I ett omklädningsrum för nästan 30 år sedan

Det var mer avskalat på den tiden, mer intimt och på något sätt lite vackrare. När journalisterna gjorde intervjuerna i omklädningsrummen efter matchen. Låt oss ta en resa tillbaka till ett sådant i Argentina under inledningen på 80-talet.

”Jag gick ifrån en tia till en sexa”.

Carlos Goyén står framför spegeln i omklädningsrummet och kammar håret. När han säger att ”han gick ifrån en tia till en sexa” pratar han inte om sitt utseende, även om man skulle kunna tro det när man sätter det i sitt sammanhang. Vad Indpendientes målvakt egentligen pratar om är sin egen insats mot Boca Juniors och situationen i fråga, som fick hans betyg att rasa enligt honom själv, involverade såklart en viss Diego Maradona. 

”Jag gick ut ifrån mitt mål med inställningen att ta ner bollen med bröstet och rensa iväg den. Inte i något skede kom tanken på att byta strategi, ta ner bollen med händerna eller nicka – inget av dessa. Jag tror på att målvakten måste ta ett snabbt beslut och sedan dö för detta. Och visst, när jag skulle ta ner bollen fick jag en dålig touch, eller rättare sagt kalkylerade jag fel, och tog den med axeln istället”. 

Maradona smet emellan, tog bollen och trots att mittbacken Tossero försökte blocka med en glidtackling, satte Diego bollen högt till 1–1 i den 76:e matchminuten. Tack vare poängen var Boca alltjämt serieledare i tabellen, strax före ett hungrigt jagande Ferro. 

Ricardo Bochini, Independientes bäste spelare och Maradonas barndomsidol (dom båda bytte tröja efter matchen), tyckte dock inte att Boca gjort sig förtjänt av att ligga där dom låg.

”Kolla, det finns en hög med situationer där dom dömer till Bocas fördel, men som inte är något. Och det är inte bara idag. Jag har sett på TV, säkert dom senaste tio matcherna, där domaren dömer till Bocas fördel. Domaren hjälper Boca och ger dom straffar som inte existerar. Dom ger inga straffar till motståndarna, alla spelar Boca rakt i händerna. Om det inte varit för domarna hade dom inte varit serieledare just nu”. 

I motsvarande omklädningsrum satt Maradona och funderade över sin egen insats. Diego skulle absolut inte framhålla att han räknat med Goyéns misstag vid målet.

”Jag vann löpduellen med Tossero, men räknade inte med att Goyén skulle missa. Men han fick en dåliga touch med bröstet och jag kunde ta bollen. Det svåra var sedan att trycka upp bollen högt. Först fick jag nämligen bollen lite bakom mig och räknade med att Tossero skulle försöka blocka, därför dunkade jag in bollen i nättaket”. 

Samtidigt bekräftade Diego att han fortsatt spelade på smärtstillande sprutor efter sin ankelskada mot Unión. Bocas mittfältare, Jorge Benítez, hade haft en uppvisning under matchen som hette duga och försökt ta sig mellan tre Independiente-spelare på egen planhalva, något som lyckades, men som samtidigt fick föreningens supportrar att sätta andan i halsen. 

”Jag gjorde det eftersom dom dansade med oss ordentligt idag och jag ville visa att vi också kunde behandla bollen på ett bra sätt”. 

Poängen var som sagt vital för Bocas fortsatta jakt på ligatiteln. Samtidigt var det ingen match som var särskilt välspelad och många blev nog förvånade när Independiente tog ledningen i den första halvleken trots att man saknade sina två bästa anfallare. Tidningen ”El Gráfico” beskrev matchen på följande vis.

”Mediokert. Inte ens den fina första halvleken ifrån Independiente var tillräckligt för att vinna. Bocas bidragande till matchen som sådan existerade inte. Gästerna – som alltid har som intention att föra spelet – saknade kvalité i offensiven för att aspirera på en seger som såg gjuten ut för Independiente om det inte varit för Goyéns groteska misstag. Det oavgjorda resultatet var en perfekt beskrivning mellan Independientes fotboll utan definition och Bocas kraft utan fotboll”. 

Sådär härlig kunde fotbollen och efter-matchen-intervjuerna i två svettiga omklädningsrummen vara för ungefär 30 år sedan i Argentina. Varken mer eller mindre.