La Vecchia Signora. Deras intresse var konkret och uppriktigt. Dom hade faktiskt varit intresserade av Diego Maradona en gång i tiden, och deras dåvarande president besökte faktiskt en träningslandskamp mellan Argentina och Fiorentina, 1981, där han förkunnade att Maradona ”t.o.m. var bättre än Omar Sívori”.

Affären och förhandlingarna mellan River Plate, Claudio Caniggia och Juventus var så pass långt gågna att tidningen El Gráfico beslöt sig för att göra ett reportage där anfallaren skulle posera i sitt nya lags klubbtröjor. Det blev affärens död. Juventus fick nys om omslaget, blev förbannade på Caniggia att han läckt övergången innan den var klar och bestämde sig för att dra sig ur.

Några månader fortskred och Juventus-spåret var stendött för Caniggias del. Istället dök Hellas Verona och Roma upp som troliga destinationer. Den unge och vildrådig Caniggia ville inte göra något lag besviket så han skrev på för bägge – med en jobbig rättsprocess som följd. I slutändan hamnade han i Verona där han spelade tillsammans med sin f.d lagkamrat i River Plate, och landsman, Pedro Troglio.

Caniggia slutligen i Veron tillsammans med Pedro Troglio (t.v) och tysken Thomas Berthold (i mitten).

Första säsongen kantades dock av skador för Caniggias del. Han bröt bl.a. benet och missade ungefär halva Serie A-säsongen. Men trots detta njöt anfallaren av det italienska proffslivet, ibland kanske lite för mycket. Redan 1990 fanns han med på polisens lista, efter en utredning som varit i två år, över celebriteter i Verona som använde sig av diverse droger och då främst kokain vid fester.

1993 åkte Caniggia dit för att ha testats postivt med kokain i blodet. Då spelade han för Roma och fick avtjäna en 12-månaders lång avstängning. Man kan undra om historien varit annorlunda ifall han hamnat i Juventus. Förmodligen inte, Caniggia var Caniggia och det var få omständigheter som skulle kunna ha ändrat på detta.