131 år idag – här är 3 glädjefyllda ögonblick i Rosario Centrals långa historia

Under julafton fyller Rosario Central 131 år och med detta är man en av landets äldsta klubbar. Vi tänkte därför ta er med på 3 stolta ögonblick i föreningens långa historia.

Trots den rådande Corona-pandemin valde Rosario Centrals supportrar att gå ut på gatorna vid tolvslaget för att fira föreningens 131:e födelsedag.

Det har varit många glada ögonblick under dessa 131 år. Vi tänkte därför gå igenom några av dessa minnesvärda stunder i föreningens långa historia.

1936. Den första professionella titeln, Harry Hayes och Aníbal Maffei.

I Rosarios regionalmästerskap – som hade blivit professionell 1934 – tog Central, två år senare, sin första titel och man gjorde det efter en rafflande final mot ärkerivalen Newell’s Old Boys.

Men inledningen på professionalismen inom landets fotboll – som skett redan 1931 – hade inte varit särskilt angenäma för Centrals del. Dåliga prestationer och skral ekonomi hade satt käppar i hjulen för föreningens framgångar. Faktum är att man sa upp kontraktet med en flertalet spelare pga. ”Brist på entusiasm, omtanke och disciplin”.

Profilstarkt lag på 30-talet.

I finalen 1936 hade man dock fått ihop ett välsmort lag och bl.a. hade man bröderna Maffei – som var tre att tillgå – där Aníbal var den bäste av dom. Det var också han som skulle bli guldhjälte i mötet Newell’s Old Boys. Två mål i 3-2-segern gav Rosario Central sin allra första titel sedan profesionalismen infördes.

I det guldfirande laget fanns flera ikoniska spelare med som Harry Hayes, Roberto D’Alessandro och Ignacio Díaz.

1971. Första nationella ligatiteln och Aldo Poys ikoniska mål.

50- och 60-talet hade inte bjudit på särskilt många glädjestunder för Central. Föreningen hade åkt jojo mellan divisionerna och det var först under slutet av 60-talet som man fick lite ny energi med den nyvalda presidenten Adolfo Boerio.

Under inledningen av nästa decennium arbetade hans efterträdare Federico Flynn vidare på det jobbet som Boerio hade påbörjat och omgående gav det resultat.

1970 kom Rosario Central tvåa i ligaspelet efter en snöplig finalförlust mot Boca Juniors och året efter var man ute efter revansch. Med River Plate-legendaren Ángel Labruna vid spakarna som tränare såg han till att Central vann sin allra första nationella titel någonsin sedan införandet av professionalismen.

Central vann sin grupp och fick därefter möta ärkerivalen Newell’s Old Boys i semifinalen. Det var i denna match, som spelades på Estadio Monumental, som Aldo Poy gjorde sitt berömda Palomita-mål.

Anfallaren, som senare blev politiker efter karriären, kastade sig framåt i den andra halvleken och gjorde sitt berömda slängnicksmål som än idag återskapas i Rosario, år efter år. Faktum är att detta har gjort att målet kommit med i Guiness rekordbok som det mest firade fotbollsmålet genom alla tider.

I finalen vann Central sedan mot San Lorenzo, trots att man hamnade i underläge under den första halvleken. Fullträffar av Roberto Gramajo och Carlos Colman säkrade ligatiteln för Central efter en dramatisk sluthalvlek.

Därmed blev man också den första klubben ifrån Argentinas tredje största stad att vinna en nationell titel. Firandet blev blött – och pågick i flera veckor bland föreningens supportrar.

2018 – Edgardo Bauza vinner klubbens första Copa Argentina-titeln och sluter cirkeln.

Som aktiv spelare spelade Bauza för Centrals ungdomslag och blev sedan mästare med A-laget under 80-talet. Han var en otroligt målfarlig mittback. Med sin gängliga kroppsform – och många mål, blev han snabbt en publikfavorit i den blågula klubben.

Bauza är fortfarande den bästa målgöraren i derbyt mot Newell’s Old Boys, om man räknar sedan profesionalismen infördes, med sina 9 mål – vilket får ses som något ganska uppseendeväckande med tanke på hans position som mittback.

När Bauza – och Central blev dubbla ligamästare under 80-talet var det nog få som skulle ana att man idag, över 30 år senare, inte har kunnat titulera sig Argentinas bästa förening igen. Tillsist la Bauza skorna på hyllan och har sedan dess tränat Rosario Central vid två tillfällen.

Guldlaget 1980. Bauza längst upp till vänster.

Första gången var direkt efter den avslutade spelarkarriären, under slutet av 90-talet, och den andra var för endast ett fåtal år sedan. Då ledde han en brokig skara spelare till klubbens första Copa Argentina-titel någonsin. Till finalen i Mendoza, 7 timmar bort, reste tusentals supportrar med buss för att heja fram sitt Central till cupsegern.

För motståndet stod ett ganska anonymt Gimnasia som tränades av den f.d. argentinska landslagsspelaren Pedro Troglio. Central vann efter straffar då matchen som sådan hade slutat 1-1. Gimnasia brände båda sina inledande straffar vilket gav Central ett ypperligt läge som man inte missade.

Rosario Central och Bauza blev mästare och på något vis fick den omåttligt populära tränaren sluta cirkeln som han påbörjat med sina ligaguld som spelare. Numera pryder han en stor väggmålning på klubbens hemmaplan i Rosario – Estadio Gigante de Arroyito. Det är inte svårt att tycka om Edgardo Bauza.

¡Feliz cumpleaños Rosario Central!