En märklig söndagseftermiddag på Estadio Eva Perón

Det var inte vackert, det var inte snyggt, men vann det gjorde Sarmiento Junín. Ingen trodde på dom när domaren blåste igång matchen exakt klockan 14:00, lokal tid. Ingen, bortsett ifrån dom själva.

Dagarna innan mötet med Defensa y Justicia rapporterades det in totalt 17 nya fall av Corona i Sarmiento. Långtifrån alla var spelare, men likväl drabbades såklart även denna delen av klubben av detta utbrott som, av allt att döma, varit utom kontroll. Sex spelare blev tillslut antalet som fick lämna återbud till lördagens match och istället fick dom hålla sig isolerade i sina hem.

Med detta i bagaget är det inte svårt att föreställa sig varför Defensa y Justicia gick in till matchen som stora favoriter. Förra helgen hade Sarmiento, dessutom, förlorat stort mot Independiente med hela 6-0. Detta samtidigt som Defensa kört över Newell’s Old Boys med 4-0. Allt talade verkligen mot Sarmiento inför lördagens drabbning, men ibland är fotbollen väldigt oförutsägbar. Det går dock inte att låta bli att fundera för en sekund – eller två, vart matchen hade tagit vägen om Jonathan Torres inte bestämt sig för att dra på ett långskott redan efter sex minuters spel ifrån ett smått omöjligt läge.

Bollen fick en märklig bollbana, så pass märklig att Defensas målvakt, Unsain, såg ut som att han hade såpa på handskarna. Målvakten lyckades inte kontrollera bollen utan istället fumlade han in den i eget mål. Torres jublade precis som hela Junín med att pressa upp mungiporna i en gest som säkerligen kunde reta upp en och annan motståndare.

Defensa y Justicia försökte återta initiativet i matchen. Med sitt patenterade kortpassningsspel snirklade man sig framåt. Men allt som oftast gick det alldeles för långsamt, med för många touch på bollen och stillastående bollmottagare. Tränaren Beccacece kliade sig i huvudet och det kändes ganska tidigt att bortalaget skulle få svårt att hitta in i matchen igen.

Efter sitt ledningsmål var inte Sarmiento särskilt sugna på att spela fotboll utan föll ner i positionerna och bevakade matchen. En fullt förståelig taktik sett till den senaste veckans händelser, både på – och utanför planen. Defensa rullade boll, men kom ingenvart när nästa smäll anlände. Straff till Sarmiento och fram steg Torres igen. Målvakten Unsain åt ena hållet och bollen åt det andra. Ridå för Defensa.

Några minuter senare iscensattes en hypersnabb kontring där Alanis passade fram till Quiroga. 3-0 till Sarmiento och skrällen var ett faktum som nog ingen hade kunnat visualisera bortsett ifrån, möjligen, Sarmiento själva. Walter Bou reducerade visserligen i slutet, men det var mer en formalitet än något som hade en inverkan på matchen i stort.

Ingen trodde på Sarmiento inför matchen, men allt som kunde gå fel gjorde också det för Defensas del. I slutändan vann hemmalaget fullt rättvist i en väldigt omtumlande och märklig match som inleddes med Jonathan Torres långskott. En eftermiddag på Estadio Eva Perón kan onekligen bjuda på både det ena och det andra.