OS 1960 och 64: Vill Argentina vara med?

Det gick 32 år mellan Argentinas första – och andra deltagande i ett olympiskt spel. Det berodde såklart på många saker och den kanske mest passande frågan var; ville dom egentligen vara med?

För att förstå varför Argentina inte deltog i något OS mellan 1928 och 1960 måste man ta många saker i beaktning. Dels började världsmästerskapen rulla på 30-talet, vilka snabbt fick en stor prestige, framförallt bland dom sydamerikanska länder. Dels hade man sitt sydamerikanska mästerskap (Copa América) att ta hänsyn till, och dessa spelades nästan årligen.

Därutöver måste man ta in det politiska för att förstå Argentinas motvilja att delta i dom internationella mästerskapen. Det var nämligen exakt samma anledning som gjorde att man avstod ifrån VM 1938, 50 och 54. Däremellan kom också ett världskrig i vägen och samtliga OS efter 1936 i Berlin ställdes in t.o.m. 1948.

Men om vi ska återgå till anledningarna till att Argentina valde att inte ställa upp ska vi, utöver ovan nämnda anledningar, också rikta blickarna mot landets då starke man – Juan Perón. Landets dåvarande president ville helt enkelt inte att Argentina skulle mäta sig med världens bästa landslag och riskera att bilden av att hans överlägsna land, som man varit under 40-talet i Copa América, skulle bli tillintetgjord. Argentina hamnade därmed i ett isolerat tillstånd vad det gällde landslaget och man levde vidare i sin bubbla – och tro att man var bäst i världen.

Den bubblan sprack dock på ett brutalt sätt när man tillslut valde att ställa upp i världsmästerskapet i Sverige 1958. Argentina blev fullkomligt kölhalade av Västtyskland och slutligen Tjeckoslovakien på Olympia i Helsingborg. Just den sistnämnda matchen har satt sig i minnet hos dom flesta argentinarna och många anser fortfarande att detta var landets sämsta landslag någonsin.

Det är kanske inte helt schysst att ge det laget detta epitet. Det fanns många omständigheter som gjorde att det gick som det gick på den svenska västkusten i slutet av 50-talet. Spelarnas egna bild av sig själva som övermäktiga allt annat motstånd i världen delades av gemene man hemma i Argentina. Det skulle bara vara en formalitet att åka över Atlanten och hämta hem pokalen på Råsunda. Fallet blev därför tungt.

Två år efter världsmästerskapet var det äntligen dags för Argentina att ställa upp i ett olympiskt spel igen. Turneringen spelades i Italien och truppen som skickades dit skillde sig till 100% mot den som åkt till Sverige två år tidigare. Givetvis berodde det delvis på att det, redan på den tiden, var kutym att skicka U23-spelare till OS-slutspelen, även om det inte var en officiell regel. Därför var det också ett väldigt ungt Argentina som skickades över Atlanten och till Italien. Mellan världsmästerskapet i Sverige och OS i Italien hade Argentina hunnit reparera sitt anseende en aning med att vinna Copa América 1959.

Den kanske mest intressanta spelaren, i OS 1960, i det argentinska laget skulle den 18-årige Juan Carlos Oleniak visa sig bli. Anfallaren tillhörde Racing Club och hade precis debuterat för den argentinska storklubben när mästerskapet i Italien knackade på dörren. Oleniak skulle komma att bli mästare med La Academia 1961 innan han fortsatte karriären i Argentinos Juniors. En rolig kuriosa kring Oleniak är att hans namn figurerar i filmen ”El secreto de sus ojos” ifrån 2009, vilket vittnar om att anfallaren satte ett viss avtryck inom den argentinska fotbollen.

Mästerskapet i Italien började dock inte särskilt lovande för Argentinas del. Endast ett lag tog sig vidare ifrån varje grupp och därför var premiärförlusten mot Danmark ingenting som bidrog till en förhöjd stämning inom det argentinska landslaget. Danskarna vann med 3-2 efter att Italienproffset Harald Nielsen gjort dubbla mål för Danmark. Argentinas mål smälldes in av Oleniak och Carlos Bilardo.

I samma grupp fanns även Polen och Tunisien där dom förstnämnda vann premiären, dessa båda lagen emellan, med hela 6-1. Polacken Ernest Pohl smällde in smått otroliga fem mål i den matchen.

I Argentinas andra gruppspelsmatch ställdes man mot just nämnda Tunisien och med tanke på deras usla resultat, i premiären, kunde man förvänta sig att detta skulle bli en behaglig match för argentinarna. Det blev det inte. Faktum är att det satt otroligt hårt inne och det dröjde till den 83:e spelminuten innan Oleniak kunde skjuta dom två poängen till Argentina. Samme Oleniak hade även gjort Argentinas första mål i matchen som slutade 2-1.

Eftersom Danmark samtidigt besegrade Polen i sin andra gruppspelsmatch var utsikterna för att gå vidare väldigt små för Argentina inför den avgörande omgången. Argentinarna gjorde dock själva jobbet och vann över Polen i sin sista gruppspelsmatch med 2-0. Oleniak hamnade återigen i målprotokollet och det gjorde även Raúl Adolfo Pérez som satte den avslutande fullträffen. Danmark besegrade, planenligt, Tunisien med 3-1 och därmed var mästerskapet slut för Argentinas del.

Fyra år senare var det dags för ett nytt olympiskt mästerskap. Denna gång hölls spelen i, precis som det kommer attgöra i sommar, i Tokyo och Japan. Två år tidigare hade Argentina inte alls räckt till i världsmästerskapet som spelades i Chile. Man åkte ut i gruppspelet efter att bl.a. ha förlorat mot engelsmännen med 3-1.

Argentina kom med ett ungt och talangfullt lag, men där egentligen bara en spelare fick en gedigen landslagskarriär efter dom olympiska spelen. Roberto Perfumo var vid tillfället för mästerskapet 22 år gammal och skulle senare komma att bli en självklar pjäs i Argentinas VM-trupper till mästerskapen i England 1966 och Västtyskland 1974.

I OS 1964 hamnade Argentina i samma grupp som Ghana, Japan och Italien. Dock diskvalificerades dom sistnämnda efter att ha använt professionella spelare i kvalspelet. Polen erbjöds deras plats, men avstod ifrån att delta. Därmed fick Argentina enbart spela två matcher i sitt gruppspel.

Man inledde med att spela 1-1 mot Ghana efter att Carlos Alberto Bulla gett laget ledningen, men fått se Edward Acquah kvittera i den andra halvleken. I nästa match ställdes Argentina mot värdnationen Japan och här blev motståndet övermäktigt dom argentinska spelarna. Japanerna vann med 3-2 trots att Argentina haft ledningen med såväl 1-0 – som 2-1.

Därmed missade Argentina, smått otroligt, slutspelet trots att två lag tog sig vidare. Ghana besegrade nämligen Japan och vann gruppen före värdnationen. 60-talet var inget positivt årtionde för Argentinas vidkommande, sett ur dom olympiska spelens perspektiv. Känslan var att landet kanske inte ens ville vara med.