1999 – När Talleres blev historiska i Copa CONMEBOL

Talleres har aldrig varit en framgångsrik förening – det är ett faktum som inte går att förneka. Klubben står utan såväl liga – som cuptitel i Argentina och har många säsonger i landets lägre divisioner bakom sig. Om man bortser ifrån deras segrar i Córdobas delstatsmästerskap är Talleres största bedrift istället titeln i Copa CONMEBOL som man, under 1900-talets sista dagar, lyckades bärga.

Om du frågar en Talleres-supporter om detta historiska lag kan dom flesta redovisa exakt i detalj vilka som startade i dom olika matcherna. Jag vet, för jag har frågat. Du kommer få höra om Rodrigo Astudillos snabba löpningar, Julián Maidanas ledaregenskaper och Víctor Sotomayors kraftfulla spelstil.

Copa CONMEBOL var kanske inte den mest anrika pokalen att ha stående i sitt priskåp. Men för Talleres – och fotbollen i Córdoba symboliserade såväl deltagandet, som titeln i sig, avsevärt mycket mer än bara en pokal. Detta var första gången som en klubb ifrån staden deltog i en kontinental turnering på 65 år. En torka som hade försatt stadens många fotbollslag i ett dunkelt ljus.

Talleres, Belgrano och Instituto är alla klubbar som plågats betydligt mer av nedflyttningar och brustna drömmar än vunna pokaler. Men 1999 lyckades Talleres, inte enbart kvalificera sig för turneringen, man vann den dessutom.

Året innan hade man säkrat återkomsten till Primera Division i en kvalfinal som än idag står högt upp bland klubbens bedrifter. Detta mycket tack vare att man besegrade sina ärkerivaler Belgrano, efter straffar, i finalen.

Turneringen Copa CONMEBOL började dock inte särskilt lyckosamt för argentinarnas del. I första rundan, som f.ö. var åttondelsfinalen, åkte man på en ordentlig käftsmäll borta mot bolivianska Independiente Petrolero. Laget förlorade med 4-1 och hade ett otroligt svårt läge inför returen i Córdoba. Men Talleres vann med 3-0, på Estadio Mario Alberto Kempes, för att sedan gå vidare efter ett dramatiskt straffavgörande.

Något som var en genomgående röd tråd, för Talleres, genom hela turneringen var att man ofta lyckades vända underläge till seger i returen. Ofta med stor hjälp av det fantastiska läktarstödet som man hade på hemmaplan. I kvarten slogs brasilianska Paraná Clube ut, även detta efter straffar, och i semin var man avsevärt mycket starkare än chilenska Deportes Concepción.

Det rådde en fin sammanhållning i laget som spelarna än idag kan minnas tillbaka på. Julián Maidana kommer instinktivt till att tänka på just sammanhållningen när han ska beskriva den största framgångsfaktorn kring detta lag.

”Vi hade en homogen grupp. Och när du har detta, då har du också den perfekta utgångspostionen för att vinna en titel. Det var exakt det som hände oss. Vi förlorade t.ex. det första mötet i Bolivia och finalen i Brasilien, men lyckades ändå vända. Vi var övertygade om att vi skulle vinna pokalen – något annat var otänkbart. Gareca var också en fantastisk tränare som satte ihop ett bra lag”.

Darío Gigena fyller i…

”Vi hade erfarenhet, bra fötter och gjorde många mål. Men framförallt var det en väldigt bra grupp. Vet du varför vi lägger så mycket vikt vid just detta? Jo därför att när vi förlorat det första mötet av finalen, borta i Brasilien, samlades vi allihop och lovade varandra att vi skulle vända på mötet. Vi skulle bli mästare. Vi var övertygade om det och det var så det också blev. Nu är vi för alltid en del av Talleres historia”.

Just finalen mot brasilianska Sportivo Alagoano är den matchen som ofta återkommer när personer runt klubben ska minnas tillbaka på turneringen. Det första mötet spelades i Brasilien och skulle visa sig bli den kanske svårast matchen av dom alla.

Talleres var stundtals totalt utspelade och brassarna ledde i början av den andra halvleken med hela 4-1. Missinho hade stått för ett hattrick och det kändes, där och då, som att Córdobaklubbens hopp om en pokal var på väg att rinna ut i rännstenen. Men Rodrigo Astudillo petade in en reducering med mindre än fem minuter kvar av matchen och gav en strimma hopp inför returen i Argentina.

Lite drygt 33,000 åskådare hade tagit sig till den pampiga Estadio Mario Alberto Kempes för returmötet. Ricardo Silva gav argentinarna ledningen innan Gigena gjorde 2-0 med kvarten kvar att spela. Med tanke på att bortamålsregeln inte existerade var det förlängningsläge som rådde. Men Talleres, och kanske främst Julián Maidana, ville annorlunda.

Ett perfekt slaget inlägg ifrån Astudillo hittade pannan på Maidana som kunde trycka dit 3-0-målet som också betydde att Talleres var mästare.

Rodrigo Astudillo var kanske den mest lysande stjärnan i detta Talleres. Han var bara 22 år när Copa CONMEBOL-pokalen lyftes mot skyn och hade debuterat för klubben tre år tidigare. Efter bara några matcher i Talleres seniorlag fick han också glädjen att vara med om att krossa ärkerivalen Belgrano med 5-0.

”Jag var med om många saker i Talleres. Uppflyttningen 1998 och segern Copa CONMEBOL. Det var en stor bedrift för Talleres och fotbollen i Córdoba. 5-0 mot Belgrano var en annan speciell upplevelse. Den var otroligt. Det var en av mina första matcher i Talleres och jag fick glädjen att göra ett vackert mål. Detta var 1996 och klubben hade inte slagit Belgrano på 14 år. Det är definitivt en av dom finaste sakerna som skett under min karriär”.

Segern i Copa CONMEBOL var ett trendbrott för Córdobafotbollen i allmänhet och Talleres i synnerhet. Två år senare deltog klubben i Copa Mercosur och året därefter blev man det första laget någonsin, ifrån Córdoba, som spelade i den finaste av alla turneringar – Copa Libertadores.

Med allt detta i bagaget är det inte svårt att förstå varför Talleres supportrar gärna berättar om den där pokalen som lyftes under dom sista dagarna av 1900-talet.