Krönika: Kändes givet att San Lorenzo skulle vaska detta

Tomás Chancalay och Enzo Copetti hette segerorganisatörerna för Racing Club mot San Lorenzo när man knep den sista slutspelsplatsen. Det kändes på något sätt givet att San Lorenzo skulle vaska detta.

Trea. Det var den platsen som San Lorenzo placerade sig på inför söndagens avgörande. Man hade en slutspelsplats som i en liten ask, men givetvis skulle man inte lyckas behålla den. Bakom jagade såväl River Plate som Racing Club där dom sistnämnda behövde slå San Lorenzo med minst två mål för att passera dom. Det lyckades man med och det var också helt välförtjänt.

Det har under den senaste veckan ryktats om att Pizzis dagar som tränare för Racing är räknade, och visst dom har inte spelat bra under långa stunder. Men om vi ska börja prata om tränare som hänger löst är det än mer angeläget att prata San Lorenzo och Diego Dabove.

För även om Racing fortfarande har en lång väg att gå tills dom är på sin toppnivå har man åtminstone en idé. Det finns embryon till bra spel. Enzo Copetti är extremt nyttig i anfallsspelet som uppspelspunkt, men även en målgörare och framspelare. Dessutom går Tomás Chancalay ifrån klarhet till klarhet och stod för båda målen i kvällens seger.

Vad det gäller San Lorenzo är man ett totalt haveri just nu där ingenting fungerar. Det är elva individer som springer runt på planen utan att veta vad dom ska ta sig till. Truppen är inte såhär dålig, men resultaten går såklart inte att snacka bort. San Lorenzo utan konkurrens säsongens största flopp.

Racing Club hängde på River Plate till slutspelet och kommer att få möta suveräna Vélez Sarsfield i kvartsfinalen. Det kommer onekligen att bli en svår nöt att knäcka, men Pizzi är åtminstone något på spåret. För San Lorenzos del återstår endast avslutningen av gruppspelet i Copa Sudamericana där man även här, i princip, är borta.

På alla sätt och vis kändes det givet att San Lorenzo skulle vaska detta. Det var bara en självklarhet sett till hela säsongen.