1980 – Maradona vräker in mål för Argentinos Juniors

1980 var ett magiskt år på alla sätt och vis för Maradona. Hans tveklöst bästa – sett till antalet gjorda mål – och en vink om vad som skulle komma.

Han hade, nätt och jämnt, kommit över besvikelsen av att missa VM-slutspelet på hemmaplan 1978. Året efter lyfte han istället pokalen i U20-VM i Tokyo och när klockan slog för ett nytt decennium, då var Maradona redo för nya äventyr med sitt Argentinos Juniors. Men trots det, hade han ändå svårt att glömma Menottis svek.

”Att han lämnade mig utanför VM-truppen kommer jag aldrig att glömma. Jag är ledsen, men det går inte. Jag har inget emot Menotti som person, faktiskt raka motsatsen, men jag kan inte glömma det”.

När den blott 17-årige Maradona fick beskedet av Menotti, att han inte skulle inkluderas i VM-truppen till mästerskapet 1978, sprang han hem och låste in sig på sitt rum. Maradona har själv beskrivet det hela som en sorgens dag. Något som gav honom energi att fortsätta utvecklas, men som samtidigt också smärtade ynglingen djupt.

1976 hade Diego gjort sin debut för Argentinos Juniors. Han var då endast 16 år gammal och hela Argentinas stora framtidslöfte. I Argentinos hade han spelat sedan barnsben och i unga år hade Maradona underhållit seniorlagets supportrar i halvtidpausen. När han väl blivit en del av A-laget var Maradona där för att stanna – och briljera.

Första året gjorde Diego två mål på elva matcher. Därefter 19 mål under 1977 och året efter passerade han för första gången, i karriären, 20 gjorda mål under ett och samma kalenderår. Även 1979 var ett succéfyllt år för Maradonas del med 26 gjorda mål på lika många matcher. Allt bäddade upp för kalenderåret 1980 – jordvarvet då Maradona skulle ha sitt, målmässigt, tveklöst bästa år i karriären.

Det hela hade dock kunnat ta en helt annan vändning för Maradonas del. Under inledningen av året, när Argentinos var på träningsläger i Colombia, fanns det rykten som placerade Diego i América de Cali. Den dåvarande presidenten för klubben, Miguel Rodríguez Orejuela, bestämde möte med Maradona och hans agent Jorge Cyterszpiler. Diego fick ett lukrativt kontraktsförslag där han skulle tjäna 500,000 dollar i månaden – vilket var stora summor i början av 80-talet.

Maradona åkte hem, funderade på förslaget, men ringde ganska omgående till den colombianska klubbens president och avslog anbudet. Senare skulle Maradona istället gå till Boca och sedermera Barcelona i Europa. Man kan onekligen fundera över vad det hade blivit av Diegos karriär ifall han skrivit på för América de Cali istället. Framförallt med tanke på att presidenten blev gripen, några år senare, för att ha varit inblandad i en drogkartell.

Väl hemma i Argentina förberedde sig Maradona och hela Argentinos för en ny säsong. Hans första ligamål för året kom i segermatchen mot Independiente och sedan rullade det på. San Lorenzo stod näst på tur och mot Ferro Carill gjorde Maradona två vackra mål.

En balja som många pratade mycket om var drömmålet mot Talleres. Avslutet och sättet som målet kom till på gav eko i såväl Argentina – som resten av fotbollsvärlden. När Maradona själv skulle försöka beskriva det hela hade han svårt att hitta orden.

”Hela matchen som sådan gav en speciell känsla för mig. Precis innan jag gick in på planen kom jag ihåg att det var mot just Talleres som jag, en gång i tiden, hade debuterat. Jag hade faktiskt lovat Miguel Angel Lopez att jag skulle göra ett hattrick och det var inte långtifrån. I slutet var jag väldigt nära med en frispark som gick precis över ribban. Det andra målet var väldigt snyggt. Det är svårt att förklara, man måste nästan ha varit där. När publiken applåderade efteråt, det var speciellt. Det hade gått ett tag sedan jag senast gjorde ett sådant vackert mål”.

Maradonas påverkan på Argentinos prestationer var tydlig och något som det, flitigt, skrevs om i landets sporttidningar. Diego tyckte dock själv inte om att Argentinos positiva insatser beskrevs som talangens egna verk.

”Om jag ska vara helt ärlig gör det mig ledsen när dom säger att ‘Maradona är Argentinos’. Lika mycket när vi vinner som när vi förlorar – jag ogillar båda sakerna lika mycket. När vi vann med 4-1 över Central stod det att Argentinos vann utan Maradona. Det mest logiska hade varit att istället skriva om att Petti spelade bra, att Espindola hade gjort en fantastisk insats eller bara lyfta fram att hela laget fungerade ihop. Vad hade ens jag med matchen att göra?”

Trots att Argentinos, varken då eller nu, är en särskilt stor klubb överröstes Maradona med brev ifrån fanatiska fotbollssupportrar. Diego själv bekräftade att han, personligen, läste och svarade på samtliga gåvor han fick.

På den tiden, i Argentina, spelades två turneringar per kalenderår. Först ut var Metropolitana som sedan följdes upp av Nacional. Mot Platense i omgång 9 av 1980 års Metropolitana tog Maradonas, smått makalösa, svit på 14 raka ligamatcher med minst ett gjort mål slut. Under avslutningen i Metropolitana blev Maradona sjuk i influensa och missade Argentinos sista matcher. I slutändan tog laget en meriterande andraplats bakom River Plate.

I början av nästa säsong – Nacional – stod Maradona för ett hattrick mot San Lorenzo. Detta innebar inte enbart att Argentinos kunde vinna med 6-0, utan också att Diego passerade 100 gjorda mål för den argentinska klubben. En makalös bedrift med tanke på att han då ännu inte hade hunnit fylla 20 år.

1980 var, på alla sätt och vis, ett magiskt år för Maradona. Argentinos vann visserligen ingen titel, men kunde istället njuta av Diegos alla mål. Totalt blev det 43 fullträffar för Maradona på 45 ligamatcher. Diego vann dessutom skytteligan i årets båda turneringar.

Det är inte särskilt svårt att förstå hur hypen och intresset för Maradona kunde ta fart efter dessa makalösa säsonger. Han var egentligen knappt torr bakom öronen, men redan en superstjärna som, några år senare, skulle ta hela fotbollsvärlden med storm.

Ett fenomen, guds gåva till fotbollsvärlden – kort och gott Diego Armando Maradona.