OS 1988: Medaljtorka

Seoul 1988. Det blev inte dom bästa olympiska spelen som Argentina deltagit i genom historien, men där fanns, trots allt ändå några positiva detaljer att ta med sig.

Gabriela Sabatini var en av den tidens största tennisstjärnor och nästan lika känd som Diego Maradona hemma i Argentina. Hon satte punkt för en 16-årig medaljtorka för Argentina, i dom olympiska spelen, när hon knep en silvermedalj i Seoul. Den senaste medaljen, dessförinnan, hade bärgats av rodd-tävlaren Alberto Demiddi 1972.

För fotbollslandslaget blev det dock inte någon vidare turnering, även om det gick marginellt bättre än vid spelen 1960 och 64. Denna gång hamnade Argentina i samma grupp som Sovjetunionen, Sydkorea och USA. Det förstnämnda landslaget hade en gyllene generation och skulle komma att vinna hela turneringen. Något som väldigt få trodde på förhand.

I den första gruppspelsmatchen ställdes Argentina mot USA. Den argentinska truppen innehöll många talangfulla spelare som senare skulle finnas med vid flertalet världsmästerskap. Luis Islas hade redan varit med vid VM-guldet 1986 och Néstor Fabbri samt Pedro Monzón skulle vara med i kommande turneringar.

Premiären mot USA blev ingen höjdare för Argentinas del. Amerikanerna tog ledningen med drygt tio minuter kvar på matchklockan genom Mike Windischmann. Argentinarna kom dock tillbaka och lyckades få med sig en poäng efter att Carlos Alfaro kvitterat ifrån straffpunkten.

I nästa match stod Sovjetunionen för motståndet som, även dom, spelat oavgjort i sin premiär mot Sydkorea. Argentina hade dock stora problem med det kraftfulla Sovjetunionen, som medvetet inte tagit ut sina bästa spelare i VM 1986 och EM 1988 för att istället satsa fullt ut på OS i Seoul. Det bar frukt. Igor Dobrovolski gav Sovjet ledningen efter sju minuters spel, efter en rörig situation där flera av hans medspelare redan försökt stöta in bollen i mål. Argentina hade enorma bekymmer med detta fysiska Sovjet och ungefär 15 minuter efter ledningsmålet fyllde Oleksiy Mykhaylychenko på till 2-0.

Argentina gjorde ett tröstmål i slutskedet, återigen på straff, och återigen genom Independientes anfallare Carlos Alfaro. Men nu var man piskade att få med sig tre poäng mot värdnationen Sydkorea i den avgörande rundan. Det började också bra, Argentina tog ledningen efter tre minuters spel genom Carlos Alfaro – vem annars? Men Sydkorea kom tillbaka och kvitterade genom Noh Soo-Jin.

Argentina var dock rejälare och kraftfullare än sina motståndare, något som skulle bära frukt i den andra halvleken. Néstor Fabbri gled elegant igenom Sydkoreas försvar och smällde dit 2-1 med ett lågt skott intill den bortre stolpen. En ovan – men ack så välbehövlig målskytt.

Därmed tog sig Argentina vidare som grupptvåa bakom Sovjetunionen. I kvartsfinalen väntade Brasilien som gärna ville tvåla dit dom regerande världsmästarna. Brassarna hade dessutom ett fint lag med Romário och Bebeto längst fram.

Dock var det inte någon av dessa som blev matchhjältar utan istället var det Vasco da Gama-mittfältaren, Geovani, som höll sig framme med knappa kvarten kvar på matchklockan. Med ett överraskande skott ifrån distans överlistade Geovani Argentinas målvakt, Luis Islas, och skickade Brasilien till semifinal.

Argentinas mästerskap var över och återigen hade ett Olympiskt spel slutat utan någon medalj i fotbollen.