2001: När Javier Saviola var världens hetaste anfallare

Han höll precis på att avsluta U20-VM på absolut bästa tänkbara sätt när han fick reda på intresset ifrån FC Barcelona. Javier Saviola var bara 19 år, men redan hela världens hetaste anfallare.

För många människor symboliserar kanske Javier Saviola den spelaren som kunde blivit så mycket mer än vad han, i slutändan, blev. Medan för andra var han en fascinerade spelartyp – och personlighet som alltid gav ett sympatiskt intryck. 

Det har nu gått fem år sedan som Saviola la skorna på hyllan. Hans sista säsong med ungdomskärleken River Plate blev inte alls som han hade hoppats på. Skador och elände höll honom allt som oftast utanför Marcelo Gallardos startelva, som inte särbehandlade någon pga. deras namn.

”Det är definitivt en av Gallardos styrkor. Han tar ut det bästa laget och tar inte med i värderingen vem spelaren är och vad denne har åstadkommit tidigare under sin karriär”.

Efter karriärens slut har Saviola slagit sig ner i Andorra av alla ställen på jorden. Det lilla landet, som gränsar till såväl Spanien som Frankrike, har blivit hemmet för den f.d. anfallaren och hans familj.

”Första gången jag var här var under epoken då jag spelade i Barcelona. Då gillade jag stället, punkt slut, men jag såg mig inte bo där i framtiden. Men sen har jag älskat det sedan den gången och när karriär tog slut, då tänkte jag att jag skulle flytta till Europa. Det första jag kom att tänka på var Andorra och dom har uppfyllt alla mina önskemål – säkerheten, utbildning osv. Nu har vi bott här i tre år och jag älskar verkligen att bo i Andorra”.

**

Om vi spolar tillbaks till 2001 igen och världsmästerskapet för U20-landslag som spelades i Argentina. Tillsammans med en gedigen samling av medspelare stormade, bokstavligt talat, Javier Saviola mot VM-pokalen. Bland lagkamraterna fanns flera spelare som senare skulle ha väldigt fina karriärer på egen hand. Maxi Rodríguez, Leandro Romagnoli, Fabricio Coloccini och D’Alessandro var bara några av spelarna i detta ikoniska landslag. 

”Jag kände mig inte som Maradona under turneringen, men det var ett härligt ögonblick. Att få njuta av att vara en del av en sådan fin grupp. Publiken stod bakom oss fyllde Vélez stadion. Hela stadion exploderade efter titeln, det var ren galenskap. Publiken, men även journalisterna stod bakom oss hela vägen. Pekerman hade kommit tillbaks för att leda oss i U20-landslaget”.

Saviola jublar under U20-VM på hemmaplan 2001.

På ett otroligt imponerande sätt öste Saviola in mål efter mål. På sju spelade matcher smällde anfallaren in elva mål, blev turneringens bäste målgörare, och utsedd till turneringens främste spelare. Saviolas insats i mästerskapet gav givetvis eko i fotbollsvärlden och en av dom största intressenterna var FC Barcelona. 

”Barcelona får alltid marken att gunga lite extra under dig. Jag befann mig i River Plate, hade precis vunnit U20-VM, men Barca får dig alltid i gungning. Det är en dröm att få spela i en av dom största klubbarna i världen. Och efteråt, då får man endast tankar på att förbereda sig så pass bra som möjligt. Jag var väldigt ung vid det tillfälle, bara 19 år. Jag var tvungen att mogna sett ur dubbla perspektiv – där var dels flytten ifrån Argentina, men också min pappas kritiska hälsotillstånd”.

Det var just detta som gjorde hela flytten, för Saviola, till Barcelona extra komplicerad. Hans pappa hade varit sjuk under en längre tid och när han gjorde resan över Atlanten, visste ingen hur länge han skulle leva. I efterhand har Saviola berättat att flytten och det faktum att han hade fotbollen att falla tillbaks på, gjorde att pappans bortgång kändes ”lättare” att hantera.

”Jag gick till träningarna och isolerade mig lite ifrån allt. Jag älskar fotbollen, det är min passion, eller det var min passion. Jag gick till träningarna och var glad. Men sen var jag tvungen att återvända hem och då kände jag smärtan av min pappas bortgång. Fotbollen har hjälpt mig mycket i många avseende. Det blev min tillflyktsplats, den fick mig att känna glädje trots all smärta”.

Faktum är att det var Xavi som gav Saviola beskedet att hans pappa gått bort. Dom båda blev snabbt kompisar och spenderade mycket tid tillsammans. Den dagen satt dom hemma hos Saviola när telefonen ringde, Xavi svarade och berättade nyheterna hemifrån. 

Xavi hjälpte argentinaren att acklimatisera sig till livet i Barcelona och Saviola har berättat hur spanjoren, tillsammans med Aimar, är dom två spelarna han står närmast även efter karriärens slut. I Barcelona fick Saviola glädjen att spela med många stora spelare. 

Ronaldinho och Messi är två spelare som stack ut lite extra. Just en ung Messi fick Saviola tips om av den dåvarande tränaren i Barcelona, Charles Rexach. Han sa att det fanns en argentinare i ungdomslaget som var något utöver det vanliga. Saviola gick på en match och hans upplevelse var något som länge levde kvar i honom.

”Han gjorde saker som inte var normala att göra vid för spelare i hans ålder”.

Javier Saviola var ordinarie i Barcelona under den första säsongen. I La Liga smällde han dit 17 mål och kom fyra i landets skytteliga. Men den andra säsongen började segt för Saviola och efter endast två gjorda mål, halvvägs in i säsongen, började kritiska röster höras kring anfallaren.

I kombination med att den spanska storklubben hade spelare som Patrick Kluivert, att tillgå. slutade det tillslut med att Saviola blev utlånad ifrån Barcelona – först till Monaco och sedan till Sevilla. När kontraktet väl gick ut med Barcelona valde Saviola att skriva på för ärkerivalen Real Madrid. En övergång som givetvis var kontroversiell och många har undrat ifall Saviolas relation med Messi blev ansträngd efter att transfern hade bekräftats.

”Nej, han sa aldrig något till mig. Ingen sa faktiskt någonting till mig vid den tidpunkten. När jag gick till Real Madrid ville jag bara fortsätta min karriär på det sätt som jag gjort tidigare. När en klubb som Real Madrid hör av sig, då tänker du inte särskilt mycket”.

Men tiden i huvudstaden blev inte särskilt succéfylld för Saviola. Visserligen var avtalet lukrativt, men speltiden var allt som oftast begränsad till enstaka framträdande i ligaspelet och Copa del Rey. 

2009 fortsatte Saviola sin karriär i portugisiska Benfica där han tillbringade tre säsonger med blandade resultat. Anfallaren hann visserligen med att vinna såväl ligan som cupen med storklubben, men känslan var ändå att han borde ha fått ut mer av sin potential. 

På något sätt kändes det som att efter dom inledande två säsongerna i Barcelona rann Saviolas karriär lite ut i sanden. Visserligen kom han att representera flertalet stora klubbar efter det, men snacket om anfallaren som en av världens hetaste, var ganska snabbt borta. 

2015 avslutades karriären i River Plate – klubben där allt en gång i tiden hade börjat under Ramón Díaz. Som 16-åring fick Saviola chansen i Primera Division och enligt honom själv kunde han inte ha gjort sin debut under en bättre tränare.

”Jag kommer aldrig att glömma det ögonblicket. Jag var väldigt nervös. Föreställ dig själv, debutera för River som var laget jag alltid drömt om att spela i. Ramón tog tag i mig och sa två eller tre fraser innan jag sprang in. Han var expert på att ta bort pressen ifrån en spelare och istället ge dom ett självförtroende. Efter att jag pratat med honom sa jag till mig själv ’nu är det dags, det är detta du har velat göra under hela ditt liv, något som du nu ska bevisa ute på planen’. Sen gick jag in och gjorde mål i debuten, det var mot Gimnasia de Jujuy. Jag kom in i den andra halvleken istället för Cristian Castillo”. 

Cirkeln slöts på något vis när Saviola avslutade sin karriär – och samtidigt hade sin gamle lagkamrat, Marcelo Gallardo, som tränare. Någonstans hade man hoppats och trott att anfallarens karriär skulle ha blivit mer framgångsrik än den i slutändan blev. Samtidigt är det svårt att bara vifta bort en spelare som representerat klubbar som River Plate, FC Barcelona och Real Madrid. 

Att få glädjen att vara med och vinna Copa Libertadores, 16 år efter sin första ligatitel, med sitt älskade River Plate var givetvis ett tillfredställande sätt att avsluta karriären på – även om skadorna gjorde att ögonblicken på planen blev sparsamma. Idag åker Javier Saviola skidor i Andorra och njuter av tillvaron i ett av Europas minsta länder. Det finns sämre sätt att spendera sin tillvaro på. 

Ett av dom kanske allra finaste minnena som Saviola har ifrån sin karriär var när han fick glädjen, som ung, att dela omklädningsrum med sin barndomsidol Ariel Ortega.

”När min pappa brukade arbeta på Monumental bad jag honom om att ta med sig matchtröjor hem. Att jag senare fick dela omklädningsrum med Ortega var väldigt stort. En gång kom han hem till mitt barndomshem, där jag fortfarande bodde under min tid i River, och där fick han syn på postern som hängde på min dörr med en bild på honom. Jag minns att jag tyckte det var pinsamt och jag visste inte om jag skulle be honom signera den eller om jag skulle springa därifrån”.