Copa América 1949: Brasiliansk målorgie och argentinsk bojkott

Copa América 1949 var den tredje gången i historien som Brasilien stod som värdnation för turneringen. Det hade gått 27 år sedan sist och faktiskt lika lång tid sedan man senast vann mästerskapet. Nu skulle det bli ändring på detta.

Copa América 1949 ska egentligen betecknas precis efter hurdan det var – en regelrätt överkörning ifrån Brasiliens sida. Värdnationen slaktade, i princip, allt motstånd som existerade i detta mästerskap. Ingen gick säker bortsett ifrån Paraguay, i den avslutande omgången, då dom blev det enda landet att besegra Brasilien. Innan dess hade värdnationen vunnit allting på ett väldigt övertygande sätt.

Argentina deltog inte i mästerskapet då meningsskiljaktigheter inom förbundet hade gjort att man valde att inte ställa upp. Egentligen låg nog president Peróns ovilja att riskera att Argentinas ”suveränitet” blev krossat i ett stort mästerskap mer nära sanningen. Detta gjorde att Argentina dessutom valde att inte ställa upp i VM 1950.

I deras frånvaro, och med ett Uruguay som inte alls stod att känna igen, var Brasilien i en klass för sig. Eller vad sägs om dessa resultat? 9-1 mot Ecuador, 10-1 mot Bolivia, 2-1 mot Chile, 5-0 mot Colombia, 7-1 mot Peru och 5-1 mot Uruguay. Allt detta innan man sedan förlorade i avslutningen mot Paraguay med 2-1.

Ademir, längst till höger i bild, var en dominerande anfallare i världen på 40- och 50-talet. Han rankas fortfarande som en av Brasiliens bästa centrala anfallare någonsin.

Faktum är att Paraguay hade vunnit turneringen om det inte varit för att dom, en aning försmädligt sett till Uruguays låga nivå i detta mästerskapet, förlorat mot dessa med 2-1.

Nu blev det istället ytterligare en avgörande match mot Brasilien, då båda slutade på 12 poäng, och denna gång var det ett helt annat Brasilien än i det förra mötet. Värdnationen vann med 7-0 efter att Ademir smällt dit ett hattrick. Samme Ademir skulle sedan vinna skytteligan i världsmästerskapet, året efter. Även detta spelades i Brasilien. Matchen dömdes, något överraskande, av en engelsman vid namn Cyril Jack Barrick. Segersiffrorna i finalen är fortfarande dom högsta någonsin i en Copa América-final.

En intressant detalj ifrån mästerskapet var annars att Colombia utgjordes helt och hållet av spelare ifrån Barranquilla-föreningen Junior. Detta eftersom den inhemska ligan fortfarande spelades vid turneringens början och förbundet bad Junior att ställa upp med sitt lag, strunta i ligaspelet, och representera landet i Copa América istället. Resultaten i turneringen blev dock ingen höjdare för colombianernas del. Dom vann inte en enda match, förlorade fem av sju, och släppte in smått makalösa 27 mål.

Brassarna hade nu vunnit tre stycken Copa América-titlar och samtliga hade, festligt nog, kommit när man också varit hemmanation. Det finns något ganska speciellt kring detta och något som gör att andra länder, i Sydamerika, ofta är mindre glada när Brasilien ska hålla i ett Copa América-slutspel. Alla vet att vid dessa tillfällen brukar den bästa versionen av Brasilien visas upp. Det har onekligen historien lärt oss.