Säsongen i Argentinas högsta division är över och det blev tillslut Boca Juniors som återigen kan titulera sig mästare. På något sätt känns det ändå logiskt.
När Diego Maradona gick bort den 25 november var turneringen redan igång. Faktum är att legendaren redan hunnit med att ta emot lite födelsedagsgratulationer den 30 oktober, samma dag som Gimnasia spelade sin premiär, på föreningens hemmaplan.
Men samtidigt som Diego stod och kramade om Marcelo Tinelli, samt förbundets ordförande Claudio Tapia var det många som blev tagna över hur otroligt dåligt Diego såg ut att må. Föga anade dock någon att Maradona inte ens skulle leva en månad till.
Diegos bortgång satte ett redan hårt prövat land i en djup sorg. En tredagars landsorg utlystes av presidenten Alberto Fernández, som bara några månader tidigare hade tagit emot Maradona i presidentpalatset Casa Rosada.
2020 hade redan varit ett jobbigt – och prövande år för Argentina. Precis som hela världen led man – och lider fortfarande hårt av Corona-pandemin samtidigt som den inhemska valutan, peson, sjunker som en sten för varje månad som går. Någonstans går det inte att negligera hur enormt betydelsefull fotbollen är i stunder som dessa och när ligaspelet äntligen drog igång igen i oktober var det efterlängtat.
Därför blev bortgången av Diego Maradona extra kraftfull och majoriteten av hela befolkningen var varken beredda – eller redo för att ta farväl av deras barndomsidol. Samma dag som Diego gick bort befann sig Boca i Brasilien för att spela Copa Libertadores. Den matchen sköts upp och laget åkte hem igen för att sluta upp i landets gemensama sorg.
Ligasäsongen döptes om ifrån Copa de la Liga Profesional till Copa Diego Maradona. Samtliga klubbar stämde upp i hyllingarna till Diego och slutet på säsongen blev än mer speciellt än det från början var tänkt att bli. Nu spelade inte klubbarna enbart för en titel – man spelade också för att få lyfta den första pokalen någonsin att bära Diego Maradonas namn. Deras barndomsidol och personen som uppfyllde deras drömmar.
Boca Juniors snirklade sig fram genom höstens ligaspel och lyckades någorlunda att dubbelköra ligan med Copa Libertadores. Åtminstone funkade det till mitten på förra veckan då Santos blev för svåra. Igår kom man till finalen i San Juan med stukat självförtroende och med en lagkapten som genomgick ytterligare en stor sorg.
Carlos Tevez har varit väldigt öppen under hela säsongen med sin pappas hälsa och har berättat om hur han ibland gråtit i omklädningsrummet under halvtidspausen. Men Tevez har funnit styrka i fotbollen och den har hjälpt honom att åtminstone glömma all sorg – och alla problem för en kort stund.
Tevez hoppade först in i den 84 matchminuten under gårdagen och hann inte göra särskilt mycket innan Banfield kvitterade i slutsekunderna. Istället satte han ett avtryck i straffläggningen när han stegade fram på ett beslutsamt sätt och tryckte dit den första straffen.
Boca Juniors vann efter att Jorge Rodríguez missat sin straff – Banfields tredje – och Tevez fick anledning att le litegrann mitt i allt jobbigt.
Det har varit ett extremt märkligt år. Men på något sätt känns det självklart att Boca Juniors vann tidernas första turnering som bar Diego Maradonas namn, knappt två månader efter legendarens bortgång. Det var förmodligen så det var menat att bli, och jag är övertygad om att Maradona log uppe i himlen när Tevez hissade pokalen över sitt huvud.
Diegos och Tevezs Boca är mästare igen. Det känns ändå logiskt på något sätt.
enkoppmate.com 