OS i Atlanta 1996: Första medaljen

Dom olympiska spelen på 90- och 00-talet blev en succé för Argentinas del. Ett silver och två guld talar sitt tydliga språk.

Efter OS 1988 förändrades reglerna till dom olympiska spelen för herrar vad det gällde fotbollen. Tidigare hade lagen ofta skickat unga trupper till spelen, men det fanns ingen regel som sa att man bara fick ha med tre spelare över 23 år. Den regeln trädde först i kraft 1992 och har sedan dess inte lämnat.

1996 var Argentina med för första gången sedan 1988 i ett olympiskt spel. 1992 hade man inte kvalificerat sig, men fyra år senare var man med när turneringen skulle rulla i USA och Atlanta. Det blev ett positivt mästerskap.

Argentina lyckades bättre än man någonsin tidigare gjort i ett olympiskt spel och mycket av detta hade såklart att göra med den fantastiska generation av spelare som var på väg fram. Daniel Passarella tog även hand om ungdomslandslaget och kunde skicka en talangfull trupp till USA. Här fanns spelare som Hernán Crespo, Claudio López, Javier Zanetti och Roberto Ayala med. Dessutom var dom tre överåriga spelarna inga dåliga lirare heller; Diego Simeone, Roberto Sensini och José Chamot – samtliga proffs i Europa.

Argentina hamnade i samma grupp som USA, Portugal och Tunisien. Första matchen mot amerikanerna blev mest en formalitet även om USA tog ledningen, lite chockartat, redan i den första spelminuten genom Claudio Reyna. Argentinas klass överglänste dock sina motståndare och efter mål av Gustavo López, Crespo och Simeone hade man säkrat en klar 3-1-seger.

Argentina i OS 1996.

Mot Portugal blev det jämnare då motståndet bjöd upp ordentligt. Portugiserna hade en 20-årige anfallaren, hemmahörande i Boavista, som hette Nuno Gómez och han skulle skapa orentligt med oreda för det argentinska försvaret. Innan dess hann dock Ariel Ortega med att ge Argentina ledningen när han levererade ett löjligt vackert avslut ifrån hörnet av straffområdet. Tidigare nämnda Nuno Gómez kvitterade sedan i mitten av den andra halvleken.

Även den sista gruppspelsmatchen slutade 1-1 för Argentinas del och detta efter att Ortega, återigen, blivit noterad i målprotokollet. Argentina vann därmed sin grupp på samma poäng som Portugal. I kvartfinalen väntade Spanien i en match som blev mer en formalitet än en riktig utmaning.

Argentina vann med 4-0 efter dubbla mål av Hernán Crespo och sedan såväl ett självmål, av Agustín Aranzábal, som ett vackert mål av Claudio López. I semifinalen väntade återigen Portugal, men denna gång utmanövrerad Argentina sina motståndare på ett bättre sätt än man gjort i gruppspelet. Crespo slog till med två nya mål och skickade Portugal ut ur turneringen.

I finalen ställdes Argentina mot det stora överraskningslaget i turneringen – Nigeria. Det afrikanska landet hade en fantastisk generation med bl.a. Jay-Jay Okocha och Nwankwo Kanu i laget. I semifinalen hade Nigeria vänt underläge mot Brasilien och vunnit i förlängningen. Nu skulle Argentina försöka sätta stop för Nigeria och återupprepa mötet ifrån VM 1994 då man gick segrande ur duellen*.

Argentina tog också ledningen redan efter tre minuters spel när Claudio López fixade 1-0.  Celestine Babayaro kvitterade för Nigeria innan Crespo återgav Argentina ledningen. Argentinarna var tyngre än sina motståndare, men Nigeria vägrade att ge upp. Amokachi kvitterade innan Amunike fixade segermålet i matchens sista spelminut.

Argentina hade ett starkt lag vid OS i Atlanta 1996. Här står Diego Simeone, Hernán Crespo och Ariel Ortega med sina silvermedaljer runt halsen.

Silvermedaljen var ett enormt steg framåt för Argentinas del även om man såklart gärna hade bärgat guldet. Detta skulle istället komma åtta år senare.

*Fotnot: Mötet mellan Argentina och Nigeria, i VM 1994, hade slutat 2-1 till argentinarna efter dubbla mål av Claudio Caniggia. Detta var samma match i vilken den svenske domaren, Bo Karlsson, gjort bort sig efter att han varnat fel nigeriansk spelare. Efter matchen lämnade Diego Maradona ett positivt dopningstest och stängdes av.