Att Ramón Ábila hyser varma känslor för klubben som igår fyllde 102 år är knappast någon hemlighet. Som uppväxt i dom norra delarna av Córdoba var det ofrånkomligt att anfallaren inte skulle bli supporter till någon av stadens föreningar. Instituto blev Ábilas kärlek och laget som gav honom chansen att utvecklas.
Idag spelar Ramón Ábila i storklubben Boca Juniors och det har gått rätt många år sedan han senast drog på sig Institutos rödvita matchtröja. Men trots detta befinner sig ändå klubben ofta i anfallarens medvetande.
Det dröjer sällan särskilt länge innan Ábila gratulerar klubben på deras födelsedag. Han ställer gärna upp på intervjuer med diverse lokala nyhetstidningar och med tanke på att hans familj fortfarande bor kvar i staden har Ábila ofta en anledning, eller två, att vända tillbaks till kvarteren där han en gång i tiden tog sina första steg.
Ábilas växte upp i Remedios de Escalada – ett område i dom norra delarna av Córdoba. Kvarteret är knappast ett av dom mer välbärgade i staden och hans uppväxt var inte av den lyxigare sorten. Föräldrarna, där pappan själv var en f.d. fotbollsspelare, hade det skralt med pengar. Men trots besvärliga stunder var det enda, som den unge Ábila hade i huvudet, att spela fotboll.
Hans första steg i föreningslivet tog anfallaren med Club Atlético Unión Florida. Ganska snabbt fick dock Instituto upp ögonen för honom och innan Ábila visste ordet av spelade han i klubbens ungdomsakademi.
I unga år, som spelare för klubbens pojk – och ungdomslag, utvecklade Ábila starka känslor för föreningen. Tidigt gick han på seniorlagets hemmamatcher och i takt med att han blev äldre började han gå dit med sina lagkamrater.
Det finns en underbar bild på Ábila ifrån 2006. Vid tidpunkten för bilden öste han in mål för klubbens ungdomslag. Här syns en 16-årig Ábila hängandes högst upp i staketet, som skiljer läktaren ifrån planen, för att försöka få Pablo Frontinis matchtröja. Detta var säsongens sista match för Instituto, under ett år som slutade med degradering för Córdobaklubben. Redan innan denna avslutande tillställning mot Vélez, som f.ö. slutade 1–1, var Institutos nedflyttning ett dystert faktum.
Två år efter att bilden togs debuterade Ábila för Institutos seniorlag. Han fick dessvärre aldrig spela med föreningen i Primera Division då dom, efter nedflyttningen 2006, inte har varit uppe i Argentinas högsta division igen.
Men det fanns faktiskt en risk att Ábila hade slutat med fotbollen redan innan han fått chansen i seniorlaget. När Ábila var sjutton år ville Boca ha honom och bjöd in spelaren till klubbens träningsanläggning. Men Instituto härsknade till och affären föll ihop. Ábila tröttnade på allt tjafs och deklarerade att han inte tänkte spela mer fotboll. Institutos ledning fick åka till anfallarens familjehem och övertyga honom om att fortsätta spela, men denna gång med löftet om spel i A-laget.
Sedan tiden i Instituto har karriären tagit Ábila, via bl.a. Huracán och brasilianska Cruzeiro, till storklubben Boca Juniors. Kanske får vi se honom i Instituto igen, kanske inte. Oavsett vad kommer han alltid att hysa varma känslor för föreningen som formade honom till fotbollsspelare och som han, varje helg i unga år, promenerade till Estadio Presidente Perón i Córdoba för att se.
Det sägs att man aldrig glömmer sin första kärlek, det vet Ramón Ábila allt för väl. Själv har han lovat en återkomst i Instituto efter att han ”tjänat lite mer pengar”. Vi får se om detta blir verklighet eller inte.
enkoppmate.com 