8 omgångar in: Kriserna, överraskningarna och dom som imponerat mest

Vi har nu nästan spelat 30% av höstens ligasäsong i Argentina – 8 av 25 omgångar. Därför passar det alldeles utmärkt att börja bena ut vilka lag som imponerat mest hittills den här säsongen, vilka som har störst problem och vilka som ser ut att ha vad som krävs för att nå hela vägen i höst.

Omgångarna rullar på i Argentina och vi har redan spelat 8 omgångar av höstens ligasäsong. 17 omgångar återstår visserligen, men redan nu kan man börja skönja vilka lag som bör kunna slåss om ligatiteln i höst, och vilka lag som kommer få det fortsatt jobbigt.

Toppen. Estudiantes, Talleres och Lanús.

Tre lag placerar sig överst i tabellen på 16 inspelade poäng. Det handlar om Estudiantes, Talleres och Lanús. Tre lag som alla har haft relativt jämna prestationer under seriens gång – bortsett ifrån Lanús. Här har det istället svängt rejält där 0-3 – och 1-5-förluster mot River Plate och Vélez Sarsfield har varvats med imponerande segrar över Colón (4-1), Godoy Cruz (3-1) och Tucumán (4-2).

Vad som varit genomgående för Lanús är att man dels göra väldigt mycket mål (16 stycken), men också släpper in många bakåt (13 stycken). Det gör att man gjort flest mål i serien, men också släppt in näst flest efter Arsenal.

Talleres och Estudiantes däremot har haft en mer jämn linje i sina prestationer. Båda lagen är obesegrade i dom fem senaste omgångarna och seriens två formstarkaste lag med 13 inspelade poäng på dom fem senaste matcherna. Dom båda möts f.ö. på måndag i en tidig seriefinal.

Ricardo Zielinski och Alexander Medina.

Där har ni seriens två hetaste tränare just nu enligt mig. Jag har tidigare poängterat att Ricardo Zielinski är en av seriens mest underskattade tränare och det står jag fast vid. Han har gjort Estudiantes till ett vinnande lag igen som spelar sig till segrarna på ett förtroendeingivande sätt. Efter gårdagens seger mot San Lorenzo poängterade dock tränaren att det finns mycket kvar att förbättre om man ska nå hela vägen under hösten.

”Jag är nöjd eftersom vi var välförtjänta segrare ikväll och vi kunde gjort några fler mål i den första halvleken. Vi var det styrande laget och stundtals hade vi ett fint passningsspel. Vi förväntar oss att vi ska fortsätta att förbättra oss framöver”.

Angående om Estudiantes är kapabla till att slåss om ligatiteln i höst var det ingenting som Zielinski ville spåna om redan efter 8 omgångar.

”Jag är ingen magiker och jag tycker inte om att säga saker som jag inte har någon grund för. Vi måste vinna nästa match och försöka hålla oss bland dom fyra främsta lagen. Sen får vi se hur det gått för oss och våra motståndare när säsongen är över”.

Ricardo Zielinski har lyft Estudiantes.

Vad det gäller Alexander Medina och hans Talleres har man börjat omvandla det fina spelet i segrar och dessutom har man börjat vinna svåra bortamatcher – som gårdagens trepoängare borta mot Argentinos Juniors.

Det har länge varit tveksamt hur länge Medina skulle stanna i Talleres, men än så länge är han kvar och lär vara det åtminstone säsongen ut. Han har fått till en fin funktion i laget och spelet ser bättre och bättre ut för varje omgång som fortskrider. Tufft test på måndag då Estudiantes väntar på hemmaplan.

Manuel Castro, Nicolás Castro och Pepe Sand.

Det finns en hel del spelare som utmärkt sig såhär långt in på säsongen. Pepe Sand är givetvis en av dessa då den 41-årige anfallaren leder skytteligan på 7 gjorda mål.

Manuel Castro har varit otroligt duktig för Estudiantes och står noterad för fem gjorda mål den här säsongen. Framförallt har han bidragit med enormt mycket kreativitet för Zielinskis lag.

Manuel Castro har imponerat mycket för Estudiantes såhär långt in på säsongen.

Detsamma kan sägas om 20-åriga Nicolás Castro i Newell’s Old Boys som visserligen inte gjort lika många mål, som Manuel, men har varit Rosarioklubbens tveklöst bästa spelare såhär långt.

Kriserna i San Lorenzo, Huracán och Rosario Central.

Det går såklart alltid att diskutera vilken kris som är djupast, men den här säsongen finns det, enligt mig, en ohotad etta i Argentina och det är San Lorenzo. Ständigt detta San Lorenzo som säsong efter säsong underpresterar något enormt.

Precis som tidningen ”Olé” var inne på idag är problemen mer djupgående än tränarna och spelartruppen. Det sitter högre upp i styrelsen och även fast man nu har fyra raka förluster i ligaspelet, i vilka man dessutom inte gjort något mål framåt, är inte lösningen att sparka Paolo Montero. Man har gjort detta misstaget säsong efter säsong och någon förbättring ser vi som bekant inte.

Jag är långt ifrån övertygad om att Montero är rätt man att ta San Lorenzo tillbaka till toppen av den argentinska fotbollen. Vad jag däremot är tämligen säker på är att ingen annan skulle göra det särskilt mycket bättre, just nu, än vad uruguayanen gör. Ge det lite tid, sälj spelare som inte vill vara kvar (läs bröderna Romero), få ordning på ekonomin och lyft fram hungriga talanger ifrån ungdomslaget.

Paolo Montero och hans San Lorenzo genomgår en tung period just nu.

Även Huracán och Central har det jobbigt just nu där framförallt dom förstnämnda har det extra tungt med tanke på att nedflyttningshotet hänger över dom. Kudelkas lag har inte vunnit någon match sedan premiärsegern mot Defensa y Justicia och det känns som att det inte spelar någon roll ifall motståndarna bjuder på uppenbara målchanser – Huracán kan bara inte vinna just nu.

Vad det gäller Rosario Central har känslan varit att Kily González hängt löst i några månader, men likt katten och dennes nio liv är han alltjämt kvar. Rosarioklubben fick lite andrum när man besegrade Arsenal senast med 4-0, men laget är på tok för ojämnt och kommer att pendla i prestationerna under höstens gång.

River Plate, Boca Juniors, Racing Club och Independiente.

Om vi spanar på dom fyra andra storklubbarna, utöver San Lorenzo, kan vi konstatera att det varit lite blandad kompott i prestationerna.

River Plate har en trupp som ska kunna slåss om ligatiteln och som, enligt mig, besitter högst kvalité i hela serien. Men uttåget ur Copa Libertadores tog hårt på Gallardos lag och man kämpar fortfarande för att hitta tillbaka till någon form av konsensus i sin tillvaro. Gårdagens seger över Aldosivi var ett steg i rätt riktning och precis den reaktionen som Gallardo velat få ut av sina spelare under den senaste tiden.

Boca Juniors har bytt tränare efter den tuffa inledningen på säsongen och under Sebastián Battaglia har man nu tagit två raka segrar. Jag har dock svårt att se att Boca ska slåss om ligatiteln i höst, men huvudmålet är såklart att nå så högt som möjligt i årstabellen, för att inte missa Copa Libertadores under den kommande säsongen, och försöka vinna Copa Argentina där man just nu är framme i kvartsfinal.

Racing Club har även dom bytt tränare till Claudio Úbeda (tillfällig lösning), men resultaten svajar alltjämt vidare för storklubben. Trots det är man ändå bara en poäng ifrån serieledarna, men spelet har sett allt annat än tillfredsställande ut och det är just detta som oroar supportrarna mest. Laget är enormt beroende av Tomás Chancalay och han är egentligen den enda spelaren, ihop med möjligtvis Cvitanich och Sigali, som hållit en jämn nivå under säsongen.

Independiente tuggar på under Falcioni, men jag skulle ljuga om jag sa att dom såg ut som ett mästarlag. Visserligen har man varit obesegrade fram tills i tisdags, men det känns ändå som att någonting saknas. Truppen är tunn eftersom klubben fortsatt har så pass stora ekonomiska problem att man är förbjudna att handla några nya spelare. Kan trots detta ändå säkert blanda sig i toppstriden vad det lider, främst tack vare att serien är så pass jämn som den är.

Jämnheten – ett problem eller en tillgång?

Ja det är en väldigt bra fråga. Den argentinska ligan är just nu så pass jämn att några segrar hit eller dit kan ta ett lag ifrån en dyster tillvaro i mitten till toppstrid. Detta har också gjort att det känts svårt att hitta en riktig mästarkandidat då inget lag egentligen, bortsett ifrån möjligtvis Estudiantes och Talleres, har hållit en jämn nivå. Något som också visar sig i omgångens lag som jag tar ut vecka efter vecka.

Eftersom få lag har presterat starkt i omgång efter omgång är det nästan inga spelare som varit med fler än en gång i omgångens lag. Givetvis är det underhållande på ett sätt att samtliga matcher känns ovissa på förhand, men det är också ett problem att Argentinas största klubbar har problem att städa av mindre föreningar utan några synbara problem.

Den argentinska högstadivisionen innehåller på tok för många lag just nu (26 stycken), där flera av dessa inte håller önskvärd nivå. Någonstans tror jag också att dessa lag drar ner den totala nivån på hela ligan när allt fler matcher blir sömninga tillställningar. Att man återigen den här säsongen har ställt in nedflyttningen bidrar också till en mindre konkurrenskraftig liga, även om höstens poäng påverkar den genomsnittliga nedflyttningstabellen. Till våren är det 28 lag i Primera Division vilket såklart är helt vansinnigt.