Hugo Coscia – talangen som försvann

Hugo Coscia var bara 17 år gammal när han blev inbytt istället för Verón den äldre i Estudiantes. Något år senare tog Menotti ut honom i landslaget och Coscia fanns med i förbundskaptenens tankar inför VM 1978. Men sedan tog anfallaren ett ödesdigert beslut som skulle förändra hela hans karriär. 

”Jag gjorde ett misstag. Såklart gjorde jag det. När jag hade dom bästa förutsättningarna, med spel i den argentinska ligan, uttagen i Menottis landslag som drillades inför VM 1978, då gick jag till Mexiko eftersom dom erbjöd mig så mycket pengar. Praktiskt taget sålde jag bort min professionella karriär. Hur skulle jag inte kunna bli som galen när jag väl kom tillbaka till den argentinska fotbollen igen? Hur skulle jag inte vilja visa att dom inte gjorde fel som köpte mig?”

Efter att ha kommit fram i Estudiantes gick Coscia vidare till Colón de Santa Fe. Hans fotbollsbildning i La Plata-klubben, som under 60-talet vunnit Interkontinentalcupen och därmed varit världens bästa lag, la grunden för hela hans fortsatta fotbollskarriär. Under tiden som boende på föreningens internat satt Coscia många timmar, och dagar, vid ett av fikaborden, drack mate, och pratade med legendarer som Horacio Rodríguez om alla framgångar som Estudiantes haft. 

Väl på plats i Colón de Santa Fe fick han spela jämsides många bra medspelare och hade en trolig plats i Menottis kommande VM-trupp. Men sen kom erbjudandet ifrån Mexiko som Coscia bara inte kunde tacka nej till. Detta beslut blev en dominoeffekt som inte var till anfallarens fördel.

Det var nämligen som såhär att det argentinska landslaget hade som policy att endast ta ut inhemska spelare till landslaget och därför tappade Coscia omgående sin plats i Menottis lag. Tiden i den mexikanska klubben Potosino, som idag inte längre existerar, blev inte heller det den bästa. Speltiden var det inget fel på, men privat kände sig Coscias väldigt ensam. Hans föräldrar vägrade åka till Mexiko och hälsa på honom, då dom ansåg att det varit ett huvudlöst beslut att lämna Argentina för att spela i ett, för dom, okänt lag i Mexiko. 

Tillslut kom dock en öppning – River Plate ville värva hem Coscia och spelaren själv längtade till Argentina. Men den inledande perioden i storklubben blev kantad av egna prestationskrav som höll på att knäcka anfallaren.

”Jag blev alldeles för taggad på att, redan under den första dagen, visa att dom inte gjort ett misstag som köpt mig. Den smärtan som det genererade att försöka visa att jag fortfarande var samma spelare som spelade mot Mexiko, med landslaget, 1975 tillsammans med Ardiles, Gallego och Valencia. Han som ledarna för Potosino såg och direkt bestämde sig för att hosta upp 150,000 dollar för att köpa”. 

Men efter en kortare, och mindre succéfylld tid i River Plate, valde han att lämna för San Lorenzo. När Coscia hade kommit tillbaka till den inhemska fotbollen var det fortfarande 1 år kvar till VM på hemmaplan. Men Menottis landslag hade redan börjat ta form och Coscia fanns helt enkelt inte med i förbundskaptenens tankebanor längre. VM slutade, som vi alla vet, med ett guld för Argentinas del och självklart var det ett mästerskap som Coscia gärna hade varit en del av.

Övergången till San Lorenzo skulle dock visa sig bli en bra affär för samtliga inblandade. Coscia själv tyckte att han hittade lugnet i sig själv igen. Anfallaren beskrev det som att under tiden i River Plate hade det inte varit ”den riktige Coscia” som visat upp sig utan det var först när han kommit in i San Lorenzos varma atmosfär som saker och ting började släppa på allvar. 

”I San Lorenzo var det som en nystart. Jag lugnade ner mig på ett bra sätt. Jag anlände utan att ha spelat på fyra månader, men tillskillnad ifrån starten i River stressade jag inte upp mig. Jag jobbade mig sakta uppåt. Jag kände att jag fick en helt annan rörelsefrihet på planen. Dom enda instruktionerna jag hade var att öppna upp anfallen och hitta dom tomma ytorna, både ifrån höger – och vänster. Egentligen är jag mer en 7: a än en 11: a, men jag har inga problem med att spela på båda platserna”.

I San Lorenzo fick Coscia också äran att spela under Carlos Bilardo och anfallaren själv var inne på att tränaren i fråga hade en stor del i att han nu trivdes med fotbollen igen. 

”Bilardo är en speciell person. Han pratar inte särskilt mycket, knappt ens det nödvändigaste, men han har ett sätt för att få in i spelarnas huvuden exakt hur han vill att vi ska spela. Hans inställning är att man måste springa i 90 minuter och på denna punkt är vi helt överens. Just därför kunde jag vakna till liv igen i San Lorenzo. Det är inte alla som kan resa sig efter att ha lämnat en förening som River Plate. Det är nödvändigt att ha mycket tro på sig själv för att kunna komma över en sådan smäll och det hade jag. Jag siktade på att visa att jag fortfarande kunde spela på samma nivå som när jag blev uttagen i landslaget 1975”.

Och visst skulle samtalet ifrån landslaget komma igen. Coscia blev väldigt överraskad när en av hans barndomsvänner ringde upp honom för att gratulera till platsen i den kommande landslagstruppen. Saken var bara att huvudpersonen själv inte hade fått reda på det, då han inte läst dagens tidning. 

”Jag kunde inte tro att det var sant, jag saknade ord. Jag visste inte om jag skulle börja skratta eller gråta. Även nu när ni ställer frågan kan jag inte beskriva exakt vad som gick runt i mitt huvud när jag fick beskedet. Jag tror bara att jag kände mig otroligt lycklig. Jag var återigen med i landslaget. Jag skulle få alternera med världsmästarna ifrån 1978, få se Menotti igen efter mitt fiasko med River och mina två bortkastade år i Mexiko. Det trodde jag, helt ärligt, inte skulle ske”. 

Coscia fick chansen under flertalet av matcherna i Copa América 1979. Ett mästerskap som inte spelades på ett traditionsenligt sätt. Turneringen varade i flera månader och spelades inte på en specifik plats utan alla lag mötte varandra hemma och borta. Detta var ett turneringskoncept som fick motstå enormt mycket kritik. Bland annat var Argentinas förbundskapten, Luis Menotti, väldigt kritisk då han menade att det var orimligt att Bolivia skulle få den fördelen dom fick av att spela sina hemmamatcher på hög höjd.

Efter mästerskapet – som något överraskande vanns av Paraguay – gjorde faktiskt inte Coscia fler matcher för det argentinska landslaget. Totalt blev det bara nio framträdande i landslagströjan och redan 1981 la anfallaren skorna på hyllan. Det går onekligen inte att låta bli att undra över hur Coscias karriär hade sett ut om han inte gått till Mexiko utan istället fått en plats i Menottis VM-trupp till mästerskapet 1978. Där var trots allt många spelare, ifrån detta ikoniska landslag, som efteråt fick väldigt succéfyllda karriärer utomlands. 

På många sätt blev 17-åringen, som bytte av Veron den äldre i Estudiantes, talangen som försvann. Det blev tyvärr på det viset för Hugo Oscar Coscia.